Det är nu dags att runda av den här nedräkningen till det bästa spelet under 2010. Vi har nu kommit fram till julafton och spelet som slog alla andra på fingrarna. Jag tror att många som känner mig hade förväntat sig det andra stora Blizzardspelet här, nämligen Starcraft 2. Men det placerade sig precis utanför min topp 5 lista i förmån för de spelen jag räknat upp tidigare men även för det här fantastiska lilla spelet från Tyskland (andra spelet på topplistan från Tyskland).

Årets bästa spel alla kategorier heter The Settlers 7 – Paths to a Kingdom. Spelet är som säkert många vet ett RTS i en mysig medeltidsmiljö. Men till skillnad från andra RTS så ligger inte huvuddelen av spelandet på krigsföring mot andra, utan det hela handlar om byggande. Det är inte så olikt Anno 1404 som hade en expansion som kvalificerade in på fjärde placeringen av årets bästa spel här på bloggen. Skillnaden ligger dock i mysigheten och att Settlers inte är lika komplext och man låser inte in sig så mycket som man lätt gör i Anno-spelen där det materialet man skall ha alltid finns på en ö som man inte har tillgång till.

The Settlers har nu kommit i 7 utgåvor och även i den här serien (liksom Civilization) har jag följt med sedan första delen på Amigan. Jag har sett hur en av mina favoritspelserier har gått från att vara ett sjukt bra spel till att bli ännu bättre men för att därefter gå ner i en rejäl svacka. Och det är precis i den här svackan vi stod innan spel nummer 7 släpptes. För dem som är intresserade av att spela igenom de gamla spelen innan de ger sig i kast med sjuan bör hoppa över femman och sexan. De är riktigt usla och man mår dåligt när man ser att det faktiskt står Settlers på dem.

För några år sedan så släpptes dock The Settlers 2 10th anniversity och alla i Settlersvärlden fick en chock när de fick se att Blue Byte faktiskt kunde skapa riktigt bra spel. Jag vet inte, men jag tror att efter den succén med återutgivningen av Settlers 2 fick de verkligen höra att det var ett sådant här Settlers fansen ville ha. Sagt och gjort, tillslut kom spelet som tog Settlersserien tillbaka till de första spelen. Där glädjen och den speciella settlerskänslan infinner sig.

Det finns en stor anledning till att jag i det här inlägget trycker in mängder av bilder. Jo, för spelet är inte bara årets bästa spel, utan det är även det vackraste av dem alla som släppts i år. Det vann min bloggs grafikkategori på knockout. Och grafiken är ganska viktig i ett sådant här spel. För emellan att man satt sina settlers på att börja hyvla plankorna och hugga ner mer träd så är det just grafiken som talar. Man sitter och zoomar in på sina settlers för att se att dom sköter sig. Man njuter av att se sitt samhälle byggas upp och fungera.

Att få sitt samhälle att fungera är dock inte alltid det lättaste. Man behöver mängder av naturresurser för att få det att gå runt. Men det gäller att vara smart, att bygga en liten miniby i byn där dom helt och hållet sköter allt som har med skog och planktillverkning är ett bra tips. Att satsa på en massa sådana här småbyar som massproducerar vissa varor gör att ditt samhälle kommer att växa lite lättare. För det handlar även om transportion av alla varorna. Att frakta timmer över halva riket för att få ned dem till plankor är inget tidseffektivt tillvägagångssätt och ditt samhälle kommer att stanna upp då plankbristen sätter in sina spår. Och det är med liknande avvägande beslut som hela Settlers är uppbyggt runt. Du bestämmer hur bra ditt samhälle skall fungera. Är du dålig på att planera, så får du ett dåligt fungerande samhälle.

Men så finns det även dina fiender som du vill besegra för att de inte skall få ett bättre och finare samhälle än dig. Modellen man slåss på påminner väldigt mycket om den i The Settlers 3. Man väljer bara antalet soldater man vill anfalla med och klickar vart man vill anfalla och så sköter de resten själv. Inriktningen är som sagt inte på krig, men spelet har ändå en fullt fungerande krigsföringsmekanik som väl täcker de behoven man eventuellt har om man måste ta över en mark från en fiende. Ja, man kan ju inte låta sin granne ha det där fina berget fullt med guld i.

