Ja, jag tycker alldeles för mycket för att bara sitta och titta på allt erat tyckande överallt. För är det något som ni gör så är det just att tycka. Ni tycker i forum, ni tycker i bloggar, ni tycker på facebook och sist men inte minst så tycker ni även på twitter. Men inte nog med det, det värsta av allt är att ni oftast tycker fel.

Mitt liv har ändrats en hel del sedan jag drog i gång den här bloggen. Jag har dock aldrig tagit bort den eftersom jag någon dag tänkt att komma tillbaka i full karriär. Sedan bloggen föddes har jag slutat att plugga, blivit pappa och fått ett heltidsjobb som är mycket krävande. Med andra ord så har min tid för spel reducerats något så extremt så att jag kanske på sin höjd spelar 1-2 timmar i veckan.

Men bara för att jag i princip har slutat spelat så har ju inte ni slutat att tycka om allt mellan himmel och jord. Att ligga där på kvällen och kika igenom allt ert tyckande om hur Halo är guds gåva till mänskligheten, FPS uppfanns med GoldenEye på N64, Diablo 3 suger osv osv. Det är plågsamt! Och jag känner inte att jag riktigt orkar tycka till på twitter. Nä, för tycker man till på twitter när man ligger och halvsover blir det oftast lite tokigt. Samtidigt startar det ibland igång en diskussion som jag inte kan följa då jag måste sova. Så var kan jag få tycka som jag vill utan att känna mig stressad? Jo, på min blogg!

Så jag ska med jämna mellanrum försöka spy ut allt mitt samlade tyckande här istället. Känns som att en blogg är mer ämnad för mitt mål också med tanke på de 140 tecken man är begränsad till på twitter.

Innan jag får alla tyckare på mig så får jag förtydliga att mitt resonemang med att ni tycker fel givetvis är med glimten i ögat och inte på något sätt tänkt att göra er som eventuellt läser detta upprörda till den milda grad att ni börjar tycka en massa här i kommentarerna

Jag har blivit riktigt splittrad nu under den senaste veckan. Jag som aldrig satt något annat än själva spelkänslan i första rummet, har nu spelat ett ”spel” där storyn varit det stora och spelkänslan kommit i andra hand. Men jag måste få precisera vad jag menar med spelkänsla först; det är den känslan man har i spel som Quake, att känna direkt att det man gör påverkar spelet utan någon som helst lagg. Som den perfekta rocketjumpen du har 100% kontroll över, eller det perfekta hoppet över ett stup med Mario för er som är lagda åt det hållet.

Spelet som jag har spelat heter The Walking Dead och jag har verkligen gillat allt med det. Jag har suttit som besatt under de fyra timmarna de två första episoderna har tagit. Det är verkligen ett vinnande koncept som Telltale har kommit på, det här med episoder. Att kunna spela ett spel i två timmar, därefter längta i en dryg månad innan man får spela igen. Bättre än så blir det inte (Valve?).

Och jag som var riktigt upprörd över Heavy Rain när det kom. Tänkte att så här kan inte spel få fungera, man spelar ju ingenting! Men The Walking Dead har fått mig att omvärdera mina tankar om spel i den här gengren. För visst liknar de ändå de gamla äventyrsspelen jag älskade på nittiotalet? Man spelar lite men får uppleva mycket. Nu anser jag dock fortfarande att det är ganska stor skillnad på The Walking Dead och just Heavy Rain. Skillnaden är fortfarande det som jag kallar spelkänsla. Men som sagt, det finns även grader på den mindre bra spelkänslosidan också.

Men för att jag ska klara av att erkänna det här måste jag skriva om vad jag anser spel är. Eller rättare sagt, vad som spelbranschen kallar spel och jag konsumerar som film. För det är fortfarande en sjukt stor skillnad på The Walking Dead och Quake. Det ena är för mig ett spel och det andra är numera den interaktiva filmen på 7 cd-skivor som spelbranschen försökte sälja på mig under nittiotalet.

Om jag bara kan acceptera den här skillnaden och inte kräva att allt jag konsumerar framför datorn ska vara rena spel, kommer jag att ha mycket roligare. Och hösten kommer att förgyllas av ett av de bästa äventyrsspelen på den här sidan 2000-talet.

Jag har suttit ner och funderat riktigt länge på den här saken. Det har tagit mig ungefär en månad för att komma till skott och skriva ner mina tankar. Det hela började med när jag i november skulle fundera på vilka spel som var bäst under året. Jag hittade ett gäng som jag hade riktigt kul med och som jag kunde stolt visa upp på min lista. Men det var något som slog mig samtidigt. Något kändes väldigt fel. Det var först ganska svårt att sätta fingret på vad det hela handlade om. Enda tills Firaxis utannonserade deras version av Xcom. Då slog det mig att inget av spelen som kom under 2011 har levt upp till Xcoms kvaliteter. Jag drog det lite längre och funderade och funderade tills jag kom fram till.

