Cannon Fodder 1 och 2 tillhör ett av mina absoluta favoritspel från Amigatiden. Ni minns den där tiden då alla spel som kom ut var världens bästa spel. Men för att göra den tredje delen någorlunda rättvisa körde jag först någon timme de gamla spelen på min underbara Amiga 1200. Ja, bara för att få in känslan lite med temalåten och allt.

Ja, för just den låten finns ju inte kvar längre. Men om man bortser från den så är faktiskt sig väldigt mycket likt. Känslan när man klickar runt sig med gubbarna är nästan oförändrad. Och det är givetvis både positivt och negativt. Förväntar man sig ett spel som känns 2012, så ska man inte spela Cannon Fodder 3. Om du däremot förväntar dig ett spel från tidigt nittiotal med grafik från tidigt 2000-tal så har du kommit rätt.

Varje nivå börjar med den numera klassiska helekopterscenen där man flyger ut till platsen. Därefter går det som vanligt oftast ut på att döda de allra flesta av fiendesoldaterna. Självklart finns det en mängd tunnor utplacerade på banan som mer än gärna vill bli sprängda i luften.

Det kommer inte upp i originalens glans, men då mina förhoppningar på trean var bottenlåga så kommer det ändå undan med att vara ett helt ok spel. Helt klart värt att köra igenom en vår som denna när det ändå bara släpps skit. Och för knappa 200 kronor får jag ändå tycka att det är ett ok köp.

Jag sitter mitt på dagen i morgonrock och mår riktigt uselt. Jag har nämligen lyckats blivit sjuk så här lagom när man äntligen är ledig ett par dagar. Men så brukar det ju vara, eller? Men vad som fick mig att nästan skrika tills jag kom på att jag hade huvudvärk var den här artikeln borta hos Eurogamer. Det är en intervju med Jon Hare som ligger bakom spel som Cannon Fodder, Sensible soccer, Mega Lo Mania och ett gäng till.

Det vi får fram utav artikeln är nämligen att Jon undersöker möjligheterna att släppa Cannon Fodder till iOs, vilket är underbara nyheter för oss retroälskande iPhone/iPad-ägare. Men inte nog med detta, nästa månad kommer han att släppa Speedball 2 till iOs vilket fick mig att nästan hoppa upp och ner i stolen. Men där styrningen till Speedball 2 kanske kan bli ett litet problem känner jag att iPaden är som gjord för Cannon Fodder.

Här skall jag tipsa om en utgåva av Cannon Fodder som säkert många har missat under åren. Spelet i sig är som Ni säkert redan vet skapat av Sensible Software. Samma företag låg bakom det mycket populära fotbollsspelet Sensible Soccer. Vad kunde då inte vara bättre än att kombinera dessa två genrerna i vad som kan vara den konstigaste missmatchen i spelvärlden någonsin? Eller är det någon som kan utmana fotboll och krigsspel?

Den här utgåvan av spelet är en gratisversion som enbart kom ut på en diskett som följde med tidningen Amiga Formats julutgåva 1994. Man slogs alltså mot fotbollspelare utrustade med vapen och en och annan helikopter som försökte göra livet surt för en.

Jag har även letat fram ett antal spel till Amigan som jag kommer att skriva inlägg till här ett tag framöver. Ja, för vi snackar om en 30-40 spel som är väl värda ett eget inlägg. Så är du en riktig Amigahatare så är du varnad om du hade fortsätt läsa min blogg de närmaste veckorna/månaderna. Men den som hatar Amigan förstår sig inte på spel och läser därför antagligen inte min blogg

När jag skall försöka göra en lista över de absolut bästa Amigaspelen man inte får missa så hamnar alltid Cannon Fodder på den listan. Det är ett spel från tillverkarna Sensible Software som släpptes 1993 först och främst till Amigan, men som även konverterades till i princip samtliga plattformar som var aktuella under den tiden.

