Jag tycker att det har varit ganska mycket snack om en remake på Bullfrogs gamla storspel Theme Hospital i diverse podcast på sistone. Jag vet att för något år sedan så spelade jag en upphottad version som hette OpenTH. Den hade stöd för 1080p och nya menyer så att det så ok ut även på våra stora skärmar i dag.

Men därefter har jag knappt rört vid spelet som jag älskade när det begav sig. Tidigare i dag gjorde jag sak av det och sökte upp Open TH för att upptäcka att den porten har upphört. Men innan Ni sätter kvällskaffet i halsen kan jag lugna Er att sidan hänvisar till ytterligare ett projekt som levde parallellt med Open TH, nämligen CorsixTH.

Det fina med projekt som CorsixTH och liknande är att man kan spela spelet på otroligt många fler plattformar än det var ämnat för från början. CorsixTH fungerar i skrivande stund till Android, iOS, n900, HaikuOS, Wii och OpenPandora. Ja, det är dessa plattformar förutom de självklara Windows, Mac och Linux då.

Jag har spelat runt lite på min Samsung Galaxy S2 och tycker att det fungerar riktigt bra. Alla funktioner är inte riktigt på plats än, men ett par timmar har jag allt redan hunnit med. Menyerna är dock mycket små och det kan vara svårt att klicka rätt. Kan tänka mig att en läsplatta är det ultimata att spela det här spelet på.

Givetvis måste ni äga originalet för att kunna spela. Men vill Ni bara testa så kan man ladda ner demot inne i själva CorsixTH. Därefter kan ni bedöma om det är värt ett besök hos er närmaste spelhandlare.

CorsixTH hämtas till mobila enheter här.

Dungeon Keeper är ett spel som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Än i dag har det inte släppts något spel som har försökt ta över tronen från det nu över 10 år gamla Bullfrogspelet. Det närmaste vi kommit är spelet Dungeons som dock enbart delade miljöer med Dungeon Keeper. Likheterna slutade dock där.

Nu har jag dock hittat ett spännande projekt som kan komma och välsigna alla Dungeon Keeperfans runt om i världen. Det är ett spel som heter War of the Overworld. Det hela bygger på Unrealmotorn och utvecklas av 15 stycken personer.

När det är färdigt kommer det att släppas alldeles gratis till samtliga maskiner som är kapabla att köra Unrealmotorn. Här är dock tyvärr ios-enheter undantagna.

Det hela skall vara en direkt uppföljare på originalet. Och av de tidiga videorna jag har sett så kan det mycket väl gå vägen det här. Tyvärr känns det som om det är långt kvar till release dock. Men jag kan helt klart rekommendera att hålla utsikt på det här projektet. Jag kommer garanterat att följa det och rapportera direkt jag vet någonting nytt om det.

Mer om projektet finns att läsa om på deras hemsida.

Då var så Kalypsos Dungeon Keeperliknande spel Dungeons avklarat. Jag tänkte nu bara ge ett par reflektioner av spelet när jag nu spelat det till sista bossen. Uppskattningsvis så tog det 25 timmar att köra igenom det på normal svårighetsgrad. Jag testade även på easy en kort sväng men det blev alldeles för enkelt. Och när jag säger att något är för enkelt, då är det verkligen så. För de flesta spelen kör jag faktiskt igenom på easy nu för tiden, eftersom tid och tålamod är något som är stor bristvara hos mig.

Men vad tyckte jag då om Dungeons? Jag tyckte att det var bra, men något repetitivt. Visserligen är det många strategisspel som blir på det viset eftersom de alla går ut på att börja från noll och bygga upp sin bas/grotta, bana efter bana. Men jag körde på med en bana om dagen och det visade sig vara ganska lagom. I korta drag så börjar du med ditt grotthjärta som du skall skydda till varje pris. Om det förstörs så är det game over. Genom att bygga upp prydnader i din grotta så får du så kallade prestigepoäng som du använder för att bygga finare och dyrbarare rum. Desto finare och dyrbarare rum man bygger desto mer fascinerade blir de hjältarna som kommer och besöker din grotta. Varje hjälte har just en stapel för hur imponerade(souls) de blir av din grotta. Så precis i rätt stund när de är som mest imponerade så skall du sätta kniven i ryggen på dem för att kunna få så mycket av deras “soul” som möjlig. För souls är något som du använder för att bygga vidare på din grotta.

