Titeln ljuger givetvis dig rakt upp i ansiktet. De här titlarna är inte bortglömda egentligen. De är bara lite åsidosatta i den tidseran som vi nu lever i. Dagens spel skall vara enkla och raka. Helst skall de sälja ett par miljoner exemplar för att inte riskera få företaget bakom i konkurs. Men det fanns en gång i tiden, en gyllene tidsålder för spel. Tiden var lite grovt räknat mellan 1990 och något år in på 2000-talet. Det var då följande spel släpptes för att senare försvinna ur tiden till glömskan.

Command and Conquer : Renegade

Det var spelet som vågade vara lite annorlunda. Spelet som skulle ta oss ner på marknivå till våra älskade enheter i Command and Conquer. Det kom, det blev kritiserat och det dog ut. Men någonstans däremellan stod jag och rent utav älskade att springa runt bland alla dessa enheter jag bara sett uppifrån som små ikoner på en större karta. Det var mer känslan av detta än själva spelmekaniken i själv som gjorde det här spelet såpass bra som jag verkligen tyckte att det var. Jag har dock inte på senare år vågat ta mig an det igen, för jag är rädd att jag förstör bilden av ett perfekt spel.

Sacrifice

Ett spel som var mer än ett spel. Det fanns inget som liknade Sacrifice när det kom och faktum är att det fortfarande inte finns något som liknar det än i dag. När det kom var det hur snyggt som helst och även om grafiken åldrats lite sedan dess hänger den fortfarande med och spelet är fortfarande mycket spelbart. Lite kort beskrivet så springer man runt i olika världar och samlar på själar från de varelser man har ihjäl. Med tiden blir man kraftfullare och får mer förmågor. Det kanske låter som vilket rollspel som helst, men det är det inte. Det är något med stämningen i spelet som får det att stå ut över allt annat. Ett av de spelen som kommer på min topp-10-lista, varje år.

Battlezone 2

Jag spelade aldrig Battlezone 1 så det kan jag inte uttala mig om. Däremot levde jag i Battlezone 2 som är lite samma sak som C&C: Renegade fast ändå inte. Där Renegade valde att bygga på ett kampanjläge som vilken FPS som helst valde Battlezone att ta ner spelaren till marknivå i ett RTS-spel. Man var en enhet som åkte runt på banan och byggde enheter och skapade byggnader, precis som man skulle göra i ett RTS. Men då man var en enhet på marken så fick man en helt annan känsla av striden. Och i multiplayer var det en hektiskt dröm som får Starcraft 2 att blekna. Tyvärr har jag inte sett något spel som gjort detta igen, dock en och annan Unrealmod som försökt sig på konceptet men misslyckats ganska grovt.

Heretic 2

Heretic 2 använder sig av Quake 2 motorn för att bygga upp en värld full av mysterier. Vi som var med på tiden då Heretic 1 släpptes blev egentligen ganska besvikna (Nu talar jag för mig själv) när Heretic 2 släpptes och när det visade sig vara i tredjeperson och inte alls kändes som första Heretic, eller för den delen Hexen-spelen gjorde. Men när jag väl förlät speldesignernas val så lärde jag mig älska Heretic 2. Jag förstod inte längre hur jag kunnat ifrågasätta ett mästerverk som detta. Varför inte Raven Software går tillbaka till sina rötter med Heretic och Hexen är för mig ett mysterium. Det kan ju inte misslyckas. I dag känns Raven bara som ett bespottat företag som har långt kvar att vandra till de fornstora dagarna på 90-talet.

Z2 – Steel Soldiers

Z2 var uppföljaren på Z. Spelet som tog RTS-genren och vred runt den lite. Man skulle erövra olika baser på kartan. Desto mer baser man ägde, desto mer soldater kunde man tillverka vilket gav segern till slut. Inte ens vid tidpunkten då spelet släpptes hörde jag speciellt mycket om det. Jag bara visste att det var bra då jag spelat föregångaren. Så det kändes lite som att det kom och sen försvann det direkt. Jag tror inte att det sålde speciellt bra även om det förtjänade det. Spelet fungerar absolut än i dag och en uppföljare skulle mycket väl fungera om det var prisatt någonstans runt 100-lappen.

