Tänkte lista upp fyra spel här utan inbördes ordning vilka jag anser inte är så bra som den stora massan säger. Det är fyra spel som jag givetvis själv har spelat när det begav sig. Men så här i efterhand kan jag bara acceptera att det var väldigt bortslösad tid.

Golden Eye 007 (N64)

Mina kompisar skrek att världens bästa spel hade kommit. Det skulle vara revolutionerande och slå alla andra Doomkloner med hästlängder. Själv satt jag och spelade Quake som släpptes året innan och hade kanske börjat bli lite mätt på det, så det här var en god nyhet i väntan på nästa Quake.

Men när jag satte igång och spelade Golden Eye 007 så förstod jag verkligen ingenting. Vad var det för bra med det här? Ingen känsla, ful grafik (även på den här tiden) och hur stelt som helst. Det enda positiva med spelet var att det utspelade sig i Bonds värld. Jag har försökt spela om det på senare år också för att se om det kanske håller bättre i dag. Men jag står inte ut mer än ett par minuter innan jag drar i gång det 4 år äldre spelet Doom och njuter istället.

Zelda – Ocarina of time (N64)

Ännu ett Nintendo 64-spel som jag går på. Jag hade spelat A Link To The Past med stor inlevelse ett antal år innan. Jag älskade verkligen allt med det spelet och nu när det skulle komma en uppföljare i full 3D var jag eld och lågor. Att det sedan hyllades som världens bästa spel någonsin gjorde inte saken direkt sämre.

Men när man väl stod där i spelet så kände man ingenting. Man var låst i små korridorer som man såg på kartan. Jag tyckte det var fruktansvärt att illusionen av frihet var bruten. Jag var inklämd! Ville jag ha förutbestämda banor kunde jag ju spela Super Mario Bros istället. Nu ville jag ut på upptäcktsfärd, något Ocarina of Time aldrig erbjöd. Även detta har jag spelat på senare år men heller aldrig älskat igen. Hellre Zelda 2 än detta, varje dag i veckan!

Halo (Xbox, Xbox 360)

Här är nog ett av de allra värsta spelen någonsin. Spelet utan någon som helst verklighetsanknytning till god smal över huvudtaget. Spelet som en gång var en demonstration i underbar grafik till PC, blev istället ett antal år senare ett av Xboxens storsäljare. Den grafiken som jag en gång såg när det var till PC var som bortblåst. Kvar var endast kantig grafik och en bedrövligt ointressant story och spelkontroll från N64ans tid.

Spelet har hyllats oförtjänt mycket. Jag har spelat väldigt många FPS genom mina år som spelare. Det var en tid då jag spelade FPS-spel bara för att det var FPS och jag inte brydde mig om det var bra eller inte. Jag åt verkligen allt. Det här höll på i ganska många år. Men när Halo släpptes och jag gav mig på det så stoppade mitt FPS-sug helt och hållet. Det var sämre än vilket random dussin-FPS som helst som släpptes 94-01. Och inte har det blivit bättre med tiden. Halo 2 och 3 är likt föregångaren bara upprepningar med om möjligt än fulare tidsenlig grafik.

Mass Effect (Xbox, PS3, PC)

Efter Star Wars Knights of the Old Republic kändes den här titeln som en klockren vidareutveckling av temat. Jag ska inte säga att jag höjde Kotor över alla skyar som rollspelens bästa inkarnation någonsin. Men det var ändå ett bra spel som jag gillade att spela.

Mass Effect tog bort allt som var bra med Kotor och ersatte det med allt som var sämre. Det enda som kvarstår är väl egentligen grafiken som trots åren emellan rimligtvis borde bli snyggare, men icke. Det intressanta Star Wars-universumet ersattes med någon banal historia som någon skrev i hop på ett antal toalettbesök i brist på annat. Musiken och spelkänslan försvann någonstans i stressen att ta fram spelet. All hype runt den här serien gör den heller inget gott. Det sägs att tvåan var årets spel bla bla bla, men historien upprepar sig när jag tänker på Halo. Vad för RPGn kommer vi spela om tio år? Inte är det Mass Effect i alla fall, men däremot ligger fortfarande spel som Baldurs Gate, Planescape Torment, Diablo väldigt bra till. Mass Effect kommer dock glömmas bort ganska snart.

