Det släpps I dag, så vad vore mer passande än att placera Star Wars – The Old Republic på plats nummer fyra över årets bästa spel? Jag har nog hunnit spela det lite drygt 20 timmar vilket är längre än många andra spel som släpps och tar slut någonstans vid 8 timmar.

The Old Republic är precis det spelet som jag kände att jag behövde efter att ha dragit runt I Skyrims tomma landskap i nästan 30 timmar. Jag behövde ett spel där det fanns liv, där sakerna jag utförde betydde något. Av någon anledning fick jag aldrig den känslan i Skyrim.

Jag spelar som en Jedi Consular och använder mig av både lightsabers och magi för att ta sönder mina fiender. Jag älskar det! Det riktigt fina med The Old Republic är att det egentligen känns som ett singleplayerspel fast det ändå är ett Massivt onlinespel. Jag har sedan min dotter kom till världen inte riktigt haft den tiden jag en gång hade när man satt och raidade i World of Warcraft. Men jag har ändå saknat känslan av att få vara med om något större. Något som jag inte känner mig instängd i.

Hela spelet andas atmosfär. Det spelas klassisk Star Wars-musik I mina hörlurar när jag går till anfall. Och världarna som målas upp framför mina ögon är estetiskt mycket tilltalande. Jag vet dock inte hur länge jag kommer att spela det här spelet, men om jag bara så kör det I typ tre månader och hinner få lite drygt 100 timmar i det så har det lätt gjort sig värt de pengarna månadskostnaden kostar. För det är väl ändå så man räknar? Spelad timme per krona? Ja, för då är de allra flesta MMORPG’n de absolut bästa för din ekonomi! Så har du bara en dator där hemma, testa, njut, och förlora dig i den magiska Star Wars-världen, eller, var det inte Stjärnornas Krig det hette?

Jag låg och lyssnade på senaste avsnittet av P3 spel i går natt, där de talade om frågan om spel påverkar våra hjärnor. Utgångspunkten var de två stora händelserna i Oslo och London där spel som Modern Warfare 2, Grand Theft Auto och World of Warcraft har fått ta emot en del skuld.

Ett klipp i programmet lade fram fakta för att spel påverkar hjärnan och personen blir mer aggressiv. Den här faktan sköts ner i ett senare debattinlägg från dataspelsbranschen med argumentet att det inte är fler våldsdåd i dag än det var på 70-talet.

Och visst, jag kan ingen fakta angående våldsdåd i dag och på 70-talet, så vi antar att det är sant. Men handlar påverkan av ens aggressivitet enbart om att gå ut och mörda folk och tända eld på deras hem?

När jag hör forskningens inlägg angående att spel påverkar aggressiviteten så tänker jag i mycket mindre banor. För att den ska påverka aggressiviteten räcker det väl att jag kanske kastar handkontrollen i soffan för att det skall stämma? Räcker det inte att jag svär åt spelet som jag nyss dött i 30 gånger på samma ställe? Jag anser att det visst räcker med dessa små saker för att spelen ska kunna anses göra oss mer aggressiva.

Det känns nästan inte som att det skulle behövas någon forskning alls om det. Bara man ser sig om kring sina vänner så är det mycket svordomar och kastade handkontroller som förekommer. Både ett och annat tangentbord säljer jag till folk som slagit sönder dem av ilska.

Men varför är vi som spelare så rädda för att erkänna det här då? Så länge aggressiviteten stannar i stridens hetta med den kastade handkontrollen så är det ju inget direkt problem. De allra flesta av oss tar ju som sagt inte med aggressiviteten ut på gatorna och slår till pensionärer. Det är den här helt svart/vita skalan som jag har svårt att förstå. Antingen eller? Nej, jag tycker inte det är antingen eller. Jag tycker att ja, spelare blir aggressivare men nej, inte så aggressiva så att det syns i någon som helst brottsstatistik.

Samma aggressivitet upplever jag dock även existerar i andra spel, såsom Monopol eller Kubb. Den existerar även i fotboll där vi gång på gång ser föräldrar till barn nästan slå ihjäl varandra för deras barns lags skull.

I P3 spel anser de att debatten måste mogna och det håller jag med om. Samtidigt är det inte så bra att anse detta i ena meningen och därefter skjuta sig själv i foten genom att förutsätta att de som säger emot spelarna ”aldrig ens har hållit i en handkontroll”.

Här har vi kategorin där min favoritplattform har chansen att glänsa rejält. Men det handlar inte bara om den tekniska biten där PCn givetvis alltid är vinnaren. Främst handlar det om designen av de grafiska elementen. För varför skulle jag annars tycka att World of Warcraft är ett snyggt spel? Det är inte direkt tekniskt snyggt utan det handlar bara om bra designval.