Inget spel sedan den första Xboxen släpptes har kommit upp i den kvaliteten som Xcom hade 1994. Jag fortsatte och tänka och gjorde upp en liten lista på spel före och efter Xboxen. Jag tycker den talar ganska bra för sig själv.

Före Xboxen

• Xcom/UFO – Enemy Unknown
• Syndicate
• Railroad Tycoon
• Sid Meiers Pirates
• Command & Conquer
• Red Alert
• Starcraft 1
• Dune 2
• Sensible Soccer
• Sacrifice
• Lemmings
• Duke Nukem 3D
• Descent 1, 2
• Grand Theft Auto 1, 2, 3
• Another World
• Flashback
• Little Big Adventure 1, 2
• The Settlers 1, 2, 3, 4
• Death Rally
• Heroes of Might and magic 1, 2, 3, 4
• Diablo 1, 2
• Warcraft 2
• Baldurs Gate 1, 2
• Speedball 2
• Super Mario Bros 1, 2, 3, World
• Zelda – A link to the past
• Kid Icarus
• Sonic 1, 2
• X-Wing vs Tie-fighter
• Dark Forces
• Doom 1, 2
• Heretic 1, 2
• Hexen
• Quake 1, 2, 3
• Delta Force 1, 2
• Unreal/Unreal Tournament
• Theme Park/Hospital
• Dungeon Keeper
• Day of the Tentacle/Monkey Island
• Civilization 2
• Final Fantasy 6, 7
• Return to Castle Wolfenstein
• Gamla Medal of Honor
• Call of Duty 1
• DRM i form av manualer som man skulle leta ord i

Efter Xboxen

• Halo 1, 2, 3, Wars,
• Civilization Revolution
• Gears of War 1, 2, 3
• God of War 1, 2, 3
• Modern Warfare 1, 2, 3
• Duke Nukem Forever
• Grand Theft Auto 4
• Nya Medal of Honor
• The Settlers 5, 6, 7
• Dragon Age 1, 2
• Sonic and his friends * 15
• Super Mario Sunshine, Galaxy
• Zelda Windwaker
• Portal
• Command and conquer generals, 4
• Red Alert 3
• Wolfenstein
• Final Fantasy 13
• Warcraft 3
• Heroes of might and magic 5, 6
• Starcraft 2
• The Witcher 2
• Mass Effect 1, 2
• Syndicate FPS
• Xcom FPS
• DRM i form av ständig onlineanslutning

Det är många spel som jag glömt i de här listorna. Men de här var de spelen jag kom på under de 5 minuter som jag la på att skapa dem. Visst hittar man ett och annat guldkorn i listan på spel som kom efter Xboxen lanserades. Men jag känner att ytterst få spel från den listan kan ersätta något av spelen på den tidigare listan.

Så av den här analysen kan jag med lite vilja dra min egen slutsats att det faktiskt var Xboxen som förstörde spelen. Beviset ligger framför er att läsa och begrunda, jämföra och testa.

Det har kommit till min vetskap att spelet From Dust har en inbyggd låsning vid 30 fps även på PC. Inte nog med det, den har även inga som helst möjligheter att ställa om grafiken, såsom antialiasing. Sedan skall styrningen av spelet av en mängd forumposter att döma vara extremt dålig för att vara med mus. Jag har inte testat själv, men det får mig inte att bli lockad av det i vilket fall som helst.

Och vilket företag är det som återigen ger oss PC-användare vad vi förtjänar? Jo, Ubisoft förståss. Och självklart har dom klämt in sitt härliga online-drm i spelet, trots att de innan sade att det inte skulle återfinnas i From Dust. Jag var inne på det här för någon vecka sedan, om vilka det är som får känna på deras DRM. Inte är det de som olagligt tankar hem spelet, utan vi som ser till att spelutvecklarna får fortsatta möjligheter att göra det som de mest av allt älskar, utveckla nya spel.

Nu tänker jag inte gräva djupare in i DRM-djungeln ännu en gång, utan tänkte kasta lite skit på den urusla portningen. Vi har alltså att göra med ett konsolspel som är portat till PC. Det kan ju som bekant bli lite si och så med det. Ibland blir det helt ok, men oftast blir det ganska dåligt. Men det brukar nog sälla vara så katastrofalt dåligt som From Dust är. Vi snackar alltså om ett spel som inte tar vara på någon fördel överhuvudtaget en PC har gentemot en konsol. Eller jo, en fördel tar den nytta av, nämligen möjligheten att trycka in ett förbannat irriterande DRM-skydd!