Man är begränsad i antal rum man kan bygga. Det finns fängelse, tortyrredskap, bibliotek och vapenrum. Det är ungefär allt som finns att bygga. Men eftersom spelet inte är något Dungeon Keeper så är det inte i själva byggandet som spelets premiss ligger. Det hela handlar om att levla din egna gubbe för att förstöra andra dungeonlords som också har sina grottor i samma grottsystem. Vissa nivåer går ut på traditionella eskortuppdrag som fungerar som vilken liknande quest som helst i random MMORPG. Så även om spelet är ganska repetitivt så försöker det verkligen att variera uppdragen så gott som det går. Det är verkligen inget Starcraft 2 på något sätt, vilket i sin tur skötte variationen av uppdrag på ett fenomenalt sätt. Men det är heller inte något totalt bottennapp. Det placerar sig någonstans mittemellan.

Funderar du på att köpa spelet efter att ha läst det här? Jag kan rekommendera det, men enbart om du inte har några som helst förväntningar att det skall vara ens snudden likt Dungeon Keeper. För det är det verkligen inte. Jag beskrev det i min förtitt för någon vecka sedan som ett Theme Park/Theme Hospital med inslag av Overlord i Dungeon Keeper miljö. För utöver miljöerna så har det inget direkt gemensamt med Dungeon Keeper alls. Nu är de miljöerna dock inte fy skam ändå. Men ha inga Bullfrogförväntningar på spelet.

Efter mycket om och men så fick jag då äntligen Dungeons från Impulse. För att göra en lång historia kort så kommer jag aldrig mer handla från Impulse utan håller mig till Gamersgate och Steam i fortsättningen. Men nu till själva spelet. Dungeons har skapat en hype runt om i världen för att vara en klon på det gamla Bullfrogspelet Dungeon Keeper. Jag skall nu med en gång säga att det här inte är något Dungeon Keeper. Det här är närmare ett Theme Hospital/Park i Dungeon Keepermiljö med inslag av Overlord.

Spelet går ut, precis som i Theme Hospital/Park, att bygga en inbjudande grotta så att man lockar så många människor som möjligt att komma och besöka den. Man sätter ut dyrbara skatter, bygger bibliotek för att locka de så kallade hjältarna från jorden ner i sin grotta. När de väl är där så låter man de gå och njuta av grottan och insamla intryck. Det är här som Overlord sätter in, för precis när de är som nöjdast och skall återgå till jordens skorpa så hugger vi dem i ryggen och sätter dem i ens fängelse. Där sitter de och ruttnar och lämnar av sig ett av spelets resurser som man kan använda för att bygga vidare på sin grotta.

Liksom i Dungeon Keeper så kan man bygga nya rum genom att låta sina goblins gräva ut dem. Däremot finns det inte alls lika många rum som i Dungeon Keeper. Men det är inte riktigt det som spelets mening heller. Man styr liksom i Overlord en gubbe som man på traditionellt rpgsätt sätter ut talents på genom 3 olika träd med skills som förbättrar olika saker som man kan utföra.

Som sagts i rubriken har jag spelat ungefär 15 timmar av Dungeons och känner att jag har ganska bra koll på vad det är som erbjuds. Spelet är som sagt en blandning av en massa olika spel, men det är inte bäst på något av det. Det är ingen byggarglädje såsom i Dungeon Keeper eller Theme Hospital/Park. Det är heller inte den härliga känslan i Overlord som man får av att vara elak. Men det är dock ett ganska småmysigt spel om man inte har för stora förväntningar på det. Jag skulle inte köpa det för fullpris men kan rekommendera det om Ni hittar det för runt 100-lappen. För att sätta ett betyg på det så skulle jag sätta 6 av 10 Ben E Factorer. Jag kan rekommendera att ladda ner demot och köra igenom det för att själv få en uppfattning av det. Demot ger ett par timmars speltid och när du spelat det så vet du vad du har att vänta dig. Det tillkommer lite fler byggnadsverk och svårare fiender under redan genom alla banorna, men till stor del så vet du vad det handlar om efter demot.

Eftersom spelet Dungeons kommer att släppas den 10 februari så kände jag att så här lite knappt en månad innan att det var dags att komma i rätt stämning. Och hur görs det bättre än att ta fram originalspelet! Det låter kanske riktigt bra det här. Men faktum är att det finns möjlighet att spela originalspelet i 1920×1080. Jag skulle kanske inte säga att det är optimalt men vyn man får är trots allt mycket bättre än med den upplösningen spelet en gång i tiden var tänkt i.

