Jag kanske må vara en bakåtsträvare, men när andra tittar framåt så älskar jag att titta bakåt. Att minnas tiden och spelen som varit, att ta upp dem och inandas dem. Dofter som man förknippar med gamla minnen kan få mig att rysa av välbehag på ett sätt som inget nytt kommande spel någonsin kan göra. Oavsett hur snyggt eller bra det verkar vara. Jag tänkte här skriva ett inlägg om ett av mina favoritspel alla kategorier. Det handlar om ett gammalt Amigaspel vid namn The Settlers.

När man trycker i den första disketten i Amigans hungriga diskettstation startar efter ett litet tag en av dåtidens absolut vackraste introanimationer. Det var så vackert att se riddaren komma hem till sin by och sitt slott. Allt akomponerat till underbart vacker amigamusik. Efter introsekvensen var spelad var man tvungen att byta diskett då inget mer än introt fick plats på den första disketten. Givetvis kunde man sätta in diskett två direkt, men då missade man ju det stämningsbyggande förspelet.

I min Amiga 500+ hade jag hela 1 mb minne. Det innebar att jag kunde få mycket större kartor att spela på än vad mina kompisar hade. Men inte nog med det, efter att min kusin köpt en A1200 och fått ännu mer minne och ännu större kartor än mig att spela på var jag tvungen att skaffa extraminne. Det fanns nu otroliga 2 mb minne i min maskin och jag kunde spela på de största banorna som spelet erbjöds. Det var en enorm upplevelse att nästan ha en oändligt stor värld att spela i.

Men det mest fantastiska med spelet var kanske dess multiplayerdel. På en och samma Amiga kunde man nämligen koppla in 2 stycken möss och därefter spela splitscreen med eller mot varandra. Det här var något helt utöver det vanliga. Tidigare hade man bara kört bilspel och liknande i splitscreen. Men nu ett strategispel som man kunde spela mot en kompis. Framtiden var här!

Jag minns att en av de roligaste buggarna som fanns i spelet var att man kunde bygga vägar nära en grannes vägar och därefter dra in dennes vägnät i ens eget. Det innebar att om man satte en massa byggnader på denna vägen och inte hade det ihopkopplat med ens eget vägnät togs en massa resurser från grannen för att bygga upp ens eget imperium. I bland kunde det ta någon timme innan ens kompis kom på vad man hade gjort och då var skadan redan såpass stor att man hade ett klart överläge inför nådastöten.

Spelserien The Settlers har fortsatt att utvecklas och är nu uppe i version 7. Det har varit en något brokig väg och femman och sexan är några som jag helst vill glömma att de fanns. De må vara helt ok RTS-spel, men de borde inte ha använt namnet Settlers till dem, för något Settlers var de aldrig. Sjuan som kom förra året satte jag som årets spel vilket jag ansåg var tack vare att det tog spelet tillbaka till rötterna. Att blicka tillbaka i tiden kanske är det bästa sättet för att komma framåt?

Men hold your horses en liten stund! I kommentarerna till spelet framgår det att spelet hänger sig, både på iphones och ipads. Detta är något jag själv kan bekräfta händer direkt efter man klickar på new game. Men trots det tänkte jag ändå sprida lite glädje till ett av 90-talets absolut bästa RTS. Visst, Red Alert, Warcraft 2 och Dune 2 rår det inte på, men det är det inte många spel som gör överhuvudtaget.

Eftersom jag redan har skrivit om själva spelet för ett par veckor sedan här på bloggen tänker jag inte skriva mycket mer om det nu. Utan mer hur sjukt perfekt sådana här spel gör sig på ipaden. Jag har lagt flertalet timmar på Gamelofts Settlersspel till ipad. Även Transport Tycoon Deluxe har gått varmt i min ipad. I och med Z så hoppas jag verkligen att fler speltillverkare förstår att ipaden är den perfekta retrospelmaskinen för strategispel. Visst, jag tackar inte nej till ett och annat spel baserat på Doom-motorn, men det är inte där maskinen glänser.