The Settlers 7 är en värdig vinnare av årets spel just eftersom det förmedlar en spelglädje som många spel i dag saknar. Det är ett hantverk som är skapat med kärlek och det lyser igenom och smittar av sig på den som spelar. The Settlers 7 ger mig kärlek och jag ger det kärlek. Det är en ömsesidig kärlekshistoria som kommer att pågå i hela dess livslängd. PCn behöver fler spel som det här för att sticka ut och bevisa att spel säljer bra även på PC. Vi behöver inte en massa multiplattformspel som är dåligt klonade, nä vi behöver bra spel som är skapade av PC-spelare som brinner för formatet. Från PC-spelare som älskar att spela på PC och vet vad som är unikt med plattformen och utnyttjar det till fulla. Tack Blue Byte och välkommen tillbaka i matchen!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 1:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Då var det dags att räkna in de fem bästa spelen som släppts 2010. Som jag nämnt tidigare så är jag ganska besviken på utbudet som har varit. Jag vet inte om det är för att jag förväntade mig mer eller om jag bara är bitter. Men i vilket fall som helst så är det nu med glädje jag presenterar årets femte bästa spel!

Årets femte bästa spel är World of Warcraft – Cataclysm. Min motivering till detta är att Blizzard har skapat ett mästerverk utan dess like. Sedan sist jag skrev om Cataclysm har jag inte spelat speciellt mycket men jag har fastnat lite för ett minispel som jag kallar “aktionsshoppa”. Det innebär att man köper billigt på marknaden och sedan säljer dyrt. För Er som är lite insatta i hur mycket guld är värt kan jag berätta att på 3 dagar med ungefär 1 timmas speltid per dag lyckades jag kamma hem nästan 30000 guld enbart genom att köpa och sälja. Det är saker som det här som gör att spelet är för alla oavsett om man har tid att lägga ner 100 timmar i veckan eller som mig, max 5 timmar per vecka.

Att man kan spela spelet precis som man vill anser jag beror på det sättet Blizzard har för enklat systemet. För de allra största hardcorefansen så kanske det inte har blivit till det bättre. Men för oss som är normalspelare samt casualspelare så har World of Warcraft blivit ett spel att lägga sina pengar på. Jag pluggade igenom ett antal barnböcker till en skoluppgift jag hade nu i december. Detta var väldigt trevligt när jag kunde skaffa böckerna i ljudboksform för att sedan sitta och springa runt och leta efter mines. Det kanske inte är det absolut roligaste i vanliga fall, men med kombinerad läxa så var det ett sant nöje.

I Cataclysm har det tillkommit ett antal nya zoner att questa i. En av de här zonerna heter Vashj och är den zonen de här färgglada bilderna kommer i från. Första gången när jag dök under ytan utanför Stormwind och möttes av det vackraste korallrevet jag någonsin sett var jag förälskad. Jag fullkomligt älskar alla härliga färger som Blizzard har kladdat ut i den här zonen. Det är den absolut bästa zonen i hela spelet vågar jag nästan säga. Och för de som inte gillar vattenbanor kan jag lugna er med att säga att efter några quester så får du möjligheten att andas under vatten samt rida runt på en urgullig sjöhäst.

Som avslutning på det här inlägget vill jag bara säga till de som sitter i valet och kvalet att testa den här expansionen att “gör’t!”. Du kommer inte att ångra dig för hela världen är så sjukt väldesignad nu. Och det är en fröjd att kunna flyga över alla gamla ställen som man har minnen från flera år tillbaka. Att äntligen kunna flyga upp på berget där Ironforge är inklämt i, flyga över det ståtliga Stormwind och se hur det ser ut uppifrån. Spelet går att få tag på för drygt 200 kronor och sedan lägger du på en månadskostnat på 100 kronor. Om du därefter spelar mer än 10 timmar så har du fått en väldig billig spelupplevelse. Jämför gärna med Blackops 5 timmar för 500 kronor eller liknande. Speltimmarna är billigare i World of Warcraft än i många andra spel. Sluta tveka, du vet att du vill!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 5:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Victoria Saade.

Det har kommit ett antal rollspel i år som är med att slåss om titeln årets rollspel. Det har samtidigt varit ett år av lite besvikelser. Det var längesedan det kom ett Planescape Tornment eller ens Baldurs Gate för den delen. Utvecklarna Bioware som är av väldigt många ansedda som en av världens bästa utvecklare har enligt mig inte levererat på många år och jag tycker faktiskt att dom lever på gamla meriter. Dom skapade Baldurs Gate, sedan det lite halvtaskiga men ändå spelbara Neverwinter Nights, och därefter kom Star Wars: Knights of the Old Republic. Men sen då?

