1. Sensible Soccer (Amiga)

Det här är fotboll när det är som roligast. Jag spelade mycket fotbollspel redan på den här tiden, men det var inte många som kunde slå Sensible Soccer. Fifaserien hade ännu inte kommit (1994) och tog många många år innan den skulle bli bra. Men vad gjorde det när Sensible Soccer fanns? Det var verkligen ingen perfekt simulation av fotboll på något sätt, men det hade något helt annat. Det där som vi kallar spelglädje.

2. Wolfenstein 3D (PC)

Jag hade inte själv en PC på den här tiden, utan jag var hemma hos en kompis och spelade det här fantastiska labyrintspelet på hans 386:a. Förvisso var ljudbilden med PC-speakern helt värdelös, men det gjorde inget. Den fantastiska världen man fick uppleva i Wolfenstein 3D liknade inget jag tidigare hade spelat. Och det innebar början på mitt sug att gå över från Amiga och SNES till PC. Men det kom att dröja något år till innan spelet som tog mig hela vägen kom.

3. Teenage Mutant Ninja Turtles IV: Turtles in Time (SNES)

Ett fantastiskt spel på många sätt. Det var det absolut roligaste coop-spel jag hade spelat sedan Snake Rattle ‘n Roll på NES. Kontrollen var perfekt, allt var perfekt. Och så var det ju så sjukt snyggt när man kunde kasta ut fienderna genom TV’n. Ett av de spelen på SNES som jag gjorde absolut flest omspelningar av. Vi snackar kanske 15-20 gånger. Lite stilla undrar jag, vilket spel slår de antalet omspelningar idag?

4. Dune II (Amiga)

Ännu ett spel som satte en ny standard för mig. RTS hade jag aldrig hört talats om tidigare. Men om det var så här roligt så visste jag att det skulle komma att bli en favoritgenre i framtiden. Dune 2 är på många sätt än i dag ett av de bättre RTS:en som släppts. De enda som har slagit det enligt mig är Red Alert 1 och Warcraft 2.

5. Pinball Fantasies (Amiga)

Våra svenska hjältar i Digital Illusions (DICE) släppte i början av sin tid ett gäng flipperspel till Amigan. Fantasies var det bästa enligt mig och innehöll helt fantastisk musik. Alla som spelat det vet vad jag pratar om. Sådan musik görs inte längre idag. Jag lade många timmar i sträck på det här spelet när det släpptes. I dag har jag dock svårt att sitta så länge när jag återupplivar det, inte för att det är sämre, men mer för att det är flipper. Så kul är det inte längre.

Bubblare:

Desert Strike (Amiga)

Flyga helikopter tyckte jag bara var så coolt när jag var 12 år gammal. Som vanligt var musiken grym på Amigan. Man skulle utföra olika uppdrag i en ökenmiljö. Rädda ett gäng civilister från elaka människor. Det hade verkligen allt.

Flashback (Amiga)

Det gör mig nästan ont att jag var tvungen att lägga det här spelet utanför topp 5-listan. Det hör egentligen hemma där, men det släpptes helt enkelt för många bra spel under det här året. Flashback var en slags uppföljare på Another World, men enligt mig ännu bättre. Kanske för att Another World var, även i den tidens mått, fruktansvärt svårt. Flashback kunde man lätt klara ett par skärmar utan att dö.

Den här utmärkelsen är riktigt intressant. Vi snackar om FPS-spel som antagligen är den absolut största genren när det kommer till dator/tv-spel. Det är även den genre som delar mest spelare i två läger när det kommer till om de skall spelas på dator eller konsol. Personligen är det bara PC som gäller när det kommer till FPS. Inte bara för grafikens skull utan för kontrollens skull. Att spela FPS med mus ger en överlägsen exakthet när det kommer till att sikta. Då har jag ändå plöjt igenom ett antal FPS-titlar till konsol så någorlunda bra känsla har jag ändå i spakarna. Men det är långt i från känslan man får med mus och tangentbord.