Vi snackar här alltså om en mod till Dungeon Keeper som inte bara ger spelet möjlighet att välja upplösning, utan även tillför en mängd nya kampanjer där de jag testat känns riktigt bra. Det var någon av dem som kändes lite blaha, men eftersom det är gott om dem så är detta som typ 20 nya spel. Eller som man på konsolspråk säger, 20 gratis DLC.

Modden jag snackar om heter KeeperFX och finns att tanka ner helt gratis här. Du kommer att behöva originalspelet och lite filer från den skivan för att kunna starta det. Men när väl de filerna är importerade på hårddisken kommer du inte längre att behöva starta spelet med skivan i. Något som vi är vana med sedan många år tillbaka (tack steam!).

Liksom många andra användargjorda “gratis-dlc” så är det här spelet inte menyanpassat i sina inställningar så du kommer att behöva ställa in uppläsningen i en konfigurationsfil. Men den är självförklarande och inte längre än en 40 rader så det krävs inte mycket för att klara av den. Det medföljer dock ett program för att ställa in de här inställningarna men när jag körde det så kunde jag inte starta upp några banor i spelet så jag fick ändå in och ändra det manuellt. Rekommenderas starkt till de som saknar Bullfrogs storhetsdagar eller de som bara vill återuppleva ett av världens bästa och fortfarande mest originella RTS.

Det fanns en gång i tiden ett spelföretag som skapade spel som de själva ville spela och som ingen annan tidigare hade skapat. Det kanske låter otroligt för nytillkomna spelare på den här sidan av millenniumskiftet där allt mer eller mindre handlar om uppföljare till storsäljande FPS. Eftersom jag redan avslöjat i titeln att det är Bullfrog jag snackar om så skall jag inte hålla er längre på sträckbänken. Jag tänkte här göra ett nedslag i de spelen som jag själv rankar högst av deras kreationer. Och det gör jag bara för att jag blev sugen på det efter mitt inlägg i går om det nya Dungeons.

Syndicate (1993)

Ett spännande actionspel där man efter att ha fått sett en sjukt vacker introscen som man kunde se om och om igen fick olika uppdrag som man skulle genomföra. Det kunde handla om att ha ihjäl vissa karaktärer till att rädda andra från deras öden. Mellan uppdragen kunde man skaffa nya vapen för att kunna genomföra sina uppdrag på ett mer effektivare sätt. Det här är det enda av de Bullfrogspel som jag listar som jag aldrig har återvänt till efter att jag spelade det då det begav sig. Varför det har blivit så vet jag inte, men det kan bero på att uppföljaren Syndicate Wars aldrig blev så bra som jag hade förväntat mig.

Theme Park (1994)

Nu börjar vi snacka om besatthet för spel. Spelet släpptes på 6 disketter eller en CD-skiva. På den här tiden satt jag med en 486 SX2 50mhz med 4MB RAM och inget ljudkort eller cd-rom som då var rena lyxprylarna. En kompis hade dock både CD-läsare och ljudkort samt cd-versionen av det här spelet. Den enda skillnaden egentligen var att man kunde gå in i attraktionerna och åka dem. Fast nu så här efteråt så tänker man att det egentligen inte var så häftigt. Det enda som hände var att spelet startade i gång en renderad sekvens med mig i första personsvy åkandes en attraktion som såg lika dan ut oavsett hur jag byggt den.

Men det tänkte jag inte på den tiden. Då var de här sekvenserna de häftigaste som hade hänt i spelvärlden. Jag byggde min nöjespark och på sant affärsmässigt sätt så lät jag pommes fritesbodarna sälja sina pommes frites med extra salt för att sedan sälja cola med extra is i. Allt för att ekonomin skulle blomma än mer.

Hi-Octane (1996)

Inget typiskt Bullfrogspel men jag tycker det är värt att nämna då det var mitt Wipeout. Under samma tid så så släpptes nämligen Wipeout till Playstation, men eftersom jag inte hade en sådan maskin just då hade jag aldrig möjlighet att uppleva snabb racing med urläcker grafik. Här kom dock Hi-Octane till räddningen eftersom jag nu äntligen haft råd att köpa en ny dator. En Pentium 150 mhz med både cd-romläsare och ljudkort i. Och jag skojar inte att mina kompisar med 486or då blev gröna i ansiktet av avund när jag drog igång det här grafikundret på min 14” Samtron.