Emperor – Battle for Dune

Vi hade fått Dune 2000 som egentligen bara var Dune 2 med lite bättre grafik. Men det kändes mycket fattigare på något sätt. Däremot när Emperor – Battle for Dune släpptes var det i en rejält uppdaterad 3D-grafikmotor som krävde sin maskin för att köras. Spelet låg på hela 4 CD-skivor och det var magi rakt igenom samtliga skivor. Men det här spelet var väl lite som Renegade, endast för de redan inbitna fansen. De som redan gillade Dune men som hade blivit besvikna på Dune 2000. Jag älskade det för att det var Dune i en fruktansvärt vacker miljö. Jag älskade snygga spel på den här tiden och det här var nog det snyggaste just när det släpptes.

Den här utmärkelsen är riktigt intressant. Vi snackar om FPS-spel som antagligen är den absolut största genren när det kommer till dator/tv-spel. Det är även den genre som delar mest spelare i två läger när det kommer till om de skall spelas på dator eller konsol. Personligen är det bara PC som gäller när det kommer till FPS. Inte bara för grafikens skull utan för kontrollens skull. Att spela FPS med mus ger en överlägsen exakthet när det kommer till att sikta. Då har jag ändå plöjt igenom ett antal FPS-titlar till konsol så någorlunda bra känsla har jag ändå i spakarna. Men det är långt i från känslan man får med mus och tangentbord.

Under ett år där det egentligen inte har kommit några jättebra shooters så står ändå Battlefield Bad Company 2 ut såpass mycket att det räcker för att ta segern i den här kategorin. I en genre som kontrollen är så viktig tycker jag ändå att det finns ett visst inputlagg i musrörelserna. Det är inte den där exaktheten som man är van vid från andra PC-spel. Men eftersom spelet är såpass bra i övrigt och att jag inte på något sätt är en proffsspelare så har jag överseende med detta. DICE har gjort ett gediget hantverk när de byggt upp det här spelet. Ljudet har vi redan gått igenom i ett tidigare inlägg här så det tar vi inte upp igen. Men allt i det här spelet bygger upp en sådan helhet att man bara vill spela mer och mer igen. Jag älskar verkligen de olika spellägena man kan spela och banorna, även om de är för få.

Jag har egentligen aldrig gillat att spela spel som en ångvält. Jag brukar gilla smyga mig runt och taktiskt ta mig fram över banan. Så även i det här spelet där min favoritklass är sniper. Det tar ett tag att bli bra på det men när man väl lärt sig så är det riktigt skoj att sätta ett headshoot på någon som springer kors och tvärs för att undvika just snipers. Inget annat FPS-spel har jag lagt ner så många timmar på detta året som Bad Company 2.

Nu kanske Ni undrar vart Halo och Blackops är någonstans? Halo är en serie som aldrig har imponerat på mig och då har jag av någon konstig anledning ändå tagit mig igenom ettan, tvåan och trean. Men därefter började jag fundera på varför jag spelade den här skiten, och det enda jag kom på var hypen. Så därför finns inte Halo med på den här listan överhuvudtaget. De har haft sin chans att imponera men misslyckats gång efter gång. När det kommer till Blackops så har jag faktiskt spelat det hos en kompis, men då bara singleplayerläget. Så här kan jag faktiskt uttala mig lite mer. Och med det sagt så känner jag för en totalsågning av det. Blackops är inte något direkt bra spel. De har med allt man kan tänka sig i ett spel, men det blir bara för mycket. Det är för mycket av samma sak så som Call of Duty sett ut sedan första spelet kom. Och första spelet var bara en dålig kopia av Medal of Honor så det fanns inget direkt att bygga på ens då.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Jag har nu fått ett svar från Spelbutiken. Jag skickade ett likadant brev till Spelbutiken som till Cdon där jag frågade varför de valde att kategorisera sina spel efter kön och inte efter intresse. Jag föreslog även i brevet hur man kunde gå tillväga för att verka för ett jämställt samhälle där fördomar av olika sorter inte styr. Jag klistrar in svaret här i dess helhet.