Samtidigt kan jag väl även såga lite Nintendos och Sonys bärbara maskiner, när det kommer till strategispel. Dessa är bäst för typiska konsolspel. Jag har spelat Civilization Revolution på DS och det var ingen angenäm upplevelse. Även om jag bortser från att det hackade totalt sönder, så är skärmen alldeles för liten för att få en bra överblick. Detsamma gäller PSP, skärmen räcker inte till för strategispel.

Jag vill först och främst bara klargöra att jag verkligen älskade Alpha Protocol. Det var ett riktigt bra spel som blandade lite Thiefkänsla med tidig Splinter Cell. Men till skillnad från dessa spel så är Alpha Protocol något så sjukt svårt. Eller så är det bara jag som är så sjukt dålig. Ett alternativ kvarstår dock, och det är att jag spelar det på fel sätt. Men det är just bossarna, om man kan kalla dem så, som är sjukt svåra och jag dör 50-60 gånger innan jag klarar dem.

Nu har jag dock fått nog. Alpha Protocol slutar här för mig, jag kommer inte längre. Jag har inte längre den tiden som jag en gång heller hade att sitta och nöta ett spel. Jag har ju lovat mig själv att jag skall ta ett spel i taget så i vanliga fall hade jag bara gått vidare till ett annat och sen tillbaka till detta igen. Men nu har jag precis avinstallerat det från hårddisken för att på så vis få ett värdigt avslut. Det är synd på ett sådant bra spel att det skall sluta så här. Men jag och min familj mår inte bra av att jag sitter och är förbannad över något som skall vara roligt. Nä, det här tar jag lärdom av och kommer aldrig mer spela spel som jag fastnar i och blir förbannad över. Det finns så många fler spel på min hårddisk som är ospelade för det. Tack för den här tiden Alpha Protocol. Jag hoppas på en uppföljare dock, och då gärna med svårighetsgraden “Can I play daddy?” som val. Tack!

Jag tänkte bara jag skulle tipsa om ett litet gratisspel som är starkt inspirerad av Wolfenstein 3D. Nämligen Voxelstein 3D. Det är ett mysigt och pixligt äventyr i lite samma miljöer som just nämnda Wolfenstein 3D. Skillnaden är dock att det är en lite mer avancerad grafikmotor. Vi snackar här tex om våningar och vi snackar om musstyrning. 

Bilderna gör tyvärr inte spelet riktigt rättvisa eftersom de är tagna i full hd och sedan nedskalade till vanlig VGA upplösning. Det ser mycket pixligare och härligare ut i verkligheten. Så om du är lite sugen på att testa ett mysigt litet spel och inte har några superkrav på att spelet ska vara högbudget så tycker jag absolut att du kan ge Voxelstein 3D ett försök i alla fall.

Du tankar ner spelet gratis här.

Jag satt och twittrade lite med Deadly8bitNinja i går angående Hexen och dess musik. Vi kom fram till att musiken i Hexen 64 var överlägsen den i PC-versionen. Givetvis var jag tvungen att leta lite på det här temat och hittade den här modden till Hexen. Det är en musikmod som lägger till musiken och ljuden från Hexen 64 till PC-versionen av Hexen. Bästa av två världar med andra ord. Ni hittar modden här.

Men det var inte allt jag hittade när jag sökte. Jag hittade nämligen även en mod som heter Hexen – Edge of chaos vilken är ett helt nytt spel (mod) som bygger på Hexens tema och känsla. Den använder sig av Doom 3 motorn och spelas och ser ut som ett Hexen som skulle släppas i dag.

Det kommer att släppas i tre olika episoder där varje episod riktar in sig på en klass. Den första episoden inriktar sig på Cleric, den andra på warrior och den sista på sorceress. Jag har spelat ungefär 1 timme av det materialet som är släppt och kan inte annat än säga “-Wow!”. Det är verkligen som om man sitter med det gamla Hexen och spelar. Givetvis går inget upp emot originalet, men så här nära den känslan har jag inte varit på väldigt väldigt länge.

