I helgen så var det då dags för Retrospelsmässan igen. Jag hade bestämt mig att åka dit i år eftersom jag missade det förra året. Men att ta ledigt från jobbet en dag är mer kostsamt än man kan tro medans man pluggar. Så istället fick jag ha en liten retrokväll i hemmets lugna vrå. En sak som jag tycker är retrospelens absolut starkaste sida är deras fantastiska återspelningsvärde.

Denna dagen fick gå i Diablo 2s tecken som jag säkerligen redan har spelat igenom ett tiotal gånger. Men det är faktiskt lika roligt fortfarande. När jag tänker lite på hur många gånger jag spelar om ett nytt spel och jämför lite lätt med gårdagens spel är det stora skillnader. Jag tror inte att det har med att det finns mycket mer spel nu. För långa perioder kan jag sitta och inte ha något spel alls att spela. Istället sitter jag med min gamla amigaskada och drar rektanglar med vänster musknapp på skrivbordet.

Det är svårt att säga var gränsen går där spelen förlorade sitt återspelningsvärde. Men för min del tror jag att Half-Life 2 var det sista spelet jag spelade igenom mer än en gång. Jag kan tänka mig att det kommer att finnas undantag någon gång i framtiden. Men oavsett hur bra ett spel än har varit sedan Valves mästerverk, har det aldrig lockat mig att spela det igen.

Jag håller dock mina förhoppningar uppe för Doom 4 som bör släppas någon gång nästa år. För jag tycker att det är något speciellt med ID Softwares titlar. Deras spel har något som man kan kalla “det”. Pricken över i’t för de som vill. Det är perfektion på ett retromässigt sätt. För trots att deras spel ser nya och snygga ut, så känns de inte nya. När jag spelade igenom Doom 3, fanns känslan där som infanns sig när jag första gången drog igång Quake 1.

Sedan kan man orda i åratal om spel som Civilization skall räknas med bland de här spelen eller inte. Givetvis spelar man mer än en omgång i de spelen. Men där fungerar det eftersom det är som ett helt nytt spel varje gång man startar upp det. I fallet med tex Quake 2 så är det precis samma banor, samma vapen, samma monster ännu en gång.

Med det sagt så hoppas jag att utvecklingen rent grafiskt fortsätter att gå framåt, men att spelkänslan i spelen tar ett par steg tillbaka i tiden. Jag bryr mig inte de fortsätter att fördumma spelen, köra på med en massa ointressant story osv, bara det är roligt att spela. Så, Bioware, jag pratar med dig, skärp dig!

Star Wars – Dark Forces är ett FPS som släpptes 1995 och som jag bara har spelat högst sporadiskt när det begav sig. Det var Doom och Rise of the triads som gick för fulla muggar hemma hos en ung Aftonstjaerna på den tiden. Jag tänkte dock ge Dark Forces en ny chans och som vanligt är det tur att spelet i fråga släppte på PC. Detta eftersom det på PC förekommer moddar som gör att spelen ser och spelas bättre än de från början var tänkta.

I fallet med Dark Forces så baseras det på jedimotorn som till skillnad mot motorn som drev Doom inte är Open Source (Tack ID Software för kärleken). Det här gör att skapandet av en ny motor med ny grafik betydligt svårare (texturerna är lågupplösta). Jag ser att skillnaden mellan alla motorer till Doom och att de är betydligt mer avancerade än den här motorn. Men förutom att du nu kan avnjuta spelet i full HD kan du nu även styra med musen. Det är även tillagt lite fler ljuseffekter, på objekt och liknande. Men den största vinsten av dem alla är att spelet flyter på helt underbart i jämförelse mot när jag testade spelet genom Dosbox.

Modden du skall tanka ner för att köra Dark Forces i Full HD heter DarkXL och tankas ner helt utan någon extra kostnad (läs MS Points, PSN-points whatever) här. Jag kommer att fortsätta spela Dark Forces genom den här nya motorn och förhoppningsvis någon gång klara av spelet jag aldrig spelade tillräckligt mycket under mitten av 90-talet.

Den här kategorin handlar om innovation eller förfining av något som lyst lite extra i år. Jag hade lätt kunnat använda mig av Move eller Kinect för att sätta den här kategorin, men jag tycker inte det varken är någon direkt innovation eller förfining av någonting. Det är bara samma sak men lite, lite bättre, kanske? Så jag har istället valt två stycken spel som jag placerat i den här kategorin. De är utan inbördes ordning då jag inte har kunnat avgöra vilket av dem jag tycker har förfinat konceptet bäst. Det ena släpps om bara några dagar och dess intryck baserar jag på några månaders spelande i betan.

Det första spelet jag väljer att ta med här är dock Starcraft 2 vilket har förfinat konceptet till perfektion. Jag personligen har nog aldrig spelat ett spel som har varit så sjukt putsat vid release. Jag älskade Starcraft 1 när det kom även om jag aldrig var speciellt bra på det och oftast förlorade när jag spelade mot andra. Men det var ändå något magiskt med det som höll en kvar. När Starcraft 2 nu släpptes i somras så var det ett givet köp. Allt från menysystemet till ljudbilden var förfinat från originalet. Lägg där till det otroligt funktionella Battle.net som gör att multiplayerupplevelsen blir supertight.