Bäste Kund,

Tack för att du kontaktar oss.

Det är givetvis en poäng. Men för att göra det enkelt och lätttillgängligt är det ett val vi gjort.

Var vänlig kontakta oss igen om du har ytterligare frågor

Med vänliga hälsningar / Best regards,

Tomas
Spelbutiken.se – Kundtjänst

Det jag undrar är enkelt för vem? För den som kategoriserat in dem och för att det stämmer överens med den personens förlegade föreställningar av vad pojkar och flickor skall gilla är min gissning. Jag låter i övrigt svaret tala för sig själv utan vidare spekulationer. Men Spelbutiken har inte övertygat mig att det kanske är någon ändring på gång, så kvar på svartlistan får de stå!

Ja, det har varit lite tyst här på bloggen på sistone. Det beror dels på att jag har varit i slutet på en kurs och det har varit mycket att stå i. Och de tillfällena jag inte arbetat med det så har jag spelat en del av alla de spelen som släppts nu på sistone. För tillfället så är jag helt sjukt frälst av Battlefield Bad Company 2 till PC (givetvis) som är helt sjukt bra. Jag minns inte att jag ens spelade självaste Battlefield 2 så mycket som det här får rulla. Det är på något sätt mer lättillgängligt vilket jag kanske uppskattar mer nu på äldre dar

Jag varvar spelomgångarna med Final Fantasy 13 som jag för närvarande har kommit ungefär 6 timmar in i. Jag är alltså mitt i den tutorialen som alla pratar om. Men faktum är att jag inte har ett dugg ont av den. Det känns som att spelet introducerar nya element i en alldeles lagom takt. Grafiken är helt suverän och så även musiken. Ja, jag gillar det skarpt även om jag blev lite skeptisk när alla recensioner började dyka upp innan spelet tills slut landade hemma på Aftonstjaernas hallgolv

I morse fick jag för mig att jag skulle spela de sista timmarna på Assassins Creed 2 som jag från i höstas ännu inte hade gjort. Så nu dagarna före Bad Company 2 ramlar in i brevlådan kan jag lägga det här spelet bakom mig. Jag tyckte det var ett riktigt bra spel, men jag börjar tröttna lite på den här open world layouten som är i alla spel nu för tiden. Jag känner att en styrd historia kan vara att föredra i bland. Att springa dit och döda 10 vakter, sen hämta den saken och leverera den dit osv är lite tröttsamt i längden. Det var även det som fick mig att inte spela klart det här spelet i höstas.

Men det var helt klart värt ett köp och så mycket bättre än sin föregångare vilken jag faktiskt inte har klarat av. Jag klarar bara inte av den sista bosstriden. Så det kändes skönt att det här spelet var enklare

Jag har nu suttit och kikat igenom den långa listan på spel som jag kommer att köpa under första kvartalet 2010. Jag har dock märkt att listan är för lång för att jag skall ha råd med alla, men de jag inte har råd med på releasedagen köper jag lite senare. Som ni kommer att märka finns där inget Xbox 360-spel och bara 2 PS3-spel. Som det ser ut just nu har jag svårt att se att jag kommer köpa ett enda spel till Xbox 360 i år. Vi får se hur året utvecklar sig. Nu till listan!

19/2 – Alien vs Predator till PC

Orginalet som kom 1999 tog mig med storm. Det var ju ascoolt att få springa runt på väggarna när man spelade som alien. När man spelade som osynlig predator och smög sig på de stackars marinen som inte visste vart man var. Det här var i multiplayer något över det vanliga, men det är ändå i singleplayer som jag minns det bäst. Det var så här ett skräckspel skulle vara! Givetvis var det mest spännande att spela som marine. Jag hoppas bara att det här står upp till mina högt satta förväntningar.