Årets grafik kommer jag ge till The Settlers 7 eftersom det levererar både funktionell grafik för dess banor samt att det är precis så där mysigt Settlersaktigt som jag med fantasi upplevde att Settlers 1 en gång var på Amigan. Men vad är egentligen bra grafik om inte spelet i sig levererar? Enligt mig är det absolut ingenting. Som tur så levererade Settlers 7 och jag skrev lite mer utförligt om själva spelet här då vi vidare i det här inlägget enbart skall inrikta oss på grafiken.

Grafiken i Settlers 7 är levande och som i så många andra strategispel med avancerad grafik väldigt krävande. Här behövs en riktig monsterdator för att driva det på de högsta inställningarna. Men det ser vackert ut även om man spelar på lite lägre. Men jag skulle inte rekommendera det till någon som har en medelmåttig dator. Vänta hellre tills du skaffat en snabbare dator än att förstöra spelupplevelsen med en hackande bilduppdatering.

Den som minns en av de stora försäljningsargumenten från Black and White kommer känna igen sig lite här. Man kan nämligen zooma in en rejäl bit utifrån ända in på skinnet på de små settlerserna som springer runt och arbetar så fort de kan. Visst, du kanske inte kan zooma in till att se en mask som äter ur ett äpple som var Black and Whites paradnummer, men ändock ganska rejält. Och det ser helt fantastiskt ut medan du gör det. Från bilden ovan och in till bilden nedanför. Allt är taget direkt ur spelet och handlar alltså om grafiken man spelar i.

Visst är det svårt att spela när man är i inzoomat lägen men det är ändå lite av charmen i Settlersspelen att kunna luta sig tillbaka och bara titta på när sin by byggs upp. Ytterligare en sak som gör att atmosfären är på topp är de höga bergen som omfamnar ens by i de flesta kartor. Det ger en känsla av hur liten människan är mot de stora bergen. Det känns verkligen som att man bygger upp sin by till en mysig liten alpby någonstans i Österrike.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets grafik/design’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Den här kategorin handlar om innovation eller förfining av något som lyst lite extra i år. Jag hade lätt kunnat använda mig av Move eller Kinect för att sätta den här kategorin, men jag tycker inte det varken är någon direkt innovation eller förfining av någonting. Det är bara samma sak men lite, lite bättre, kanske? Så jag har istället valt två stycken spel som jag placerat i den här kategorin. De är utan inbördes ordning då jag inte har kunnat avgöra vilket av dem jag tycker har förfinat konceptet bäst. Det ena släpps om bara några dagar och dess intryck baserar jag på några månaders spelande i betan.

Det första spelet jag väljer att ta med här är dock Starcraft 2 vilket har förfinat konceptet till perfektion. Jag personligen har nog aldrig spelat ett spel som har varit så sjukt putsat vid release. Jag älskade Starcraft 1 när det kom även om jag aldrig var speciellt bra på det och oftast förlorade när jag spelade mot andra. Men det var ändå något magiskt med det som höll en kvar. När Starcraft 2 nu släpptes i somras så var det ett givet köp. Allt från menysystemet till ljudbilden var förfinat från originalet. Lägg där till det otroligt funktionella Battle.net som gör att multiplayerupplevelsen blir supertight.

Det andra spelet jag måste klämma in här är även det ett spel från Blizzard. Nämligen World of Warcraft: Cataclysm. Här har vi ännu en förfining av ett gammalt koncept. Blizzard har tagit det bästa från modscenen och gjort det till deras eget. Vi har nu längre ingen anledning att installera Quest Helper eftersom det inbyggda questingsystemet står numera på egna ben. Den nya bakgrundspatchnedladdaren som tillåter en att börja spela medan patchen tankas och installeras i bakgrunden är helt fantastisk. Hela den gamla världen, och den är stor, har gåtts över och förfinats till att bli helt perfekt. Det är fantastiskt att springa och flyga runt i de gamla områdena och minnas storslagna slag man varit med om på de här ställena. Vi ser hur Blizzard har lekt med miljöerna efter det att de har ändrats radikalt. Den lekfullhet Blizzard besitter är sällan skådad i spelmediet idag.

Så som väntat är Blizzard den stora vinnaren i kategorin över förfining. Det känns som att det egentligen bara finns två stora företag i dag som inte släpper spel som behöver patchas direkt efteråt. Och förutom Blizzard så är det ID Software, så det skall bli spännande om den här kategorin nästa år fortfarande tillhör Blizzard eller om Rage kan få ID Software att putta ner dem från sin tron.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets innovation’: Aftonstjaerna, BitGarden, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Jag har spelat ungefär 10 timmar av Risen. Så det är en bra bete kvar för de utlovade 60 timmarna som står bak på fodralet. Fast frågan är om jag verkligen vill spendera 50 timmar till i det här spelet. Jag tror inte att jag kommer att ge något entydigt svar i det här inlägget. Men jag skall försöka förklara lite vad jag tycker om det.