Personligen tycker jag att spel som detta gott kunde vara konsolexklusivt. För vad är meningen från Ubisofts sida med ett släpp av ett sådant här spel? Visst, portningen kostade väl knappt något och ett gäng spel säljs det säkert till de som inte kollat upp fakta först. Men den otroligt dåliga ryktet som adderas på Ubisofts redan ganska tunga rykte gör inget gott alls för dem.

Nä, jag är besviken! Känner mig blåst på ett spel som jag sett fram emot. Ett spel som kunde ta över efter Popolous. Ett spel som inte är stöpt i något mall som alla andra spel är. Nä, Ubisoft, skärpning!

Jag fick mig en liten tankeställare härom dagen när jag skrev en tweet om den kommande doomklonen Duke Nuken Forever. Jag reflekterade inte direkt över det då innan jag fick påbackning om vad jag menade med doomklon. För mig är det ganska naturligt vad en doomklon är. Det är ett spel där man rör sig i tre dimensioner, oftast med ett vapen i handen. Men det stannar inte där, doomklon är/var ett mycket bredare uttryck än vad dagens motsvarighet FPS är.

Och för att Ni inte ska tro att det är något uttryck som jag själv har hittat på så kan jag bara säga att doomklon var ett väl vedertaget genrebeskrivande ord i både svensk och utländsk spelpress under mitten av nittiontalet. Men även spel som Descent och Quarantine gick i genren doomkloner.

Det här är givetvis det största erkännandet en spelstudio någonsin kan få. Att en hel genre blir uppkallad efter deras spel. ID Software var på den här tiden helt klart före alla andra spelstudios. Så med all rätt tycker jag de kan ta åt sig denna äran.

Men jag funderade även vidare lite på vad det kan finnas för andra spel som har satt namn på en hel genre. Det var svårt att komma på några direkta kandidater. @Thermoptic hintade om Qix och tetriskloner kanske varit ett vedertaget begrepp någon gång. Personligen har jag själv aldrig använt mig av de begreppen, men kanske har det varit så?

Det närmaste jag kommer är att man kallat spel som Benefactor för Lemmingsliknande, men det har aldrig varit en lemmingsklon. Inte heller storspel som Super Mario Bros har någon gång slått tillbaka plattformsspel i förmån till mariospel/mariokloner.

Jag tror att doomkloner som vedertaget namn dog någonstans vid släppet av Quake 1, men det fick i alla fall leva i ungefär tre år. Jag kan komma på mig själv i bland, speciellt när jag pratar, att jag säger doomklon om någon ny fps som är på väg. I skriven form blir det dock mer sällan, även om jag tycker doomklon är ett lite mysigare sätt att beskriva en genre som fick mig att sälja min Amiga (ångern som ligger kvar än i dag är stor!) i förmån för en 486 som kunde driva Doom 1.

Jag har nu spelat mig igenom kapitel 6 av Dead Space 2. Första spelet spelade jag till Playstation 3 och var riktigt nöjd med vad jag fick spela. Jag är inte direkt lättskrämd men hoppade ändå till ett par gånger. Nu när det var dags för tvåan ville jag hellre spela det på PC. Efter att ha testat demot på ettan till PC blev jag dock väldigt avskräckt. Den laggiga kontrollen från PS3-versionen av spelet var nämligen kvar. Jag är ju van att när man rör musen vänster så tittar man vänster utan fördröjning på några millisekunder.

Som tur var Dead Space 2 inte alls lika dan i styrningen till PC. Tvärtom fungerar den ännu bättre än kontrollen till PS3an gjorde. Spelet i sig är riktigt bra. Även om det inte är något direkt nytt på någon front. Det flera år gamla Doom 3 är fortfarande snyggare och mer skrämmande än det här. Men det gör inte så mycket. Det finns knappt några liknande spel mer i genren rymdskräck. Jag räknar här totalt bort Alien vs Predator som var en ganska stor flopp för mig personligen.

Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med det här inlägget, jag behövde bara prata av mig lite om spelet jag spelar just nu. De övriga här i hemmet är inte lika exalterade som jag är över det nämligen.

Förutom att bloggen fyller 2 år på lördag tänkte jag bara med det här inlägget berätta att jag har börjat skriva lite nyheter och recensioner borta hos Eurogamer.se. I skrivande stund är det dock bara 3 små nyhetsinlägg som är publicerade. Givetvis har de stor PC-anknytning! Förhoppningsvis kommer en recension skriven av mig att publiceras inom nån vecka. Jag kommer antagligen att hojta till rejält då detta är stort för mig att kunna publicera mina alster på en stor spelsida.