25/2 – Anno 1404 Venice till PC
Expansionen från höstens stora överraskning Anno 1404. När originalet kom så hade jag inga förväntningar alls. Jag hade spelat någon av föregångarna lite lätt men absolut inte fastnat för dem. Men jag tänkte ge demot en chans och OJ VILKET SPEL! Köpte det direkt och bara älskade det. Det var nästan allt som Settlers en gång i tiden var. Nu kommer expansionen som ger mig mer att göra och inte minst multiplayerläget som uteblev i orginalet!

4/3 – Battlefield Bad Company 2 till PC
När Battlefield 1942 kom så hade jag ingen dator som klarade av det. Jag spelade spelet med sjukt mycket hackande så jag tröttnade ganska snart på det. Men när jag kanske 6 månader efter släppet hade införskaffat en ny burk så flöt spelet så underbart. Jag spelade dock inte originalet så mycket utan en mod som hette Silent Heroes som handlade om en fiktiv konflikt mellan Sverige och Norge. Det var en sjukt bra mod med svenska och norska miljöer. Bad Company 1 spelade jag aldrig då den bara kom till konsol och de som följer mig lite vet vad jag tycker om FPS till konsol Det här är ett givet köp, jag hoppas bara inte att DICE går för mycket åt Ininity Wardshållet med deras icke dedikerade servrartjaft. Har hört små fåglar viska att det kan bli något åt det hållet. Men den som lever lär se.

9/3 – Final Fantasy 13 till PS3
Final Fantasy är en spelserie jag egentligen aldrig har kommit in i riktigt. Mitt första spel i serien var del 7 vilket gjorde mig helt frälst av världen och karaktärerna och berättelsen. Men sedan hände något. När åttan kom så var jag inte intresserad längre. Jag testade det inte ens. Jag har än i dag aldrig spelat åttan. Allvarligt talat, jag har inte spelat ett Final Fantasy sedan sjuan, inte ens sneglat åt dem. Så nu en massa nummer efter sjuan släpptes är jag då sugen igen. Det här spelet är ett av dem jag vägrar flytta fram köpet på, det skall inhandlas dagen det släpps, punkt slut! Att jag väljer PS3-versionen beror helt enkelt på att jag inte orkar byta skiva eller installera spelet om det är alternativet samt att kontrollen är så mycket skönare om man skall spela längre stunder.

17/3 – God of War 3 till PS3
Ännu en serie som jag aldrig har spelat. Har jag missat något? Jag har knappt sett en film från något utav de tidigare spelen, ändå är jag sugen på trean. Den har jag dock sett flertalet filmer ifrån samt allt snack om spelet på olika forum/spelsidor har gjort att jag valt att inhandla det här. Skall väl påminna ganska mycket om det nya Castlevainia som är på gång som jag också är sugen på så jag vet inte om det kanske skulle räcka med ett sådant liknande spel eller om jag måste ha båda.

18/3 – Dragon Age Awakening
Tillbaka till Fereldan vill jag nu! En sådan fantastisk värld kan inte besökas för många gånger. Jag har ärligt talat inte läst på något om den här expansionen men jag vill bara ha den. Allt dlc och sånt skit som finns inne i spelet kunde jag inte bry mig mindre om. Visst man får besöka någon ny plats och få lite uppdrag till, men sådan skall vara billigare tycker jag. I annars fall lägger jag hellre lite mer pengar på en riktig expansion som kanske varar tio timmar eller mer. Som sagt, vet inget om den just nu. Ser ut som en cool drake man skall möta i alla fall. Av titeln att döma kan det vara en gammal vän som återuppstår? Härligt med spoilers i titlar, inte sant?

18/3 – Command & Conquer 4 till PC
Nu snackar vi klassiker som återuppstår! Jag vet att när jag såg bilderna från det första Command & Conquer var jag bara en liten parvel på 15 år som läste sin första engelska tv-spelstidning. Det var något spel dom recenserade med häftiga
videosekvenser i. Och man fick slåss i skogen och kommendera sina soldater uppifrån. Och det såg ju hur snyggt ut som helst. På den tiden hade jag spelat Dune 2 som alla känner till var ett liknande spel men ändå inte. När jag kanske ett år senare satt med Command & Conquer med en kompis och uppkopplade mot varandra med en nollmodemskabel så var det helt fantastiskt. Att spela mot varandra på var sin dator så här har alltid varit fantastiskt, men tänk er hur det var för typ 15 år sedan när nästan ingen hade gjort det. Ingen visste ens att man kunde göra det. Command & Conquer var förvisso inte det första spelet jag spelade coop på, men ett av de allra bästa. Ser framemot C&C4 med stor förväntan då jag älskade Red Alert 3.