Under ett år där det egentligen inte har kommit några jättebra shooters så står ändå Battlefield Bad Company 2 ut såpass mycket att det räcker för att ta segern i den här kategorin. I en genre som kontrollen är så viktig tycker jag ändå att det finns ett visst inputlagg i musrörelserna. Det är inte den där exaktheten som man är van vid från andra PC-spel. Men eftersom spelet är såpass bra i övrigt och att jag inte på något sätt är en proffsspelare så har jag överseende med detta. DICE har gjort ett gediget hantverk när de byggt upp det här spelet. Ljudet har vi redan gått igenom i ett tidigare inlägg här så det tar vi inte upp igen. Men allt i det här spelet bygger upp en sådan helhet att man bara vill spela mer och mer igen. Jag älskar verkligen de olika spellägena man kan spela och banorna, även om de är för få.

Jag har egentligen aldrig gillat att spela spel som en ångvält. Jag brukar gilla smyga mig runt och taktiskt ta mig fram över banan. Så även i det här spelet där min favoritklass är sniper. Det tar ett tag att bli bra på det men när man väl lärt sig så är det riktigt skoj att sätta ett headshoot på någon som springer kors och tvärs för att undvika just snipers. Inget annat FPS-spel har jag lagt ner så många timmar på detta året som Bad Company 2.

Nu kanske Ni undrar vart Halo och Blackops är någonstans? Halo är en serie som aldrig har imponerat på mig och då har jag av någon konstig anledning ändå tagit mig igenom ettan, tvåan och trean. Men därefter började jag fundera på varför jag spelade den här skiten, och det enda jag kom på var hypen. Så därför finns inte Halo med på den här listan överhuvudtaget. De har haft sin chans att imponera men misslyckats gång efter gång. När det kommer till Blackops så har jag faktiskt spelat det hos en kompis, men då bara singleplayerläget. Så här kan jag faktiskt uttala mig lite mer. Och med det sagt så känner jag för en totalsågning av det. Blackops är inte något direkt bra spel. De har med allt man kan tänka sig i ett spel, men det blir bara för mycket. Det är för mycket av samma sak så som Call of Duty sett ut sedan första spelet kom. Och första spelet var bara en dålig kopia av Medal of Honor så det fanns inget direkt att bygga på ens då.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Den här kategorin innehåller två stycken spel. Ett som är innehar bästa ljudet rent tekniskt och ett som kort och gott innehåller årets bästa spelmusik. Det skulle kunna vara samma spel som vann bägge dessa titlar men det hade ju inte varit lika kul. Nä, jag har två olika spel från två olika genrer.

Det spelet som vinner i bästa ljud rent tekniskt är utan någon direkt utmaning Battlefield – Bad Company 2. Här snackar vi extremt välgjord ljud för exakt allt. Man verkligen ryser när man springer runt på olika material. Man hör när man går in i ett hus eller gömmer sig i ett rör. Ljudet av ens vapen ändras och det ekar precis så som man skulle kunna tänka sig att det skulle göra om man satt och hukade sig i ett stålrör i väntan på fienden.

När det gäller årets bästa spelmusik hade jag hoppats att jag kunde ha utnämnt Civilization 5. Det når inte upp till Civilization 4’s temalåt Baba Yetu som jag dock utnämner till världens bästa spelmusik någonsin. Men nu var det ju inte den bästa musiken oavsett år som skulle utnämnas utan årets musik. Och då tycker jag faktiskt att Final Fantasy 13 är en värdig vinnare för musiken som bygger upp den rätta spänningen i spelet. Jag vet att musiken inte gillas av alla och att den engelska titellåten av Leona Lewis fick kritik och att man ville ha originalmusiken istället även här i väst.

Men jag tycker faktiskt att låten är riktigt bra och kommer på mig själv att nynna på den då och då. Men spelmusik är inte bara titellåten utan även den musik som ligger under hela spelets gång. Och här visar Final Fantasy 13 upp sig rejält. Det är så där härlig Final Fantasykänsla genom hela spelet när det kommer till musiken och jag tycker att Square Enix är väl värda den här utmärkelsen!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets ljud och musik’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Det finns ett spel som jag inte döljer att det är ett av mina absoluta favoritspel. Dess huvudkaraktär Ben E. Factor har varit min avatar i väldigt många år nu och jag har aldrig bytt bort honom. Jag har också ett screenshot från första banan i min logotype (spegelvänd för designens skull ). Spelet i fråga är Benefactor och släpptes 1994 av Digital Illusions (nuvarande DICE).