Redan innan jag köpte spelet hade jag hört talats om hur otroligt buggiga spel Piranha Bytes släppt i och med Gothicserien. Jag har själv aldrig testat något av deras spel så jag har ingen egen erfarenhet av dessa påstådda buggar. Nu har i alla fall Piranha Bytes gett ut en andlig uppföljare till Gothic 3 vilket dom kallar Risen. Det första som kanske slår en är att grafiken är riktigt snygg. Men jag blir faktiskt inte så imponerad alls. Den är grumlig och inte speciellt skarp. Jag förstår att det är ett medvetet val från tillverkarna men det blir inte mindre irriterande för det.

Spelet har ett stridssystem som likt med Morrowind är en styggelse av stora mått. Fast jag tror nog faktiskt att Morrowind var snäppet värre. Jag har med min gubbe valt att gå in för att slåss med svärd, så hur magi och båge fungerar kan jag inte svara för. Men när man skall slåss så använder man vänster musknapp för att hugga och höger för att blocka. Sedan går det ut på att dodgea runt motståndaren i rätt ögonblick så att man kan få in ett hugg från sidan eller bakifrån. Framifrån blockas annars oftast när fienderna blir lite svårare. Det är egentligen ganska tråkigt att slåss.

Men vad är det för buggar folk snackar om. Jag har ännu lyckats med konstycket att fastna i en vägg, att en quest har slutat att fungera så att jag fick starta om innan jag tog den och lite småsaker som glitchar och liknande. Så man märker att det inte är direkt Blizzardpolerat. Och när vi ändå snackar om alla uppdragen så tycker jag att man får en dålig överblick över vilka quest man har och vad som egentligen skall utföras. Jag är givetvis även här sjukt bortskämd med World of Warcrafts fenomenala questingsystem samt de addons man kan förgylla den med ännu mer. Men jag fortsätter att spela ändå. Ja, för världen är ändå spännande att springa runt i. Men desto mer jag spelar det desto mer längtar jag till det “riktiga” Gothic 4 som numera görs av Spellbound. Det har jag testat demot på och blev riktigt förtjust i. Kändes helt rätt överlag och som inte bara som en värdig uppföljare utan en betydligt mer polerad uppföljare.

I fredags föddes min dotter vilket gjorde att inläggen har avtog ganska drastiskt. Jag har nu med 1 dygns erfarenhet hemma med dottern förstått att med min sysselsättningsgrad på 180% förutom att vara förälder inte kommer kunna hålla samma uppdateringsfrekvens på bloggen. Men jag skall försöka så gott jag kan med ett inlägg åtminstone varannan dag. Nog om det! Dags för Age of Empires Online!

Jag tankade ner klienten av AoE:O här i går och började spela. Jag har ungefär 2 timmars erfarenhet av det så det är inte så mycket att skriva en recension av ännu. Men eftersom jag är så eld och lågor över vad jag hittills har sett så kände jag att jag bara måste få skriva av mig. De som har spelat Age of Empires tidigare vet att det är en utvecklad Warcraftklon. Man bygger en bas och hugger träd för att sedan gå till anfall mot andra baser. Det nya i Age of Empires Online är att du aldrig slutar att finnas i världen. Din hemby finns alltid online och kan, vad jag förstått, invaderas under tiden du sover. Här är värt att nämna att jag inte hunnit spela så långt att det här har hänt än så jag kommer återkomma med mer info kring detta.

Det absolut första som slår en när man startar spelet är den fantastiska grafiken som är lite lätt cellshadad liksom Borderlands eller Team Fortress 2. Man utgår alltid från sin huvudstad och därifrån får man liksom vilket MMORPG som helst uppdrag som skall utföras. Det första var tex att man skulle döda 8 soldater. Andra uppdrag går ut på att hitta fiskestället, upptäcka olika teknologier osv. Ja, just teknologierna skiljer sig med de tidigare spelen likaså. De som spelat World of Warcraft känner till det talentsträd där nya magier och liknande väljs. I spelet får du hela tiden XP för det mesta du gör. Och för varje level får du nya poäng att placera ut i det här “talentsträded”. Här finns allt från nya byggnader och enheter till bonusar som snabbare trädinsamling.

Nu har jag dock inte riktigt fått grepp om spelet så att jag förstår sambandet mellan huvudstaden och de alla uppdrag som man kan göra. I uppdragsbeskrivningen finns det en text som klargör om det är ett singleplayeruppdrag eller multiplayer. Jag har än så länge inte stött på någon multiplayer så än så länge lyser Online i dess titel med stor frånvaro. Men utan att det sägs så antar jag att det är en lite tutorial så här i början.

Nu måste jag rusa och försöka få dottern att sova så att jag kan få någon timme till med Age of Empires Online!