Spelet släppte i november ett demo som skall enligt egen utsago innehålla 1-2 timmars speltid, så jag antar att jag är någonstans i slutet av demot nu. Det finns givetvis ingen releasedatum på hela projektet men för Er som upplevde Hexen när det begav sig kan jag inte annat än att rekommendera att tanka ner den lite drygt 600mb stora filen för att få lite njutbar spelupplevelse igen. Ni läser mer och tankar ner demot här.

Antingen använder man sig av inverterad muskontroll/gamepadkontroll eller så gör man det inte. För mig har alltid inverterad varit det normala så jag förstod aldrig riktigt när det normala övergick till det onormala. För visst var det så att förr var alla spel inverterade och man fick ställa om till det som i dag kallas normal? I vilket fall, vad jag vill säga med det här inlägget är att jag blir så förbannad på speltillverkare som inte lägger in den enkla kodraden det kan krävas för att kunna få välja hur man spelar sitt spel.

Jag tänker så att när jag vill titta uppåt så lutar man ju huvudet bakåt, man drar alltså musen bakåt (mot en) för att titta uppåt. Det här är helt naturligt i flygsimulatorer och appliceras självklart i vanliga spel likaså. Det känns helt galet för mig att dra musen/joysticken från mig för att titta upp. I vilket fall som helst så beror ju detta på vad man är van vid. För mig blir det här ett handikapp dock eftersom de spelen som inte erbjuder inverterad y-axel är helt och hållet ospelbara för mig.

Spel som skiter i oss som spelar med inverterad y-axel är bland annat:

• The Void
• N.O.V.A
• Sniper Elite

Det finns säkert betydligt fler exempel på spel som diskriminerar oss “bakvända” människor, men de här var de jag kom på just nu. På PC brukar det kunna gå att hacka till spelet så att man ändå kan köra med inverterad y-axel , men på konsol så har man ett oanvändbart spel.

Har satt ihop en lista med de sex spelen som jag längtar mest efter 2011. Det är inte på något sätt säkert att dessa kommer släppas 2011 även om jag är ganska säker på att iaf hälften av dem kommer hålla den utsatta tidsplanen. De övriga har ingen plan alls som är officiell.

Dungeons

Dungeons har jag skrivit om tidigare här. Det är alltså ett spel som tar allt som var rätt med Dungeon Keeper-serien och gör det till ett spel som släpps 2011. Det skall till mycket klumpiga utvecklare för att den här spelidén skall kunna misslyckas. Det här spelet är beräknat att släppas kvartal 1 2011.

Diablo 3

Diablo 3 behöver knappast någon närmare presentation. Det är Blizzards nästa mästerverk som jag verkligen hoppas släpps 2011. Men om jag känner Blizzard rätt så håller de säkert på det här spelet något år till.

Rage

ID Software är ett företag som Blizzard. De släpper enligt mig aldrig något halvfärdigt dåligt spel. De är jämt polerade och maximerade när det kommer till grafik. Rage hoppas jag inte kommer att bli något undantag och är givetvis ett köp på releasedagen.

Battlefield 3

Ett spel som vi inte vet så mycket om eller ens är säkra på att det släpps 2011. Men efter jag fick blodad tand med vad de gjorde med “konsolspelet” Bad Company 2 på PC så har jag stora förhoppningar att originalserien inom Battlefield kommer att bli något utöver det vanliga.

Deus Ex: Human Revolutions

En spelserie som jag missade totalt när det begav sig. Jag har försökt spela igenom de bägge föregångarna nu på senare år men utan att lyckas. Jag ser dock att det finns stor potential tack vare spelidén. Så får jag bara en uppdaterad spelkontroll så kommer det här att bli guld.

The Witcher 2: Assassins of Kings

Nu snackar vi återigen om härlig PC-kärlek från ett av de få kvarvarande PC-företagen i branschen. The Witcher 1 var ett spel jag spelade halva ungefär innan något annat kom i vägen. Det var inte dåligt, men det fanns bara inte tid. Däremot ser jag framemot tvåan något helt kopiöst mycket!