Spelet är helt unikt i sitt upplägg och jag har personligen aldrig hittat ett spel som liknar det. Man skulle kunna beskriva det som en korsning mellan Lode Runner och Lemmings. Man skall nämligen rädda smarta “lemmlar” eller som dom heter här Merry Men. De är smarta på så vis att de inte bara störtar ut över fösta möjliga stup som lemmlarna gjorde. Ja, vissa gråa Merry Mens är dock inte så smarta utan de går rakt ut för stup om man inte snabbt hittar en röd färgburk som man målar dem röda med och så helt plötsligt blir de smarta igen.

I screenshotset ovanför ser Ni ett exempel när jag är tvungen att ställa mig på en röd knapp för att öppna en dörr åt en Merry Men så att han kan gå in och dra i en spak så att den plattformen rakt över den blåa “valen” skjuter ut och går att använda så att man kan komma vidare. Det här är själva stommen i spelet. Du hjälper Merry Mens genom att trycka på knappar och dom hjälper även dig i motsvarande situationer när du inte kan göra något mer. Otroligt smart spelupplägg. Och kul är det också!

Rent grafiskt såhär 16 år senare så kan man inte annat än bli imponerad över den pixelkärlek Digital Illusions gav det här spelet. Animationerna är imponerande när man ser den mycket lilla Ben E. Factor springa över skärmen. Det är inte många pixlar som dom har haft att röra sig med men ändå får Ben ett otroligt levande rörelsemönster. Det finns som sig bör, ett antal olika monster i spelet som mer än gärna ser till att ditt liv blir så kort som möjligt. Här ovan ser vi en Yeti som motar en stor snövägg preparerad med sylvassa spikar mot Ben. Det är en grym och omedelbar död som blir kontentan av kontakt med snöspikmattan. Och som i de flesta äldre spel ger detta en direkt Game Over-skärm. Som tur kan man trycka på Continue så att man kan fortsätta.

Jag fick svar från Patrick Liu, Producer på DICE angående om en eventuell remake av Benefactor. Tyvärr verkar det på samma sätt som med andra äldre spel att spelet befinner sig i rättighetslimbo som Patrick utryckte sig. På den tiden var det gamla härliga Psygnosis som gav ut spelet och dom är om jag inte är fel ute nu, SCE Studio Liverpool vilka ägs helt utav Sony. Men man hoppas ju alltid att sådana “småsaker” skall lösa sig för ens favoritspel från förr.

Så att få tag i och spela det här underbara spelet i dag är väldigt svårt eller antagligen olagligt (emulator). Själv köpte jag en Amiga 1200 för några år sedan där jag kan uppleva alla mina barndomsminnen på det sättet de var menade att upplevas. Men har du möjlighet att få tag i det här spelet så kan jag inte annat än att ge det mina största rekommendationer, för det här är verkligen ett bortglömt guldkorn och en del av svensk spelhistoria.

Jag har nu suttit och kikat igenom den långa listan på spel som jag kommer att köpa under första kvartalet 2010. Jag har dock märkt att listan är för lång för att jag skall ha råd med alla, men de jag inte har råd med på releasedagen köper jag lite senare. Som ni kommer att märka finns där inget Xbox 360-spel och bara 2 PS3-spel. Som det ser ut just nu har jag svårt att se att jag kommer köpa ett enda spel till Xbox 360 i år. Vi får se hur året utvecklar sig. Nu till listan!

19/2 – Alien vs Predator till PC

Orginalet som kom 1999 tog mig med storm. Det var ju ascoolt att få springa runt på väggarna när man spelade som alien. När man spelade som osynlig predator och smög sig på de stackars marinen som inte visste vart man var. Det här var i multiplayer något över det vanliga, men det är ändå i singleplayer som jag minns det bäst. Det var så här ett skräckspel skulle vara! Givetvis var det mest spännande att spela som marine. Jag hoppas bara att det här står upp till mina högt satta förväntningar.