Spelet går ut på att man styr ett visst antal soldater på olika uppdrag där man alltid i princip skall döda alla fiender, kort och gott. Man styr spelet med musen och klickar helt enkelt med vänster musknapp var sina soldater skall gå någonstans. Därefter använder man höger musknapp för att skjuta ner fienderna. Svårare än så är det inte.

Inför varje uppdrag blev man tilldelad ett visst antal soldater. Dog någon av sina soldater så var dom döda för alltid och de fick en fin gravsten vid uppdragsskärmen. Vissa uppdrag var uppdelade i flera faser och hade man blivit av med en soldat i första fasen så var man en man kort under resten av det totala uppdraget. Det här gjorde att spelet blev en hel del mycket svårare efter den enkla inledningen.

En av funktionerna som jag roade mig mest med när det begav sig var att man kunde skjuta vidare på en redan död motståndare så att de skrek och hoppade undan. Det här kunde man hålla på med så länge som man orkade. Givetvis var det här hysteriskt roligt när man var 13 år, när jag däremot testade det nu så var det kul i ungefär 1 sekund innan jag gick vidare till att döda nästa fiende.

Cannon Fodder är ett spel som absolut har återspelningsvärde än i dag. Och eftersom det är konverterat till varenda format som finns (nästan) så är det ett spel som är lätt att få tag på. Givetvis är det att föredra att spela med mus, så ni som sitter där med SNES eller Mega Drive, Jaguar och så vidare. Glöm bort det, skaffa det på PC, Amiga eller Atari istället!

Jag blev lite inspirerad av Svamprikets musiklista gjord av Tommy. Men jag tyckte det saknades något vitalt i en lista över spelmusik. I deras lista var det bara spelmusik tillhörande konsoler. Och det spelet som även finns på dator är multiplattform och finns även det på konsoler. Så här tänkte jag utan inbördes ordning lista fem av mina absoluta favoriter genom tiderna. Ja, vissa finns även på konsol men från början var de datorspel och det var även där på deras hemmaplan som jag upplevde dem.

Lotus Turbo Challenge 2 – Amiga

Vilket intro! Problemet med det här spelet var att man aldrig ville knappa sig vidare in i spelet utan fastnade varenda gång vid titeln. Spelet i sig tyckte jag var riktigt bra när det kom, dock var Lotus 3 snäppet vassare rent spelmässigt, men musikmässigt kom det aldrig i närheten.

Cannon Fodder – Amiga

Med en sjukt bra musiksnutt gjort på ett mycket humoristiskt sätt som bara sätter sig bak i huvudet och vägrar släppa. Än idag kan jag komma på mig själv stå i duschen och sjunga på refrängen.

Civilization 4 – PC

Jag tog upp den här musiken i inlägget med Civilizationserien. Samma effekt här som i Lotus Turbo 2. Man kommer aldrig in och spela. Istället höjer man volymen och bara insuper stämningen av den här vackra sången. Det är så här spelmusik skall användas, få igång en i den stämningen som spelet vill ge. Att den här sången ger en episka känslor och viljan att ta över världen råder ingen tvivel om. Jag lyssnar på den medan jag skriver här och hårstråna på armarna står upp och jag känner rysningar i hela kroppen. Ett nutida mästerverk!

Duke Nukem 3D – PC

Jag valde Megadeths version av den här som är sanktionerad av 3D Realms. Den är bara så sjukt bra och jag hoppas verkligen vi kommer att få se mera av vår kära Duke.

Simon The Sorcerer – Amiga

Min pappa tvingade mig att ta pianolektioner när jag var liten. Jag hatade det och lärde mig heller aldrig något vettigt. Kan spela typ Den blomstertid nu kommer om jag får ha noter. Men det är inte bättre än så och har heller aldrig varit. Den här melodin till Simon the Sorcerer var däremot en som jag envist försökte spela av och skriva ut noter till. För en som är relativt tondöv var detta en svår uppgift även om den halvt normalbegåvade tycker det är jätteenkelt då melodin är ganska simpel. Men den har en melodi liksom glassbilen som sätter sig på hjärnan.