Vinnaren av årets rollspel enligt mig kan med ovanstående inledning inte bli något annat än World of Warcraft: Cataclysm, även om jag hållit mig i från WoW i år ända fram till betan nu i oktober. Jag är med andra ord verkligen ingen WoWfanatiker. Jag spelar för mig själv för att det är kul. Jag spelar knappt några instancer alls och raider var flera år sedan jag spelade senast. Jag tycker det kan vara skoj att spela coop med vänner jag känner IRL i några mindre 5-manna instancer, men där slutar det roliga med instancer. Att hålla på att kämpa flera gånger för att få det där svärdet, det är inget för mig.

I Cataclysm har Blizzard inte bara uppgraderat grafikmotorn rejält. Samtliga bilder jag lagt in i det här inlägget är från spelet och alltså inte några målningar. World of Warcraft är så här snyggt år 2010. Blizzard har också gjort om hela spelet från grunden. Ja, jag vågar säga det att Cataclysm som kommer att kosta runt 200 kronor lite drygt är lika stort och maffigt som World of Warcraft var när det släpptes. I princip alla zoner i originalspelet är omgjorda med ny grafik och nya områden samt nya quests.

Så har du inte spelat World of Warcraft än skulle jag faktiskt våga föreslå för dig att börja nu. Man behöver inte alls fastna i spelet för att spela det. Jag spelar lite då och då, det kanske rör sig om 20-25 timmar i månaden och från vilket annat spel får du så många timmar för 100 kronor? World of Warcraft slår i år alla andra singleplayerrollspel som släppts eftersom det berättar en otroligt spännande historia samt att det har en spelkontroll som lätt slår Mass Effect 2 men även det bättre styrda Dragon Age som föll på att det blev upprepningar och ointressant till slut. Och när jag säger att Dragon Age föll på upprepningar så kanske Ni mumlar något om hur World of Warcraft lever på sina upprepningar. Men jag tycker att Blizzard gör upprepningarna intressanta och värda att genomföra. I Dragon Age tyckte jag tillslut att jag inte hade någon anledning att döda de där björnarna.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Här finns det en rad olika som jag har haft i åtanke innan jag kom fram till vem jag ville framhäva i den här kategorin. Blizzard var givetvis även dom med i beräkningarna här och kan nog ses som en god tvåa i alla fall. Men det är faktiskt en ensam person som jag har valt ut till årets spelpersonlighet och även utvecklare för delen. Det handlar om ett spel som förvisso släpptes i en tidig version redan förra året men som verkligen har blommat ut i år.

Jag snackar givetvis om Markus Persson och hans Minecraft! Spelet som i dag har nått statusen alpha och kostar ungefär en hundralapp är inte ett färdigt spel än. Det kommer snart nå betastatus och kommer då höjas till 150 kronor vilket inte heller det är något högt pris för vad du får. Men vad är det du får då kanske Ni som ännu inte testat det frågar? Jo, Ni får en blandning mellan legobyggande och förstapersonsvyn från det första Dungeon Keeper. Det här är en stor sandlåda där du kan bygga i princip vad du vill. Det är bara din fantasi som sätter stopp. Spelet består av ett antal olika stora block som man kan hugga sönder och spara i sin ryggsäck. När du har huggit ner mängder av block kan du börja bygga med dem. Och det är här det roliga börjar. Man kan bygga på höjden, man kan gräva ner sig och skapa ett otroligt stort grottsystem med massor av lönngångar.

Som vanligt när det kommer till PC-spel så kan man givetvis modda spelet så att det passar en själv. I bilden ovan har jag lagt till ett texturpaket som för tankarna till Zelda – A Link to the past. Det gör spelet betydligt snyggare även om originalgrafiken har en stor charm redan som den är. Men samtidigt tycker jag att finns möjligheterna att modda så skall man givetvis utnyttja dem innan vi alla faller för konsolernas DLC hysteri där alla små ändringar kan kosta 45 kronor.