25/2 – Anno 1404 Venice till PC
Expansionen från höstens stora överraskning Anno 1404. När originalet kom så hade jag inga förväntningar alls. Jag hade spelat någon av föregångarna lite lätt men absolut inte fastnat för dem. Men jag tänkte ge demot en chans och OJ VILKET SPEL! Köpte det direkt och bara älskade det. Det var nästan allt som Settlers en gång i tiden var. Nu kommer expansionen som ger mig mer att göra och inte minst multiplayerläget som uteblev i orginalet!

4/3 – Battlefield Bad Company 2 till PC
När Battlefield 1942 kom så hade jag ingen dator som klarade av det. Jag spelade spelet med sjukt mycket hackande så jag tröttnade ganska snart på det. Men när jag kanske 6 månader efter släppet hade införskaffat en ny burk så flöt spelet så underbart. Jag spelade dock inte originalet så mycket utan en mod som hette Silent Heroes som handlade om en fiktiv konflikt mellan Sverige och Norge. Det var en sjukt bra mod med svenska och norska miljöer. Bad Company 1 spelade jag aldrig då den bara kom till konsol och de som följer mig lite vet vad jag tycker om FPS till konsol Det här är ett givet köp, jag hoppas bara inte att DICE går för mycket åt Ininity Wardshållet med deras icke dedikerade servrartjaft. Har hört små fåglar viska att det kan bli något åt det hållet. Men den som lever lär se.

9/3 – Final Fantasy 13 till PS3
Final Fantasy är en spelserie jag egentligen aldrig har kommit in i riktigt. Mitt första spel i serien var del 7 vilket gjorde mig helt frälst av världen och karaktärerna och berättelsen. Men sedan hände något. När åttan kom så var jag inte intresserad längre. Jag testade det inte ens. Jag har än i dag aldrig spelat åttan. Allvarligt talat, jag har inte spelat ett Final Fantasy sedan sjuan, inte ens sneglat åt dem. Så nu en massa nummer efter sjuan släpptes är jag då sugen igen. Det här spelet är ett av dem jag vägrar flytta fram köpet på, det skall inhandlas dagen det släpps, punkt slut! Att jag väljer PS3-versionen beror helt enkelt på att jag inte orkar byta skiva eller installera spelet om det är alternativet samt att kontrollen är så mycket skönare om man skall spela längre stunder.

17/3 – God of War 3 till PS3
Ännu en serie som jag aldrig har spelat. Har jag missat något? Jag har knappt sett en film från något utav de tidigare spelen, ändå är jag sugen på trean. Den har jag dock sett flertalet filmer ifrån samt allt snack om spelet på olika forum/spelsidor har gjort att jag valt att inhandla det här. Skall väl påminna ganska mycket om det nya Castlevainia som är på gång som jag också är sugen på så jag vet inte om det kanske skulle räcka med ett sådant liknande spel eller om jag måste ha båda.

18/3 – Dragon Age Awakening
Tillbaka till Fereldan vill jag nu! En sådan fantastisk värld kan inte besökas för många gånger. Jag har ärligt talat inte läst på något om den här expansionen men jag vill bara ha den. Allt dlc och sånt skit som finns inne i spelet kunde jag inte bry mig mindre om. Visst man får besöka någon ny plats och få lite uppdrag till, men sådan skall vara billigare tycker jag. I annars fall lägger jag hellre lite mer pengar på en riktig expansion som kanske varar tio timmar eller mer. Som sagt, vet inget om den just nu. Ser ut som en cool drake man skall möta i alla fall. Av titeln att döma kan det vara en gammal vän som återuppstår? Härligt med spoilers i titlar, inte sant?