Det andra spelet jag måste klämma in här är även det ett spel från Blizzard. Nämligen World of Warcraft: Cataclysm. Här har vi ännu en förfining av ett gammalt koncept. Blizzard har tagit det bästa från modscenen och gjort det till deras eget. Vi har nu längre ingen anledning att installera Quest Helper eftersom det inbyggda questingsystemet står numera på egna ben. Den nya bakgrundspatchnedladdaren som tillåter en att börja spela medan patchen tankas och installeras i bakgrunden är helt fantastisk. Hela den gamla världen, och den är stor, har gåtts över och förfinats till att bli helt perfekt. Det är fantastiskt att springa och flyga runt i de gamla områdena och minnas storslagna slag man varit med om på de här ställena. Vi ser hur Blizzard har lekt med miljöerna efter det att de har ändrats radikalt. Den lekfullhet Blizzard besitter är sällan skådad i spelmediet idag.

Så som väntat är Blizzard den stora vinnaren i kategorin över förfining. Det känns som att det egentligen bara finns två stora företag i dag som inte släpper spel som behöver patchas direkt efteråt. Och förutom Blizzard så är det ID Software, så det skall bli spännande om den här kategorin nästa år fortfarande tillhör Blizzard eller om Rage kan få ID Software att putta ner dem från sin tron.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets innovation’: Aftonstjaerna, BitGarden, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Jag bor oftast ganska många dagar ute i vår sommarstuga under just sommarhalvåret. Här har jag de gamla spelmaskinerna som har gått i graven för att ha hemma. Så brevid Amigan och NES:en står en gammal PC där jag spelar om gamla spel. Har iofs uppgraderar datorn till en core2duo nu men den klarar ändå inte de absolut senaste spelen.

För några veckor sedan så spelade jag då igen Quake 2, vilket jag även twittrade om lite då vad jag ansåg om det spelet. Som jag ser det så är det fortfarande ett av de bästa fpsen som finns med bäst återspelningsvärde. För vilket annat fpsspel som släpps i dag spelar ni om en gång till? Jag gör det aldrig längre. Quake 2 spelade jag om flera gånger även då det begav sig så att använda retrokortet emot mig fungerar inte. Spelet hade högt återspelningsvärde redan då.

Att sedan ID Software släppt källkoden till motorn fri är något väldigt nice. Det finns nu mängder av nybyggda ramverk för att köra igång de pak-filer som hör till Quake 2. De har dessutom passat på att förbättra motorn till dagens datorer med widescreen, antialiasing osv. Med hjälp av dessa så finns det inte längre någon anledning att inte spela igenom quake 2 längre. Så har du aldrig kört det, eller aldrig klarat det så är det bara att sätta igång nu. Om jag skall betygsätta quake 2 i dag så ger jag det 5 aftonstjaernor av 5 möjliga

Doom classic till iPhone är verkligen helt fantastiskt. Det är det helt klart bästa spelet jag någonsin har spelat till en mobiltelefon. Men så är det nu det här med uppdateringar. Varför skapar inte ID Software en DLC-shop där vi kan få köpa nya wads(banor) till det här spelet. Jag menar, DLC finns nu nästan till varje litet skitspel som helst på iPhonen. Men inte till spelet med ett stort S över sig.

De Wads som jag mer än gärna hade sett är då givetvis doom2.wad, heretic.wad och hexen.wad. Det är ju ändå prDoom som ligger till grunden för Doom Classic och då går dessa spel även att köras genom den. Så utan någon direkt ansträngning från Mr. Carmack så kunde han tjäna några lätta pengar genom mitt tips. Nu vet jag ju att herr Carmack har filat på både musik och grafik till Doom Classic så helt så lätt är det inte om man vill ha den kvalitet som John uppenbart alltid vill ha(tur egentligen). Men för oss som nästintill dör av väntan tills dessa spel släpps så kunde han fixa lite snabba pengar från oss

Ja vad kan man säga om det här underbara spelet? Jag har än så länge bara kört igenom den första episoden av sex. Det var exakt den första episoden jag körde igenom även när det begav sig 91-92 någongång. På den goda tiden när många företag släppte en stor del av spelen som shareware så att vi smånissar utan jobb kunde få spela dessa gratis. Okey, tanken var väl att vi skulle köpa spelen efter vi spelat första episoden men den funkade ju utmärkt att spela igen och igen och igen.

I FPS-spel som detta så är kontrollen den absolut viktigaste faktorn för att det skall bli ett njutbart spel. Här har id software lyckats mycket väl. Låt mig säga att under den första halvtimmen så känns det lite vingligt men när du tränat lite så sitter det som en smäck.

Det här spelet får mig att suckta sjukt mycket efter det mr. Carmack nu sitter och knåpar ihop, nämligen Doom classic! Så är du en sucker för fps eller som mig som aldrig kört mer än den första episoden. Köp då och dra igenom resten med en gång. Spelet blir inte snyggare desto längre du väntar.

Jag var bara tvungen att köpa det här spelet också. Tycker det osar kvalitet bakom det mesta id software tar i. Jag spelade föregångaren till det här spelet Doom RPG på min gamla SE W800 en gång i tiden. Då tyckte jag att det var det absolut bästa spelet på en mobiltelefon någonsin. Ja det var ju nästan på den tiden då snake var det häftigaste man kunde lira på en telefon.

Wolfenstein RPG spelas precis som sin föregångare. Man går ett steg för varje turné. Man skjuter ett skott för varje turné och sedan är det motståndarens tur. Kontrollerna är helt underbara och här borde faktiskt fler spel ta efter(host duke host nukem 3D hmmpf). Så för dig som gillar actionrpg, om man nu kan kalla detta för det så är det ett givet köp.