Jag läser med glädje dessa kloka ord av Ken Levine som är chef hos Irrational Games. Det är en studio som ligger bakom bland annat System Shock 2 och Bioshock. Och det han baserar det på är att innovationen av bra spel föds på PCn. Han nämner spel som Halo, Mass Effect, Call of Duty. Även om inte jag håller med om att Halo är ett bra spel så föddes det ändå på PCn (man skäms lite). Han för sedan vidare diskussionen till indieutvecklare som Marcus Persson och hans Minecraft. På vilken annan spelmaskin skulle det kunnat bli verklighet? På PC behöver du inte någon utgivare för att lyckas, ingen annan än du själv behöver tro på din idé.

Och visst håller jag med! På PCn föds spelglädjen hos massor av moddare, indieutvecklare och andra eldsjälar som sitter hemma själv och skapar spelidéer. Det är dessa idéer som de senare i livet tar med sig till sin anställning på något stort företag som kanske bara utvecklar till konsol. Jag har själv varit där och skapat spelidéer som jag genomfört med måttligt lyckat resultat förvisso. Jag har själv moddat sönder och samman de två första Doomspelen. Nya nivåer, nya skins, nya ljud. Det var som ett nytt spel. Den innovationen som konsolerna nu får uppleva med exempelvis Little Big Planets baneditor var något som PC-ägare redan på 80-talet kunde uppleva.

Så som slutkläm kan jag inte annat än att säga att konsolernas storhetstid just nu är tack vare alla eldsjälar som växt upp med friheten på PCn/C64an/Amigan/Atarin/Macen osv. När den stora massan förstår storheten och valmöjligheten hos PCn så tror jag att de kommer tillbaka till spelens hemmaplan. Just nu är det bara lite för krångligt för dem att spela på en PC. Men säg om 10-15 år när PCn är lika lätt att spela på som vilken konsol som helst. Då PCn är lika lätt att ställa under TVn som vilken konsol som helst. När PCn har blivit ett med konsoler där vi har både lättillgängligheten hos konsolerna i dag och friheten hos PCn idag. Då kommer PCn än en gång stiga upp där den hör hemma som den mest lysande stjärnan på spelhimmelen.

Efter 23 timmar är äventyret nu slut för denna gången. När eftertexterna har rullat klart så frågar spelet mig om jag vill spela en omgång till med samma level som jag är på eller om jag vill spela vidare där jag är för att klara upp de få sakerna som ännu inte är klart klart. Givetvis utesluter det ena inte det andra men jag valde att fortsätta för att klara upp de löst hängande trådarna. Men när jag står där och funderar på vart jag skall ta vägen så tappar jag helt lusten. Samma var det i Fable 2 efter äventyret var klart, lusten fanns inte kvar. Varför skall jag åka och leta efter 20 dog tags på en planet? Jag vet fortfarande inte svaret, men jag vet att jag inte kommer att spela vidare på spelet och av samma anledning kommer jag inte köpa något dlc till det.

Nog med det, spelet i sig var sjukt bra och historian var enligt mig bättre än den i Mass Effect 1. Den kändes mer relevant på något sätt, eller så är det att jag fått mer historia på benen nu efter både ettan och tvåan som gör att tvåan är bättre. Som rollspel vette tusan om det får många poäng. Uppgraderingarna man gör känns knappt när man spelar spelet. Så egentligen är det bara ett bra actionspel. Arvet från Knights of the old republic är långt borta och syns knappt alls.

Så nu är jag redo att ta emot nästa storspel vilket är om en dryg vecka då Bioshock 2 ramlar ner i brevlådan. Förhoppningsvis redan någon dag innan såsom detta spelet gjorde.

Jag har fick ett presentkort från jobbet på 500 kronor som gick till en massa butiker man kunde välja. Jag valde Ginza så att jag kunde få köpa ett spel för pengarna (givetvis!). Jag funderade länge på om jag skulle beställa Mass Effect 2 eller Bioshock 2 och valet föll till slut på Bioshock 2 då jag anser att Bioshock 1 är bättre än Mass Effect 2! Samt att jag nog vill klara av Dragon Age innan jag ger mig på Mass Effect 2. Dock inte sagt att jag inte kommer köpa det! Förhoppningsvis så hinner jag klart med Dragon Age innan den 28 januari så att jag kan köpa det direkt det släpps.