18/3 – Command & Conquer 4 till PC
Nu snackar vi klassiker som återuppstår! Jag vet att när jag såg bilderna från det första Command & Conquer var jag bara en liten parvel på 15 år som läste sin första engelska tv-spelstidning. Det var något spel dom recenserade med häftiga
videosekvenser i. Och man fick slåss i skogen och kommendera sina soldater uppifrån. Och det såg ju hur snyggt ut som helst. På den tiden hade jag spelat Dune 2 som alla känner till var ett liknande spel men ändå inte. När jag kanske ett år senare satt med Command & Conquer med en kompis och uppkopplade mot varandra med en nollmodemskabel så var det helt fantastiskt. Att spela mot varandra på var sin dator så här har alltid varit fantastiskt, men tänk er hur det var för typ 15 år sedan när nästan ingen hade gjort det. Ingen visste ens att man kunde göra det. Command & Conquer var förvisso inte det första spelet jag spelade coop på, men ett av de allra bästa. Ser framemot C&C4 med stor förväntan då jag älskade Red Alert 3.

19/3 – Supreme Commander 2 till PC
Jag fick med Supreme Commander 1 till ett grafikkort jag köpte. Jag testade det och sade “-Jaha”. Det var alltså inget jag föll för alls. Däremot föll jag för Total Annihilation som kom 1997. Det var ett RTS-spel precis som Command & Conquer fast inte alls likadant. Det fanns hur många olika enheter som helst i jämförelse. Det fanns så mycket mer på något sätt. Jag älskade det, dock var det inte av samma kvalitet som Command & Conquer var, men det spelade ingen roll. Nu hoppas jag att Supreme Commander 2 är mycket mer än ettan var, eller mer än vad jag uppfattade att ettan var. Jag gav det nog ingen ärlig chans.

25/3 – Just Cause 2 till PC

Ettan spelade jag till konsol och jag älskade det. Jag klarade det dock aldrig, tror jag kom till slutet någonstans när man skulle ta sig in i ett stort hus men jag dog hela tiden på vakterna utanför. Så jag gav upp. Men nu när tvåan kommer så kommer äventyret att utspela sig på PC. Dels av ekonomiska skäl då spelen oftast är 200 spänn billigare till PC dels för att grafiken är sjukt mycket bättre. Och i ett spel som Just Cause 2 vill man att grafiken skall vara så bra den bara kan bli, och då återstår bara PC som alternativ. Det här kommer att bli så grymt!

25/3 – The Settlers Path to a Kingdom till PC
En av mina favoritspelserier någonsin, the Settlers kommer åter igen med ett nytt spel. Höjdpunkten i serien var tvåan, men med både ettan, trean och fyran som riktigt sjukt bra spel. Femman är dock något jag helst vill glömma. Visst det var ett okey spel om det inte hade stått Settlers på det. För Settlers det var det aldrig. Däremot i sexan så började Bluebyte komma tillbaka till rötterna. Det såg ut som att det fanns en ljusning i spelserien jag alltid har älskat. Och jag hoppas att de har gått ännu ett steg åt rätt riktning i och med den sjunde delen av The Settlers.

31/3 – Alpha Protocol till PC

Okey, här är ytterligare ett spel som jag egentligen inte vet så mycket om. Eller rättare sagt inget mer än att det är ett agentspel. Thats it! Jag gillar att inte veta för mycket om spelen jag skall spela, då blir upplevelsen så mycket bättre. Det ända jag behöver veta innan jag vågar köpa spelet är att de får någorlunda bra recensioner.

28/4 – Tom Clancys Splinter Cell 5 Conviction till PC
Det första Splinter Cell kom till PC under 2003 och det som slog mig först var att det var så sjukt snyggt! Ljuseffekterna genom persiennerna var något jag aldrig hade sett förut. Nu var det ju som tur inte bara grafiken som var behållningen i det här Thiefliknande-spelet. Och det var precis var det var, en modern kopia på Thief som även utspelade sig i modern tid. Jag köpte något av Splinter Cell-spelen på konsol men blev sjukt missnöjd med både kontrollen och grafiken så det är något jag inte kommer att göra igen.

1:a kvartalet – Battlefield 1943 till PC

Det här spelet släpptes till konsol nu i höstas och jag testade demot och gillade det starkt. Men så var det ju det här med FPS på konsol igen. Jag antar att det kommer att släppas som ett ganska billigt spel då konsolversionen låg på typ 150-200 kronor. Men det beror ju samtidigt lite på Battlefield Bad Company 2 också. De är ju som sagt ganska snarlikna de två spelen, men med rätt pris och om jag är i rätt tillstånd så blir det ett köp lätt!