Den här kategorin känns som den lättaste att utnämna en vinnare i. Trots att jag personligen tycker att strategi borde vara en egen genre och RTS en egen. Det är såpass stora skillnader mellan dessa två att det är lite orättvist mot alla bra RTS som nu får stryka på foten för världens bästa strategispel någonsin.

Jag talar givetvis om Sid Meier’s Civilization 5. Det är ett riktigt mastodontspel som slår allt vad Command & Conquer 4, Starcraft 2 och Settlers 7 heter på fingrarna. Det är förvisso en liten förenkling mot vad Civilization 4 var men jag tycker inte det gör något. Så länge som djupet finns där så gör det inget att det är något förenklat så att även de ovana spelarna har en chans att komma in och spela det här underbara strategispelet.

Rent grafiskt ser det fantastiskt ut och med alla små fält. Det ser precis ut som när man zoomar ut i Google Earth. Men det viktigaste av allt är självklart omspelningsvärdet. När man köper valfritt spel så kostar det kanske 400 kronor till PC och 600 kronor till konsol. Kampanjen kanske kan vara mellan 5-20 timmar men sen är det slut. I Civilization kan en omgång vara mellan 5-20 timmar och man kan ju spela hur många omgångar som helst eftersom ingen är den andra lik. Därefter kan man gå ut i multiplayer såsom i andra spel också.

Nä, jag tycker inte det finns något annat strategispel som ens är i närheten av Civilization 5. Jag ger det samma betyg som Saga i sin recension på Press2Play, 58 av 50!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets strategi’: Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, n00b schoolbus, Pixelviking, Spel på allvar, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Jag blev lite inspirerad av Svamprikets musiklista gjord av Tommy. Men jag tyckte det saknades något vitalt i en lista över spelmusik. I deras lista var det bara spelmusik tillhörande konsoler. Och det spelet som även finns på dator är multiplattform och finns även det på konsoler. Så här tänkte jag utan inbördes ordning lista fem av mina absoluta favoriter genom tiderna. Ja, vissa finns även på konsol men från början var de datorspel och det var även där på deras hemmaplan som jag upplevde dem.

Lotus Turbo Challenge 2 – Amiga

Vilket intro! Problemet med det här spelet var att man aldrig ville knappa sig vidare in i spelet utan fastnade varenda gång vid titeln. Spelet i sig tyckte jag var riktigt bra när det kom, dock var Lotus 3 snäppet vassare rent spelmässigt, men musikmässigt kom det aldrig i närheten.

Cannon Fodder – Amiga

Med en sjukt bra musiksnutt gjort på ett mycket humoristiskt sätt som bara sätter sig bak i huvudet och vägrar släppa. Än idag kan jag komma på mig själv stå i duschen och sjunga på refrängen.

Civilization 4 – PC

Jag tog upp den här musiken i inlägget med Civilizationserien. Samma effekt här som i Lotus Turbo 2. Man kommer aldrig in och spela. Istället höjer man volymen och bara insuper stämningen av den här vackra sången. Det är så här spelmusik skall användas, få igång en i den stämningen som spelet vill ge. Att den här sången ger en episka känslor och viljan att ta över världen råder ingen tvivel om. Jag lyssnar på den medan jag skriver här och hårstråna på armarna står upp och jag känner rysningar i hela kroppen. Ett nutida mästerverk!

Duke Nukem 3D – PC

Jag valde Megadeths version av den här som är sanktionerad av 3D Realms. Den är bara så sjukt bra och jag hoppas verkligen vi kommer att få se mera av vår kära Duke.

Simon The Sorcerer – Amiga

Min pappa tvingade mig att ta pianolektioner när jag var liten. Jag hatade det och lärde mig heller aldrig något vettigt. Kan spela typ Den blomstertid nu kommer om jag får ha noter. Men det är inte bättre än så och har heller aldrig varit. Den här melodin till Simon the Sorcerer var däremot en som jag envist försökte spela av och skriva ut noter till. För en som är relativt tondöv var detta en svår uppgift även om den halvt normalbegåvade tycker det är jätteenkelt då melodin är ganska simpel. Men den har en melodi liksom glassbilen som sätter sig på hjärnan.

Nu när det är lite drygt en månad kvar till årets bästa spel utan konkurrens skall släppas tänkte jag lite kort gå igenom de fyra tidigare spelen i serien. Jag snackar givetvis om Sid Meier’s Civilization. En bättre historiebok än vad de här spelen var/är har nog aldrig tillverkas. Min historiekunskap och geografiska sinne utvecklades väldigt mycket under de tidigare spelen i den här underbara serien. För att inte tala om all den engelska man plöjde igenom i Civilopedian. Här presenterar jag nu världens 4 bästa spel just nu, och en kort preview på det femte som förhoppningsvis kommer knö sig in på min topp 5 lista så att den blir komplett

Civilization 1 kom på 4 disketter till min Amiga 500+. När man först körde igång ett spel och den arbetade med att randomisera världen tog det ungefär 10-15 minuter innan man var inne i spelet. Så ofta fick man hitta på något annat medans man väntade på att spelet skulle sätta igång. Eller så kunde man sitta där och se hur världen utvecklades i ett fantastiskt bildspel med den mest fantastiska musiken någonsin komponerad till ett datorspel. Jag minns att spelet låg etta på tidningen High Scores lista över högsta betygen någonsin. Och det var givetvis Amigaversionen som låg där ohotat på toppen. På den tiden var det ungefär samma krig mellan Amiga och PC som det är med PS3an och Xboxen idag. Givetvis med den skillnaden att Amigan faktiskt var överlägsen bäst och PCn var en föråldrad burk med pipljud och taskig EGA-grafik med 16 färger.

