Ett spel som jag personligen tycker ha fått ta emot mycket skit är uppföljaren till The Legend of Zelda, nämligen Links Adventure. Det hade en tuff uppgift att fylla föregångarens skor och många tycker att det misslyckades. När man radar upp vilna spel i Zeldaserien som är bäst hamnar Zelda 2 oftast sist, endast CD-i-spelen hamnar längre nrr, men de räknas väl inte?

När jag gör min lista över Zeldaspelen hamnar Zelda 2 på en mycket hedrande andraplats efter det fantastiska A Link to the past. Ni läste rätt, inget Ocarina of Time här inte. Det hamnar istället ganska långt ner på min lista. Om inte tom sist? Nu har jag aldrig spelat Majoras Mask så med wn viss reservation att det kan hamna allra sist.

Det fantastiska med just Zelda 2 var den översiktsvärlden man hade för att sen gå in och slåss i äkta 2D när det blev fight. Det var en blandning mellan det första Zeldaspelet och traditionella Jrpgn. Men det fanns även en hel del Metroid i spelets palats.

Jag minns mycket väl när man bara strövade runt i landskapen och kunde gå in i de små byarna för att prata med byinnevånarna. Atmosfären var magiskt på ett sätt som jag aldrig tidigare hade upplevt.

Jag tycker det är synd och skam att Nintendo inte fortsatte på den här banan med att blanda top-vyn med en mer traditionell Metroidvy. Ett nutida Zelda med samma koncept kanske kunde varit en med dels topdown-vy först för att sedan komma in i en 3D-vy när det är dags för fight. Jag får nog fortsätta drömma eller trycka i den gamla guldiga kassetten med mina gamla sparfiler i och bara njuta.

Ja det här förväntade du dig nog aldrig att läsa på den här bloggen. Men faktum är att jag faktiskt är ganska sugen på vad Nintendo har kokat ihop för konsol till nästa år. Varken Sony eller Microsoft kan på samma sätt skapa ett sug till konsoler på samma sätt som Nintendo. Jag tror att det är så eftersom det enda dom satsar på (eller har satsat på iaf) är att skapa en så kraftfull maskin som möjligt. Men oavsett hur mycket dom än försöker kommer de aldrig upp till PCns kraft.

Och då känns det verkligen inte som att det är något som lockar. Jag kan ju redan i dag spela mina PC-spel med min 360-kontroll, så inte ens där skiljer de sig åt. Enda anledningen är ju givetvis för de exklusiva spelen. Men de skapar ju inget sug för själva konsolen i sig. Nä, där är Nintendo helt outstanding, och har så varit ett tag nu.

Jag vet inte vad jag ska tro om alla rykten om konsolen i fråga, men det här med att det skulle vara en skärm i kontrollen låter typ hur häftigt som helst. Skulle vara grymt att kunna ha kartan i typ Zelda där medan man springer runt på stora skärmen. Det är sådana här saker som gör att Nintendo står över de andra två aktörerna i konsolkriget. Jag älskar det! Men Microsoft och Sony får mer än gärna överaska mig, men jag tvivlar!

Titlen är ganska talande. Spelet som är det absolut sämsta jag någonsin spelat är (givetvis) ett konsolspel till Nintendo som heter The Goonies 2. Jag minns fortfarande när jag köpte det som en tioårig grabb som hade sparat sin veckopeng i flera månader. Gått ner till spelbutiken och stått och valt bland spelen där. Ja, på den tiden visste man inget om spelen alls förutom det som stod på baksidan på dem. Speltidningar hade jag förstås, men i dem stod det ju inte om alla spel som fanns i spelbutiken.

Grafiken var helt ok för den tiden, men det som var så uselt var den bedrövliga kontrollen. Karaktären som jag inte vet namnet på hoppade ju som att det inte fanns något luftmotstånd alls. Hans fjantiga jojo lät inte riktigt som en jojo borde låta. Nä, det här var spelet jag ville skulle bli nästa Super Mario Bros, men blev någonting helt annat.

På den här tiden spelade jag även fotboll, och vi anordnade loppisar för att få in pengar till vårt lag. Det här spelet var mitt bidrag till den loppisen. Jag minns att jag skrev en prislapp på 190 kronor som jag ville ha för spelet. Det var ju ändå ganska dyrt att köpa (typ 400:-) så jag ville åtminstone ha hälften tillbaka. Men nu när jag tittar i spelhyllan så står det fortfarande där och äcklar mig. Prislappen sitter kvar och jag förstår att det aldrig blev sålt på någon av alla de loppisar det var med på. Antagligen hade de som kom på loppisarna bra smak och lät bli det. E.T kan gå och lägga sig någonstans om ni frågar mig…

Året var 1991 och jag var 11 år gammal. Jag kommer ihåg dagen som den hade utspelat sig i går. Jag sitter på mitt rum med min kusin och spelar Super Mario Bros 2. Vi snackar om hur ballt det hade varit att spela trean som nyligen hade släppts. Men det var långt till jul så det skulle dröja länge innan vi kunde lägga vantarna på det. Vi fortsatte att spela Super Mario Bros 2, vilket vi turades om att spela. Vartannat liv jag, vartannat liv han. Jag hör på undervåningen hur mamma kommer hem i från jobbet. Hon hade ett kontorsjobb på den tiden så hon kom alltid hem samma tid. Även den här dagen kom hon hem samma tid. Hon gick upp för trappan mot mitt rum och frågade vad vi gjorde. Vi sade att vi spelade Super Mario Bros 2 och har jätteroligt tillsammans.

Då från ingenstans lägger hon fram den illgula kartongen på min axel. Det är kartongen till Super Mario Bros 3! Hur kunde hon veta att det nyss släpptes och att jag ville ha det mer än något annat i livet. Hon frågar om vi inte vill testa det här spelet istället. Jag har än i dag nästan aldrig varit lyckligare än just den här stunden. Jag och min kusin bara skriker ut av ren glädje. Ni som var med på den här tiden vet hur underbart det var att öppna upp ett nytt NES-spel. Känna lukten av det nya spelet. Se den glänsande etiketten försiktigt komma fram när du tar upp kassetten ur dess svarta fodral. Jag vet att jag själv gnuggade etiketten på mina spel för att de skulle glänsa extra mycket.

Än i dag kan jag känna lukten av hur det kändes just den här dagen när jag packade upp just det här spelet. Jag ser mig själv sitta i rummet framför min gamla 20” Goldstar TV. Min kusin sitter till höger om mig och mamma kommer in till vänster om mig. Jag ryser av känslan, jag ryser av Super Mario Bros 3.