Det har kommit ett antal rollspel i år som är med att slåss om titeln årets rollspel. Det har samtidigt varit ett år av lite besvikelser. Det var längesedan det kom ett Planescape Tornment eller ens Baldurs Gate för den delen. Utvecklarna Bioware som är av väldigt många ansedda som en av världens bästa utvecklare har enligt mig inte levererat på många år och jag tycker faktiskt att dom lever på gamla meriter. Dom skapade Baldurs Gate, sedan det lite halvtaskiga men ändå spelbara Neverwinter Nights, och därefter kom Star Wars: Knights of the Old Republic. Men sen då?

Vinnaren av årets rollspel enligt mig kan med ovanstående inledning inte bli något annat än World of Warcraft: Cataclysm, även om jag hållit mig i från WoW i år ända fram till betan nu i oktober. Jag är med andra ord verkligen ingen WoWfanatiker. Jag spelar för mig själv för att det är kul. Jag spelar knappt några instancer alls och raider var flera år sedan jag spelade senast. Jag tycker det kan vara skoj att spela coop med vänner jag känner IRL i några mindre 5-manna instancer, men där slutar det roliga med instancer. Att hålla på att kämpa flera gånger för att få det där svärdet, det är inget för mig.

I Cataclysm har Blizzard inte bara uppgraderat grafikmotorn rejält. Samtliga bilder jag lagt in i det här inlägget är från spelet och alltså inte några målningar. World of Warcraft är så här snyggt år 2010. Blizzard har också gjort om hela spelet från grunden. Ja, jag vågar säga det att Cataclysm som kommer att kosta runt 200 kronor lite drygt är lika stort och maffigt som World of Warcraft var när det släpptes. I princip alla zoner i originalspelet är omgjorda med ny grafik och nya områden samt nya quests.

Så har du inte spelat World of Warcraft än skulle jag faktiskt våga föreslå för dig att börja nu. Man behöver inte alls fastna i spelet för att spela det. Jag spelar lite då och då, det kanske rör sig om 20-25 timmar i månaden och från vilket annat spel får du så många timmar för 100 kronor? World of Warcraft slår i år alla andra singleplayerrollspel som släppts eftersom det berättar en otroligt spännande historia samt att det har en spelkontroll som lätt slår Mass Effect 2 men även det bättre styrda Dragon Age som föll på att det blev upprepningar och ointressant till slut. Och när jag säger att Dragon Age föll på upprepningar så kanske Ni mumlar något om hur World of Warcraft lever på sina upprepningar. Men jag tycker att Blizzard gör upprepningarna intressanta och värda att genomföra. I Dragon Age tyckte jag tillslut att jag inte hade någon anledning att döda de där björnarna.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Det fanns en gång i tiden ett företag i England som hette Psygnosis. Ta det namnet i gommen och rulla runt det med tungan ett par varv och njut hur det låter när du uttalar det. Psygnosis och deras logotype kändes sådär lagom coolt och inte mainstream för fem öre.

År 2000 så kom det sista spelet ut med Psygnosis som tillverkare. Numera går dom under det inte lika spännande namnet SCE Studio London. Jag menar seriöst, hur kan man välja bort ett sådant sjukt vacker namn och cool logotyp? För mig är det en gåta. Jag tänkte i alla fall uppmärksamma några av Psygnosis bästa spel (som jag har spelat måste jag tillägga) som både tillverkare och utgivare.

Lemmings

En riktig klassiker som jag är lite rädd att dagens gamers inte känner till. Spelet har kommit i nya utgåvor som både blivit lyckade och totalt misslyckade. Men grundreceptet är lika genialt som det alltid varit. Att rädda dessa stackars IQ-badanka-lemmlar som inget annat kan än att bara gå rakt fram oavsett farorna som lurar när plattformen de går på tar slut.