Civilization 2 köpte jag i tröst åt mig själv efter att min älskade undulat dött och jag var förkrossad att en av mina enda vänner gått bort. Men vilken tröst det spelet gav. Jag förlorade mig in i världen igen och älskade spelet antagligen mer än vad jag gjorde med ettan. Det enda som jag störde mig på var det faktum att spelet utspelade sig i windowsmiljö. Lite som Colonization gjorde i Amigans Workbenchmiljö. Man tappade lite av känslan i det tack vare detta. Men såg man bortom det så var världens bästa spel tillbaka med råge.

Efter Civilization 2 släppte Activision två stycken spel i deras Civilizationserie som de kallade Call to power. Det här två spelen är faktiskt ganska underskattade och inte alls så dåliga som man egentligen ville att de skulle vara eftersom det inte var de riktiga Civilizationspelet som man önskade skulle komma efter tvåan. Jag älskade dock möjligheten att kunna bygga städer under vattnet och även i rymden. Men det kändes något obalanserat och att det var någon som tagit konceptet Civilization och bara slängt in allt de önskade skulle vara med utan att tänka på hur spelet skulle bli när det var färdigt.

Sedan släpptes även Alpha Centarui från Sid Meier men det fastnade jag aldrig för trots att det egentligen var allt som Civilization 2 var fast i rymden. Jag tror det handlar om igenkänningen med de uppfinningar som vi gjort i världen. Helt plötsligt kunde en uppfinning heta Trynx Griap, och man hade ingen aning om vad vad en Trynx Griap gjorde utan att behöva läsa på.

Civilization 3 kom och segrade över alla andra kopior. Sid Meier var tillbaka och det kändes på kvalitén på spelet. Borta var windowsmiljön och det kändes återigen att man var inne i spelet. Det var helt fantastiskt snyggt, något som man inte kan kalla någon av de tidigare spelen, inte ens när det begav sig. Det stora nya som jag hade saknat sedan tidigare installationer var att vi nu fick landsgränser. Dessa utökade sig med hjälp av kulturen som man hade olika hjälpmedel för att förstärka.

Civilization 4 var spelet som bräckte första spelets intromusik med hästlängder. Jag har aldrig tidigare hört maken till stämningsfull musik. Jag kunde sitta hur länge som helst och höra den här vackra afrikanska sången. För er med Spotify ger jag er här en länk så ni kan lyssna på den och njuta, Civilization 4 medley. Själva spelet var ännu mer fördjupat än vad de tidigare spelen var, men samtidigt var det förenklat. Något som inte alla uppskattade, men jag älskade det givetvis. Man kunde fortfarande gå in på djupet och göra en massa inställningar samtidigt som om man inte kände för det kunde lämna det åt AIn som oftast skötte det helt okey. 

Civilization 5 har ännu en månad kvar innan det släpps lös. Men jag har senast i dag sett på twitter hur vissa lyckliga amerikaner har fått tag på ett recensionsex och spelar det för fullt. Och lovorden låter sig inte vänta på sig, de älskar det verkligen. Jag känner att övergången till sexkanter kommer att ge spelet ett helt nytt strategiskt perspektiv. Det känns helt enkelt väldigt fräscht trots att det egentligen är ett gammalt väl beprövat speltekniskt tilltag. Nu blir jag alldeles till mig och måste släppa ögonen från de här fantastiska screenshotsen innan något går snett. Åter till Borderlands!

 När jag köpte min Xbox förra helgen så fick jag med två spel. Halo 3 var det ena. Jag har nu i kväll efter skolarbetet verkligen försökt sätta mig med singleplayerkampanjen och försökt leva mig in i storyn på samma sätt som jag gjorde i Gears of War 2, Fable 2 och Mass Effect. Men det händer ingenting. Det är som att spela Doom 1 utan magin i det som sker på skärmen. När jag spelade Doom 1 blev jag inte förtjust i historian spelet berättade utan i tekniken. Att det var hur snyggt som helst och att man kunde springa runt och bara förundras över de häftiga korridorernas grafiska excellens. Halo 3 har varken historian eller något grafiskt lullull. Inte heller är det speciellt fängslande rent gameplaymässigt heller. Jag spelade även en sväng multiplayer där jag hamnade i mitten av de som spelade. Jag tyckte det var astråkigt hela tiden, det lyfte aldrig. Så jag undrar vilka det är som tycker om Halo 3? För mig är det oförståligt att Ni existerar.

Sedan var det dags för en liten sväng i Halo Wars. Ett helt okey RTS för att vara på konsol. Jämför man det med många RTS på PC är det däremot rent ut sagt skitdåligt. Problemet med Halo Wars är dock inte att det är ett förenklat RTS, utan att det inte har en historia som man blir tokig i och vill veta mer av. Halo-loren är inte tillräckligt fängslande för att man skall sitta trollbunden. Så vill jag spela strategi på konsol så sätter jag hellre på Civilization Revolution. Dock är det hellre inget mot Civilization 4 på PC, men om vi håller oss till konsol här nu så är det överlägset.

Så kontentan av det här är väl helt enkelt att jag är en Halo-hatare. Har aldrig tyckt om det, kommer aldrig tycka om det heller. Det är som ett taskigt PC-spel som kommer 10 år försent.