Markus Persson som nu vann den här utmärkelsen har nu tack vare god försäljning av spelet kunnat anställa ett antal personer som kommer hjälpa honom att bygga klart Minecraft. Man blir så glad att en ensam person kan lyckas så bra med ett spel. Jag kommer fortsätta att stödja innovativa människor och deras skapelser när de ger så mycket tillbaka till oss spelare. Minecraft är ren och skär spelglädje och har du inte spelat det ännu så tycker jag att du skall ta dig till www.minecraft.net och köpa det med en gång. Det finns även en gratisversion som kallas classic som man kan spela i webbläsaren. Det här är dock en gammal version och gör inte dagens alphakod rättvisa men man kan ändå få en liten hint om vad man har att vänta sig.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets utvecklare’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Den här kategorin handlar om innovation eller förfining av något som lyst lite extra i år. Jag hade lätt kunnat använda mig av Move eller Kinect för att sätta den här kategorin, men jag tycker inte det varken är någon direkt innovation eller förfining av någonting. Det är bara samma sak men lite, lite bättre, kanske? Så jag har istället valt två stycken spel som jag placerat i den här kategorin. De är utan inbördes ordning då jag inte har kunnat avgöra vilket av dem jag tycker har förfinat konceptet bäst. Det ena släpps om bara några dagar och dess intryck baserar jag på några månaders spelande i betan.

Det första spelet jag väljer att ta med här är dock Starcraft 2 vilket har förfinat konceptet till perfektion. Jag personligen har nog aldrig spelat ett spel som har varit så sjukt putsat vid release. Jag älskade Starcraft 1 när det kom även om jag aldrig var speciellt bra på det och oftast förlorade när jag spelade mot andra. Men det var ändå något magiskt med det som höll en kvar. När Starcraft 2 nu släpptes i somras så var det ett givet köp. Allt från menysystemet till ljudbilden var förfinat från originalet. Lägg där till det otroligt funktionella Battle.net som gör att multiplayerupplevelsen blir supertight.

Det andra spelet jag måste klämma in här är även det ett spel från Blizzard. Nämligen World of Warcraft: Cataclysm. Här har vi ännu en förfining av ett gammalt koncept. Blizzard har tagit det bästa från modscenen och gjort det till deras eget. Vi har nu längre ingen anledning att installera Quest Helper eftersom det inbyggda questingsystemet står numera på egna ben. Den nya bakgrundspatchnedladdaren som tillåter en att börja spela medan patchen tankas och installeras i bakgrunden är helt fantastisk. Hela den gamla världen, och den är stor, har gåtts över och förfinats till att bli helt perfekt. Det är fantastiskt att springa och flyga runt i de gamla områdena och minnas storslagna slag man varit med om på de här ställena. Vi ser hur Blizzard har lekt med miljöerna efter det att de har ändrats radikalt. Den lekfullhet Blizzard besitter är sällan skådad i spelmediet idag.

Så som väntat är Blizzard den stora vinnaren i kategorin över förfining. Det känns som att det egentligen bara finns två stora företag i dag som inte släpper spel som behöver patchas direkt efteråt. Och förutom Blizzard så är det ID Software, så det skall bli spännande om den här kategorin nästa år fortfarande tillhör Blizzard eller om Rage kan få ID Software att putta ner dem från sin tron.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets innovation’: Aftonstjaerna, BitGarden, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Borta hos FZ.se har de en kort artikel om hur Starcraft 2 är populärt bland pirater. Det har tydligen tankats ner över 2 miljoner gånger enligt Torrent Freak. Jag är totalt emot all olaglig piratkopiering eftersom jag anser att det hämmar spelbranschen och i det här fallet PC-spelsbranschen. Jag är dock inte en sådan som tror att varje nedladdning är ett missat köp. För så tror jag verkligen inte att det är. Den siffran över missade köp på grund av nedladdning är nog betydligt närmare 10% eller något åt det hållet. Min uppskattning här bara.

Jag tror heller inte man löser problemet med piratkopiering genom att släppa spelet billigare. Inte heller ta bort kopieringsskyddet tror jag hjälper. Med andra ord tror jag att tillverkarna inte kan göra ett skit för att få pirater att inte kopiera. Och med det vill jag säga att jag tycker dom skall koncentrera sig på att göra spel istället för att försöka stoppa det som inte går att stoppa. Det enda som kan vara lösningen på “problemet” är ett stängt system så som Playstation 3, som har klarat sig länge från piratkopiering. Men ingenting är omöjligt, vill piraterna kopiera spelen och spela dem så gör de även det.

OnLive är ytterligare en tjänst som jag tror kommer sätta stopp för piratkopieringen såvida det fortfarande inte finns kopior av spelen som går att installera på PC/konsol. Men streamade spel är något som jag är emot eftersom såpass kontroll vill jag faktiskt ha på mina spel. Även om det så egentligen bara är en licens man har att få spela ett spel, så har jag ju faktiskt idag tillgång till filerna på min lokala dator/konsol.