19/3 – Supreme Commander 2 till PC
Jag fick med Supreme Commander 1 till ett grafikkort jag köpte. Jag testade det och sade “-Jaha”. Det var alltså inget jag föll för alls. Däremot föll jag för Total Annihilation som kom 1997. Det var ett RTS-spel precis som Command & Conquer fast inte alls likadant. Det fanns hur många olika enheter som helst i jämförelse. Det fanns så mycket mer på något sätt. Jag älskade det, dock var det inte av samma kvalitet som Command & Conquer var, men det spelade ingen roll. Nu hoppas jag att Supreme Commander 2 är mycket mer än ettan var, eller mer än vad jag uppfattade att ettan var. Jag gav det nog ingen ärlig chans.

25/3 – Just Cause 2 till PC

Ettan spelade jag till konsol och jag älskade det. Jag klarade det dock aldrig, tror jag kom till slutet någonstans när man skulle ta sig in i ett stort hus men jag dog hela tiden på vakterna utanför. Så jag gav upp. Men nu när tvåan kommer så kommer äventyret att utspela sig på PC. Dels av ekonomiska skäl då spelen oftast är 200 spänn billigare till PC dels för att grafiken är sjukt mycket bättre. Och i ett spel som Just Cause 2 vill man att grafiken skall vara så bra den bara kan bli, och då återstår bara PC som alternativ. Det här kommer att bli så grymt!

25/3 – The Settlers Path to a Kingdom till PC
En av mina favoritspelserier någonsin, the Settlers kommer åter igen med ett nytt spel. Höjdpunkten i serien var tvåan, men med både ettan, trean och fyran som riktigt sjukt bra spel. Femman är dock något jag helst vill glömma. Visst det var ett okey spel om det inte hade stått Settlers på det. För Settlers det var det aldrig. Däremot i sexan så började Bluebyte komma tillbaka till rötterna. Det såg ut som att det fanns en ljusning i spelserien jag alltid har älskat. Och jag hoppas att de har gått ännu ett steg åt rätt riktning i och med den sjunde delen av The Settlers.

31/3 – Alpha Protocol till PC

Okey, här är ytterligare ett spel som jag egentligen inte vet så mycket om. Eller rättare sagt inget mer än att det är ett agentspel. Thats it! Jag gillar att inte veta för mycket om spelen jag skall spela, då blir upplevelsen så mycket bättre. Det ända jag behöver veta innan jag vågar köpa spelet är att de får någorlunda bra recensioner.

28/4 – Tom Clancys Splinter Cell 5 Conviction till PC
Det första Splinter Cell kom till PC under 2003 och det som slog mig först var att det var så sjukt snyggt! Ljuseffekterna genom persiennerna var något jag aldrig hade sett förut. Nu var det ju som tur inte bara grafiken som var behållningen i det här Thiefliknande-spelet. Och det var precis var det var, en modern kopia på Thief som även utspelade sig i modern tid. Jag köpte något av Splinter Cell-spelen på konsol men blev sjukt missnöjd med både kontrollen och grafiken så det är något jag inte kommer att göra igen.

1:a kvartalet – Battlefield 1943 till PC

Det här spelet släpptes till konsol nu i höstas och jag testade demot och gillade det starkt. Men så var det ju det här med FPS på konsol igen. Jag antar att det kommer att släppas som ett ganska billigt spel då konsolversionen låg på typ 150-200 kronor. Men det beror ju samtidigt lite på Battlefield Bad Company 2 också. De är ju som sagt ganska snarlikna de två spelen, men med rätt pris och om jag är i rätt tillstånd så blir det ett köp lätt!