Dungeon Keeper (1997)

Ett helt fantastiskt spel som jag inte kan beskriva utan att lägga till sjuhundra superlativ i samma mening. Men det tror jag skulle bli ganska tröttsamt att läsa så jag skall försöka hålla mig kort. Spelet går ut på att du som ond härskare i underjorden skall bygga upp ett grottsystem innehållandes mängder av olika hemska monster som du skall använda emot de fina vackra hjältarna som kommer från landet ovanför ytan och inte vill annat än ha bort dig från jordens “yta”.

Man gräver själv ut var rummen skall vara innan man bestämmer vad rummen skall innehålla. Det gäller att hålla isär vissa monster som annars äter upp varandra eller hamnar i bråk. Man skall se till att alla monster har tillräckligt med mat och att de tränar på daglig basis så att de inte är några n00bs när väl hjältarna tränger in i dina domäner. Nä, jag kan inte fortsätta skriva om det här utan att jag vill installera det igen och köra på. Så jag går vidare istället annars blir det inga mer Bullfrogspel

Theme Hospital (1997)

Samma år som Dungeon Keeper släpptes kom även det här bokstavligt talat sjuka spelet. Du skulle bygga ett eget sjukhus med olika rum och olika doktorer. Här skulle sedan all världens mest konstiga och humoristiska sjukdomar släppas in genom dörren och du som överläkare fick ta beslut om hur sjukhuset skulle lösa de uppblåsta patiensernas problem. Eller var dom osynliga skulle vi då måla någon färg på dem? Med mycket speltekniskt gemensamt med Theme Hospital så var det här ett koncept som gick väl hem hos mig.

Dungeon Keeper 2 (1999)

Spelet släpptes efter att Peter Molyneux lämnat Bullfrog och förespåddes inte bli lika bra som det första spelet. Visst, magin med att spela det för första gången var borta men det är ju bara att titta på hur vacker grafiken är för att se att det spelar ingen roll. Det här var ett nytt Dungeon Keeper med en saftig grafikpatch. Och det var allt som jag någonsin kunde önska då. Jag skrev nog om detta förra året då jag faktiskt gjorde en komplett genomspelning av det men jag tycker det är värt att nämna igen. Spelets grafik håller än idag med lite tweakning. Det är inte jättemånga spel från 3Dns vagga som håller såpass väl. Så har Ni aldrig testat ett Dungeon Keeperspel eller ens något Bullfrogspel så finns det inga ursäkter längre. Skaffa!

Dungeon Keeper 3 var spelet som aldrig blev även om det borde. Nu har några tyska utvecklare som heter Realmforge utannonserat spelet Dungeons som ser ut att vara en rak kopia av de tidigare Dungeon Keeper-spelen. Inte mig emot eftersom de båda spelen var mycket bra och fantasieggande på exakt det sättet ett spel ska vara.

Men när jag gräver lite djupare i vad Realmforge har förgyllt spelvärlden med så får jag fram titlar som M.U.D. TV och Ceville. Två spel som inte har gjort några större avtryck i världen men ändock har spelen fått några 8/10 i betyg, så helt dumt kan det ju kanske inte vara.

Visst det står sig ganska slätt om vi rabblar upp Bullfrogs fina spelkatalog med spel som Populous, Syndicate, Theme Park, Theme Hospital och ett gäng till. Men gamla meriter bygger inget bra spel, bara höga förväntningar. Frågan är bara om Realmforge får lite av Bullfrogs förväntningar på sig nu när spelen ser så snarlika ut. Det man kan undra är om det är till godo för dem eller inte.

Jag minns själv när jag hörde talas om Dungeon Keeper första gången. Jag läste något som Peter Molyneux hade skrivit och drömde mig ner i underjorden. Hans sätt att beskriva sina spel har alltid varit förföriskt och det spelar ingen roll om man vet att han inte kommer lyckas med hälften av allt han berättar om, den andra hälften använder man sin fantasi för att fylla i hålen. Det är det som är skillnaden på utvecklare och utvecklare. Jag tror personligen om det hade varit någon annan än just Molyneux som promotat det första Dungeon Keeper så hade jag inte blivit hälften så intresserad av det. Kan vi prata om den magiska Molyneuxhälften av ett spel?