Så framtiden ser tyvärr inte så ljus ut om man är för öppna system och fysiska kopior av spelen. Oavsett om jag tror att det hjälper försäljningen eller inte att streama spelen så kommer nog inte piraterna att köpa spelen ändå. För antingen kopierar de spelen av rena ideologiska skäl och då kommer de inte köpa spelen. Kopierar de spelen för att de inte har råd, så kommer de antagligen inte heller ha råd senare och då kommer de heller inte att köpa några spel. Några kommer säkert omprioritera sin ekonomi dock när det inte längre går att tanka, men frågan är om kostnaden för att ta fram system som är hackningssäkra är mindre än inkomsten de får av dessa pirater som omprioriterar?

Jag började tänka på det här direkt när jag gick utanför vår lägenhet i morse. Det stod två äldre farbröder och gnällde på att det är så fruktansvärt kallt ute. Det fick mig under min bilfärd till skolan att tänka på allt hat som verkar växa hos varje svensk medborgare. Nu är det givetvis en överdrift eftersom de som gnäller mest även hörs mest. Men hur som helst uppskattar jag siffran till betydligt mer än vad som är sunt.

Jag kommer ihåg när de första konceptbilderna till Diablo 3 släpptes och jag blev förtrollad och kanske lite kär i vad jag såg. Men eftersom jag även är nyfiken om vad andra vanliga människor tycker om spelet så läste jag vidare i den uppsjö av kommentarer som fanns under bilderna. Det var mycket missnöje med att färgerna för dem var för ljusa. Ja visst, det kan man ju tycka tänkte jag och fortsatte läsa. Lite längre ner var det några som hade tagit bilderna på Diablo 3 och redigerat dem mörkare så att det skulle passa dem. De hade alltså lagt ner tid och energi på att tycka att Diablo 3 ser skit ut. Jag läste bredvid deras bilder hur dumma Blizzard var, eller Bli$$ard som de givetvis blev kallade.

Jag är även en flitig besökare på idg.se eftersom de tillhandahåller tekniknyheter på ett lite lättare sätt för mig som kanske inte vill nörda ner mig allt för mycket i tekniska termer. Under de flesta artiklar så blossar alltid ett krig mellan Apple/Microsoft/Linux upp oavsett om artikeln handlar om Sony Ericssontelefoner. Även här är det ett hat mot den andra sidan och man argumenterar tills fingrarna blöder. Det slutar oftast med att tråden är såpass modererad att man inte längre får någon röd tråd i kommentarerna.

Vad händer om jag går in på kisses.se? Där finns hatet så tydligt att man mår riktigt dåligt av att läsa dem. Flashback.se skall vi inte tala om. Där finns det inga gränser för vad man kan få läsa ibland. Hets mot folkgrupp verkar inte vara något som gäller flashbackmedlemmarna. Nu vet jag i och för sig inte i vilket land den servern står och vilka lagar som eventuellt gäller där, men lite sunt förnuft borde gälla oavsett.

Det här är bara lite få exempel och det finns givetvis massor fler att “gotta” ner sig i. Men vad är det som gör att människor hatar så mycket? Det som IRL är lite gnäll på vädret, lite gnäll på folk som inte blinkar när de skall ut ur rondeller, förvandlas på internet till rent hat. Jag tror att de människor som inte kan föra en hänsynsfull dialog med andra människor IRL inte heller klarar det på nätet. De flesta drar sig dock undan och kanske kan uppfattas som lite blyga IRL. Men på nätet växer de och kan argumentera för sin sak oavsett hur blyga de annars är. De får upprättelse, de gör sig ett namn. Även om namnet blir förknippat med forumtroll så känner andra människor till personen. De mår gott av den vetskapen att kanske flera hundra människor känner till mig och att de vet mina åsikter.

Jag tror inte människorna bakom de här hatåsikterna mår speciellt bra. Så att bara bemöta dem med argument för att trycka ner dem fungerar inte heller. Det kanske matar dem tillfälligt så att de kan fortsätta argumentera för sin sak. Men det vi egentligen gör är att bara laga rälsen framför ett skenande tåg. Det är varken effektivt eller speciellt bra för dem i tåget. Men vad kan vi vanliga människor då göra för att komma åt problemet med hatet? Jag själv lever med tanken att jag skall bemöta andra människor på det sätt som jag själv vill bli bemött. Jag tror nämligen att små enkla handlingar som ett leende mot sina grannar kan göra så mycket istället för att bara stirra i marken när man går förbi dem. Att få ett hej kanske inte gör så mycket för en människa med stort socialt kapital, men för den ensamma människan kan det värma rejält. Och blir jag någonsin den ensamma människan så vill jag åtminstone att mina medmänniskor skall kunna bemöda sig med att säga hej till mig.