Ett av de roligaste momenten i spelet var precis innan man blev game over och fick börja om igen. Nämligen knappen som ser ut som en atombomb och som ger varje lemmel en nedräkningssiffra innan de sprängs över skärmen. Det här skådespelet tyckte jag var så vackert att jag sprängde de stackarna om och om igen. Det var den här scenen som man visade upp för sina kompisar när man ville visa hur  snygg grafik det var på Amigan.

Bill’s Tomato Game

I dag skulle ett spel aldrig kunna heta något så fräckt som Bill’s Tomato Game. Nä, i dag skall de heta coola mörka saker som Black Ops, Modern Warfare och vidare. Det här spelet köpte jag enbart av den anledningen att jag ville ha den lådan med det coolaste spelnamnet jag någonsin hört då. Här är det lite blandade spelmoment men i screenshoten här ovan går det ut att placera ut fläktar över banan för att sedan trycka på startknappen. Sedan skall fläktarna ta tomaten över banan till slutet. Gör man fel får man testa igen att placera om fläktarna. Dock är det ett begränsat antal gånger man får testa. Spelet i sig håller än i dag, testa mer än gärna

Microcosm

Ett spel jag själv aldrig ägde, men jag spelade det hos en kompis Amiga CD32 och det var bara så sjukt snyggt. Man var ett litet rymdskepp som åkte in i en människas blodådrar och lungor och annan skit som vi har i våra kroppar. På senare år skaffade jag det här på PC men det blev aldrig lika magiskt som det en gång var. Det som var snyggt då var redan för 10 år sedan fult. Nu vågar jag inte ens titta på screenshots på det så att jag får ha kvar mina minnen av ett sjukt snyggt spel som inte var så bra egentligen.

Novastorm

Ett spel som överraskade mig totalt när det kom. Jag fick med det i en stor samling av CD-skivor jag köpte för typ 400 kronor. Det var bara ett av mängden, men det hade allt som Microcosm hade i grafikväg samt att det faktiskt var ett riktigt roligt shoot-em-up-spel. Allt det egentligen gjorde var att sätta ett skepp ovanpå en film som gjorde att det verkligen kändes som att det var sjukt snygg grafik. Däremot så kom alltid fienderna på exakt samma ställe som de gjorde förra gången man spelade. Men detta höll mig ändå inte borta från att ha spelat igenom spelet minst 10 gånger. Håller antagligen inte idag.

Destruction Derby

Ett av mina favoritspel när det kommer till bilgenren. Här gick det inte bara ut på att åka runt banan så fort som möjligt. Nä, här skulle man förstöra motståndarnas bilar så mycket som möjligt för att plocka poäng. Det här släpptes 1995 och Ni kan tänka er hur sjukt det här var i multiplayer på den tiden. Jag tror nämligen aldrig att det hade gjorts tidigare ett deathmatchläge i ett bilspel. Men jag kan ha fel

Det här spelet kan hålla om man spelar det på en netbook med såpass liten skärm. Annars är det antagligen en pärla som man får ha kvar i det minne som Psygnosis lämnade kvar i många gamerhjärtan världen över.

Mass Effect 2, spelet som för mig inleder en tuff spelvår har anlänt en dag för tidigt. Det är inte konstigt att man som spelare aktivt väljer att beställa spel från nätet då det allt som oftast dyker upp någon dag innan releasedatum. Jag vet när jag arbetade med att sälja spel i en butik så var det stenhårt att vi inte fick släppa spelet en dag för tidigt. Då skulle vi mista de rättigheterna att få spelen en dag tidigt så vi kunde förbereda placeringen i butik som nu sker. Det jag undrar är hur avtalen ser ut för de bolag som skickar ut spel för tidigt. Jag som spelare blir ju bara glad, men hur ser det ut i andra änden?

Nu skall jag dock inte fundera för mycket på det, spelet håller på att installeras och jag skall läsa klart en artikel till i skolarbetet innan jag tillåter mig att gå in och börja spela.