Vidare så håller jag på att ta mig igenom Serious Sam HD till PC. Jag måste bara få säga en gång till hur sjukt bra det spelet verkligen är. Desto mer jag spelar desto mer dras jag in i världen. Egentligen är det ett sjukt hjärndött spel, men i brist på Dukekloner så var det här en frisk fläkt på spelhimlen.

 När jag köpte min Xbox förra helgen så fick jag med två spel. Halo 3 var det ena. Jag har nu i kväll efter skolarbetet verkligen försökt sätta mig med singleplayerkampanjen och försökt leva mig in i storyn på samma sätt som jag gjorde i Gears of War 2, Fable 2 och Mass Effect. Men det händer ingenting. Det är som att spela Doom 1 utan magin i det som sker på skärmen. När jag spelade Doom 1 blev jag inte förtjust i historian spelet berättade utan i tekniken. Att det var hur snyggt som helst och att man kunde springa runt och bara förundras över de häftiga korridorernas grafiska excellens. Halo 3 har varken historian eller något grafiskt lullull. Inte heller är det speciellt fängslande rent gameplaymässigt heller. Jag spelade även en sväng multiplayer där jag hamnade i mitten av de som spelade. Jag tyckte det var astråkigt hela tiden, det lyfte aldrig. Så jag undrar vilka det är som tycker om Halo 3? För mig är det oförståligt att Ni existerar.

Sedan var det dags för en liten sväng i Halo Wars. Ett helt okey RTS för att vara på konsol. Jämför man det med många RTS på PC är det däremot rent ut sagt skitdåligt. Problemet med Halo Wars är dock inte att det är ett förenklat RTS, utan att det inte har en historia som man blir tokig i och vill veta mer av. Halo-loren är inte tillräckligt fängslande för att man skall sitta trollbunden. Så vill jag spela strategi på konsol så sätter jag hellre på Civilization Revolution. Dock är det hellre inget mot Civilization 4 på PC, men om vi håller oss till konsol här nu så är det överlägset.

Så kontentan av det här är väl helt enkelt att jag är en Halo-hatare. Har aldrig tyckt om det, kommer aldrig tycka om det heller. Det är som ett taskigt PC-spel som kommer 10 år försent.

Ännu ett spel kan jag lägga i min avklaradelista. Detta var perfekt då jag ännu inte fått Street Fighter 4. Det skall även tilläggas att jag har en stor skrivning att lämna in i skolan i morgon så nu får jag en pluggkväll som tur är.

Spelet i sig var mycket bra, precis så bra som jag hade förväntat mig efter att ha läst alla lovord om det och även min egen erfarenhet sedan Kotor-serien.

I dag har jag egentligen bara fortsatt att spela Mass Effect. Är 7.5h in i spelet nu och tycker fortfarande det är grymt skoj. Tyvärr så såg jag idag att cdwow hade skickat mitt exemplar av Street Fighter 4 idag vilket innebär att jag kommer bli sjukt stressad när jag skall välja vilket spel jag skall spela. Finns det något som heter spelstress?

Jag lägger nu ännu ett spel till de avklarade. Fable 2 klarade jag nu i morse. Jag kommer gå in och spela det mer på alla de quest som jag har hoppat över. Det finns ju verkligen så sjukt mycket att göra i det spelet. Till skillnad från Fallout 3 så kan man ju faktiskt fortsätta spela det när man klarat av huvudstoryn. Något som jag tycker är mycket bra.

Jag började nu istället att spela Mass Effect och det tog ett litet tag innan jag fastnade i den storyn. Jag är ungefär 1-1.5h in i spelet så jag har knappt kommit någonstans än men jag känner mig totalt fast i storyn. När man är van att få allt serverat på ett fat om vart man skall gå i Fable 2 så kändes det först lite ovant att behöva kolla på kartan manuellt för att se vart man skulle ta vägen. Men det är ju både trevligt och mer verkligt om man nu kan säga så. När jag sedan klarat av detta spelet så har jag bara Halo Wars kvar att klara på Xboxen. Halo 3 som jag också fick med kommer jag inte ens ge en chans att klara av. Finns ingen mening att spela igenom dåliga spel bara för att man skall klara av dem. Då har jag Tomb Raider och Prince of Persia att gå tillbaka till på Ps3an då jag kanske bara klarat en 10% av båda dessa spelen.