I och med SD’s intåg i svensk politik känns det som att vi har tagit flashback till riksdagen. Det jag är väldigt nyfiken på är om hatet kommer vågas tas upp där eller om de 20 SD-riksdagsmännen kommer att bli de där blyga flashbackmedlemmarna som inte vågar säga vad han/hon tycker IRL. Det känns som att en kall vind har blåst in över vårt land, det är hatets vind och den verkar vara här för att stanna…

Jag lyssnar samtidigt på Brian Mays låt Too much love will kill you och funderar på om det ligger något i det?

Jag har spelat ungefär 10 timmar av Risen. Så det är en bra bete kvar för de utlovade 60 timmarna som står bak på fodralet. Fast frågan är om jag verkligen vill spendera 50 timmar till i det här spelet. Jag tror inte att jag kommer att ge något entydigt svar i det här inlägget. Men jag skall försöka förklara lite vad jag tycker om det.

Redan innan jag köpte spelet hade jag hört talats om hur otroligt buggiga spel Piranha Bytes släppt i och med Gothicserien. Jag har själv aldrig testat något av deras spel så jag har ingen egen erfarenhet av dessa påstådda buggar. Nu har i alla fall Piranha Bytes gett ut en andlig uppföljare till Gothic 3 vilket dom kallar Risen. Det första som kanske slår en är att grafiken är riktigt snygg. Men jag blir faktiskt inte så imponerad alls. Den är grumlig och inte speciellt skarp. Jag förstår att det är ett medvetet val från tillverkarna men det blir inte mindre irriterande för det.

Spelet har ett stridssystem som likt med Morrowind är en styggelse av stora mått. Fast jag tror nog faktiskt att Morrowind var snäppet värre. Jag har med min gubbe valt att gå in för att slåss med svärd, så hur magi och båge fungerar kan jag inte svara för. Men när man skall slåss så använder man vänster musknapp för att hugga och höger för att blocka. Sedan går det ut på att dodgea runt motståndaren i rätt ögonblick så att man kan få in ett hugg från sidan eller bakifrån. Framifrån blockas annars oftast när fienderna blir lite svårare. Det är egentligen ganska tråkigt att slåss.

Men vad är det för buggar folk snackar om. Jag har ännu lyckats med konstycket att fastna i en vägg, att en quest har slutat att fungera så att jag fick starta om innan jag tog den och lite småsaker som glitchar och liknande. Så man märker att det inte är direkt Blizzardpolerat. Och när vi ändå snackar om alla uppdragen så tycker jag att man får en dålig överblick över vilka quest man har och vad som egentligen skall utföras. Jag är givetvis även här sjukt bortskämd med World of Warcrafts fenomenala questingsystem samt de addons man kan förgylla den med ännu mer. Men jag fortsätter att spela ändå. Ja, för världen är ändå spännande att springa runt i. Men desto mer jag spelar det desto mer längtar jag till det “riktiga” Gothic 4 som numera görs av Spellbound. Det har jag testat demot på och blev riktigt förtjust i. Kändes helt rätt överlag och som inte bara som en värdig uppföljare utan en betydligt mer polerad uppföljare.

Jag har efter det att Blizzard uppdaterade sin battle.net tjänst tankat hem Diablo 2 på nytt till min lilla EeePC och börjat lira för fullt. Det är ju faktiskt ganska snyggt när man kör på en sådan liten skärm! Problemet är väl egentligen bara att man blir så sjukt sugen på att spela Diablo 3 när man spelar det här spelet. Man har ju gjort det här spelet ett antal gånger så att säga.

Registrerar man sig på battle.net nu så är man med i utlottningen av Starcraft 2 betanycklar!!! Detta nappade jag givetvis på och nu är det bara att hålla tummarna. Så passa på du också och gå in och registrera dig, det kostar inget och du kan tanka hem dina spel du registrerar där alldeles gratis. Hoppas det gäller för Starcraft 2 också när det kommer. Jag tycker det är så sjukt jobbigt att behöva swappa DVD-skivor direkt man skall byta spel.