Vad kommer då att hända med min blogg? Jag kommer absolut inte att överge den. Min kamp för PCn måste få fortgå på så många platser som möjligt. Jag kommer fortsätta att skriva om mina älskade retrospel både till PCn men även till Amigan. Jag kommer fortfarande skriva vidare om intryck från nya spel. Så egentligen är det enda som kommer att hända att bloggen inte kommer att uppdateras lika ofta som förut. I dag har jag även uppdaterat Om mig-sidan så att den är mer aktuell. Med det sagt så hoppas jag att ni kommer att fortsätta läsa min blogg, men även mina inlägg borta hos Eurogamer. Tack för de här 2 åren!

Det finns många olika aspekter till att hylla podcasten Gone Gaming. För mig är den det enda vettiga alternativet som inte bara tjatar hål i huvudet på en med konsolspel. Utan tvärtom så är det många av de medverkande som har spelat mängder av datorspel tidigare eller som spelar de aktivt än i dag. Det är för mig väldigt befriande att höra när tex Linda Barna pratar om Counter-Strike i vårt Halo och CoD-dominerande land. Och jag tycker verkligen inte att hon behöver be om ursäkt för att hon spelat/spelar det!

När man lyssnar på Gone Gaming så får man ett helt annat perspektiv på allt som har med spel att göra. Pratas det upp ett multiplattformspel så är det inte “bestämt” att det är konsolversionen som det diskuteras runt. Det finns en medvetenhet hos de medverkande att PC också är en spelplattform. Även om jag personligen tycker att de flesta multiplattformsspelen är bättre till PC så förstår jag att alla andra inte tycker så. Men att just vara medveten och inte ignorera det andra är väldigt viktigt om man vill nå ut till alla lyssnare. För i bland när man lyssnar när podcasts, både svenska och utländska, går igenom releaselistor så nämner de vilka format de kommer ut till och sen kommer de på sig själva och slänger in att det visst kom till PC också. En hel del PC-exklusiva releaser missas även helt och hållet.

Så som avslutning vill jag bara tacka hela gänget för att Ni lyckats få med en sådan perfekt blandning mellan alla som medverkar i Gone Gaming. Ni kompletterar verkligen varandra på ett suveränt sätt. Fortsätt så!

Heroes of Might and Magic 2 ses av många tillsammans med mig som det absolut bästa spelet i serien. Jag har lagt ner hundratals timmar på det här spelet, oftast i hotseat med min kusin ute i våran sommarstuga. Därför ser jag det här som det perfekta sommarspelet. Men varför skriver jag då om det mitt i vintern kan man undra. Jo, för jag har nämligen hittat en ny motor som driver det gamla spelet så länge som man har originalfilerna kvar.

Meningen med det här givetvis att man lätt skall kunna spela sitt gamla spel i Windowsmiljö och slippa alla problem det kan innebära att driva spelet med DosBox. Spelet spelas alldeles utmärkt i ett fönster eller i full HD-upplösning. Grafiken är precis densamma som när det begav sig och det är något positivt eftersom det håller än i dag. Men eftersom det är en ny motor så innebär det kanske i framtiden att spelet kan komma utvecklas och få lite nya funktioner och uppdaterad grafik. Allt är möjligt och det är det som är så underbart med gamla spel som får kärlek av de spelare som fick kärlek av spelföretagen en gång i tiden. Ni tankar ner filerna som behövs här.

Nu stannar det givetvis inte här. Motorn går att använda även under linux. Och det släpptes även på AppStore till iPad som jag tankade ner. Men jag kan inte hitta det där längre så jag gissar att det har dragits tillbaka eftersom det inkluderade originalfilerna som de antagligen inte hade rättighet till. Men såg någonstans att de diskuterades att det skulle släppas på Cydia och då kan Ni lägga till Era egna originalfiler till spelet och spela. För det fungerar verkligen perfekt till iPaden och är verkligen det perfekta iPadspelet. Jag ser framemot att till sommarn ligga i hammocken och spela det perfekta sommarspelet!

UFO – Enemy unknown är ett av de där klassikerna som alltid räknas in i min topp 10 spel någonsin. Jag har dock inte spelat det på ett par år nu. Jag har dock testat ett par demon av ett par icke officiella “nyutgåvor” där de har försökt att fånga den rätta känslan utan att jag tycker de har lyckats. Så jag satte mig ner och letade igenom internet för att se om det fanns några alternativ till originalet som fortfarande är det bästa enligt mig. Och här är en lista och en kort genomgång på vad jag hittade.