Då kan jag lägga ännu ett spel bakom mig inför vårens tuffa lineup. Efter 35 timmars spel så har jag äntligen klarat av Dragon Age, och jag måste erkänna att de sista 15 timmarna så rusade jag mer eller mindre igenom spelet. Allt för att hinna med det innan alla andra spel Men jag sörjer inte för det, dock hade jag velat kunnat fortsätta spela även efter man klarat det, men det gick tydligen inte? Spelet i sig var bra. Jag gillar dock inte helt spelkontrollen när man rör gubbarna. Jag rörde mig i konsolläget (om man får kalla det så, det inzoomade läget) och därefter zoomade jag ut till PC-läget när det var dags för fight. I det inzoomade läget så hade jag velat att kontrollen vore lite mer likt den som är i de flesta MMORPG (WoW included). Att kunna titta sig runt med vänster musknapp samtidigt som när man springer. Jag vet att det är en småsak att störa sig på men den är där hela tiden då man rör sig. En småsak som varar i 35 timmar är inte en småsak.

Jag kände att jag fick lite Sagan om Ringen-vibbar vilket gav mig rysningar. Dock tyckte jag det tillslut blev lite för tjatigt med in i ett nytt rum, oj fiender. Sedan in i ett annat rum, nämen kommer det fiender här också! Så jag höjer det inte till skyarna som alla andra utan det passerar som ett bra spel i mängden.

Ja alltså, det blev både Assassins Creed 2 och New Super Mario Bros Wii. Hur löste min ekonomi detta då kanske Ni undrar nu. Jo, det är så att jag har ett sådantdär kreditkort som jag kan köpa massa saker på och så kommer räkningen månaden efter. Risk för lyxfällan tänker Ni direkt, men icke då! Jag har full kontroll på mitt lilla studiebidrag så att jag inte går över den summan varje månad. Men så vad tycker jag om spelen då.

Ja, Assassins Creed 2 är ju helt sjukt underbart. Det är verkligen allt som GTA4 inte är och allt det Assassins Creed 1 kunnat bli. Det är helt fantastiskt. Jag saknar dock tidsepoken på 1200-talet med tempelriddarna och så, renässansen är förvisso ganska spännande, men inte i närheten av 1200-talet.

New Super Mario Bros Wii är precis vad man hoppats på. Dock har jag lite problem med kontrollen. Alltså fysiskt problem. Sladden i botten på wiimoten skaver lixom lite på handen när man håller den på sidan som man skall. Jag tycker faktiskt att Nintendo borde sett till att classic controller skulle fungera från början. Då hade spelet var 10/10, nu blir det bara 9.9/10, men det är väl ändå godkänt?

Och vad är det med mig och World of Warcraft? Nu har jag betalat för en månad till utan att jag vet varför. Det är sjukt, och i dag har jag redan lagt 6 timmar på att levla upp från level 1 till 10. Till vilken nytta? Damn, jag är sjuk! Nu går jag och lägger mig, skall upp snart och jobba!

Jag sitter hemma och lite rastlöst så försöker jag komma på något jag vill spela. Jag vet ju att jag vill spela, men jag kommer inte riktigt till skott. Jag har fastnat på den åttonde banan på Settlers 6. Letade fram Bioshock och installerade för att se om ännu en genomspelning innan tvåan kommer var lockande. Det var lockande i ungefär 5 minuter sedan tröttnade jag på det också. World of Warcraft har jag som jag tidigare nämnt även det lagt på hyllan. Hela den här försommaren har varit en enda stor spelsvacka för mig. Däremot! Så har jag på lördag något att se fram emot. Då är det Fifa-turnering! Det är ju en turnering som vi har fyra gånger om året. Vi är åtta stycken som spelar gruppspel och finalspel. Det som är extra roligt med turneringen som ligger nu mitt i sommarn är att innan vi går in för att spela Fifa, så spelar vi en riktig turnering utomhus. I år är det vanlig fotboll, fotboll med små mål och liten boll, straffar, Fifa 09 och så var det en gren till som jag inte kommer ihåg. En traditionell  femkamp med andra ord! Kommer att träna lätt på Fifa den här veckan iaf

Spelet i fråga nu är Settlers 6. Detta är ett spel som kom lite i skymundan när det släpptes för ett par år sedan. Eftersom jag alltid har varit ett stort settlersfan ända sedan settlers 1 på amigan så var det ett givet köp. Men då jag under den här perioden var mitt inne i mitt World of Warcraftknarkande så blev det inte mer än att man nästan installerade det och sedan spelade lite sporadiskt bara. Tyvärr, men sant. Så nu har jag äntligen tagit fram det här spelet igen och håller på att köra igenom det (Tacka Anno 1404-demot för detta). Och det är riktigt grymt roligt! Har lirat en 6-7 banor in i kampanjen just nu