OpenXcom

Den här versionen fungerar egentligen som en emulator av originalspelet. Det hela spelas för tillfället genom ett windowsfönster som är väldigt litet på min 1920×1080 skärm. Men det flyter på grymt bra och jag kom på mig själv att bara spela vidare trots att jag skulle gå igenom fler varianter av Ufospel här. Spelet kräver filer från originalspelet. Jag har köpt Steamversionen som fungerade utmärkt till detta. Det är i version 0.1 så fullskärmsläge får du ställa in manuellt genom att lägga till -fullscreen i körfältet när du startar spelet. Flyter på så mycket bättre än den versionen som följer med Steam som körs genom DosBox. Den här opensourcevarianten av spelet är den som är enligt med den absolut bästa, så tanka på!

http://openxcom.ninex.info/

Ufo – Alien Invasion

Ett helt fristående projekt från originalspelet som är helt skrivet från scratch. Spelet innehåller riktigt trevlig grafik och bygger tro det eller ej på Quake 2 motorn (Tack än en gång ID Software för er kärlek till PCn). Spelet i sig innehåller även svensk text, något som jag inte rekommenderar någon att köra om de inte vill ha en massa felaktiga och annorlunda översättningar.

Som spel överlag tycker jag faktiskt att det är originalet riktigt troget. Det flyter på fint överallt och hackar inte någonstans. Så det du får när du laddar ner det här 525 mb stora spelet är en modern version av det gamla spelet. Det är kanske inte alltid världens mest intuitiva gränssnitt men när man kommer överens med det så har du en spelupplevelse väl värd att uppleva. Och som vanligt med opensourceprojekt så finns spelet att tanka till både Windows, Linux och Mac. Det innehåller dessutom ett multiplayerläge som jag inte haft någon möjlighet att testa.

http://ufoai.ninex.info/wiki/index.php/News

Ufo 2000

Här är ett projekt som jag inte rekommenderar. Det är enligt mig väldigt buggigt och är enbart ett multiplayerspel. Det är dock inte omöjligt att det kommer att släppas en singleplayerkampanj så småningom. Men som det ser ut nu ser jag inte det roliga att ställa upp två lag med ett antal karaktärer på var sin sida av kartan och sedan anfalla. Men det kanske är skoj att testa i LAN någongång?

http://ufo2000.sourceforge.net/index.php

Ufo – The two sides

Ytterligare en bra klon av originalspelet. Det känns dock inte lika filat på som Alien Invasion men har helt klart potential att bli något. Alla delar som behövs för en bra singleplayerupplevelse finns där, det krävs bara lite polering till så har vi något att räkna med. Ett intressant läge är multiplayern (ej haft möjlighet att testa) där den ena spelaren spelar människorna och den andre spelar aliens som anfaller. Det här låter intressant och ska se om jag kan testa det någon gång i framtiden. Helt klart värt att tanka hem och testa, inget originalspel behövs.

http://ufotts.ninex.info/

Isochron

Ett spel som håller på att utvecklas till iPhone och iPad som helt klart är värt att hålla ögonen på. Informationen om spelet är ganska knapphändigt än så länge och jag har väl inga större förväntningar att det skall bli något att hänga i julgranen. I sådana fall hoppas jag hellre på att OpenXcom kommer konverteras till iPad.

http://isochron.jseuss.com/index.html

Laser Squad Nemesis

Här har vi något som kunde bli den riktiga uppföljaren på Ufs-serien. Vi har nämligen Julian Gollop bakom spakarna. Julian är den brittiska speldesignern som grundade Mythos Games under 80-talet som senare skapade just Ufo – Enemy Unknown. Laser Squad Nemesis är inget opensourceprojekt utan det finns att köpa på deras hemsida för 17 dollar. Så innan du springer iväg och inhandlar detta så kan jag rekommendera att spela demot först. Det är nämligen ingen komplett Ufo upplevelse vi snackar om här. Utan enbart den taktiska döda aliensen delen utan strategierna på världskartan. Multiplayer finns det även möjlighet till i det här spelet. Jag anser väl annars att det här är väldigt välpolerat även om det missar den största biten av originalspelet.

http://www.lasersquadnemesis.com/

Project Xenocide

Här har vi ytterligare ett fristående projekt som dock numera är nedlagt sedan ett par år sedan. Jag kan väl inte direkt säga att spelet är spelbart och rekommenderar det inte till någon mer än de som är lite nyfiken att se vad de hade på gång här.

http://www.projectxenocide.com/index.html