En sak som knappast behöver att diskuteras är att Amigan är världens bästa dator genom tiderna. Tyvärr gick det som det gick med Commodore, och Amigan finns inte längre bland oss. För oss riktigt inbitna Amiganördar är detta dock egentligen inga problem då vi givetvis har gamla härligheten ståendes på en fin plats i våra lägenheter.

Men för dem som kanske sålt sin Amiga och saknar den finns det lösningar som emulatorer. Själv minns jag den första gången jag pillade med Amigaemulatorer. Det var någon gång under 1996 när UAE släpptes. Jag trodde aldrig att den skulle fungera, och det gjorde den givetvis inte heller. Jag tror det var först något år efteråt som den verkligen kunde ladda en diskett från Amigan. Vi snackar givetvis dosversionen av UAE här, någon Windowsversion var inte i närheten ännu.

Det svåra på den här tiden var att få över disketterna från Amigan till PCn. Man var först tvungen att göra om dem till .ADF-format på Amigan själv. Sen föra över hela härligheten med en nollmodemkabel. På den här tiden hade man ändå vant sig vid coax-nätverk med terminatorer och allt vad det hette. Hela 10mbit kunde man i teorin få fram genom de kablarna. Med nollmodem kunde en diskett ta dryga 10 minuter, och det var aldrig säkert att det fungerade. Tänk dig arbetsdagen det tar att köra över Beneath a steel sky och dess 15 disketter…

I förra veckan surfade jag runt som vanligt på måfå och ramlade in på http://wiibrew.org/wiki/UAE_Wii. Det som presenterades framför mig var ett enkelt och smärtfritt sätt att installera en Amigaemulator på mitt gamla dammiga Wii. Det var inte svårt att ta beslutet att hacka Wiit och installera härligheten på den.

Själva “hackningen” tog ungefär 2 minuter och installationen av emulatorn 3 minuter. Därefter var det bara att föra över mina .adf-filer via sd-kortet och köra igång. Jag kunde nu sitta och spela Benefactor med Wii Classic kontrollen. Lyckan var gjord för resten av året!

Jag har suttit ner och funderat riktigt länge på den här saken. Det har tagit mig ungefär en månad för att komma till skott och skriva ner mina tankar. Det hela började med när jag i november skulle fundera på vilka spel som var bäst under året. Jag hittade ett gäng som jag hade riktigt kul med och som jag kunde stolt visa upp på min lista. Men det var något som slog mig samtidigt. Något kändes väldigt fel. Det var först ganska svårt att sätta fingret på vad det hela handlade om. Enda tills Firaxis utannonserade deras version av Xcom. Då slog det mig att inget av spelen som kom under 2011 har levt upp till Xcoms kvaliteter. Jag drog det lite längre och funderade och funderade tills jag kom fram till.

Inget spel sedan den första Xboxen släpptes har kommit upp i den kvaliteten som Xcom hade 1994. Jag fortsatte och tänka och gjorde upp en liten lista på spel före och efter Xboxen. Jag tycker den talar ganska bra för sig själv.

Före Xboxen

• Xcom/UFO – Enemy Unknown
• Syndicate
• Railroad Tycoon
• Sid Meiers Pirates
• Command & Conquer
• Red Alert
• Starcraft 1
• Dune 2
• Sensible Soccer
• Sacrifice
• Lemmings
• Duke Nukem 3D
• Descent 1, 2
• Grand Theft Auto 1, 2, 3
• Another World
• Flashback
• Little Big Adventure 1, 2
• The Settlers 1, 2, 3, 4
• Death Rally
• Heroes of Might and magic 1, 2, 3, 4
• Diablo 1, 2
• Warcraft 2
• Baldurs Gate 1, 2
• Speedball 2
• Super Mario Bros 1, 2, 3, World
• Zelda – A link to the past
• Kid Icarus
• Sonic 1, 2
• X-Wing vs Tie-fighter
• Dark Forces
• Doom 1, 2
• Heretic 1, 2
• Hexen
• Quake 1, 2, 3
• Delta Force 1, 2
• Unreal/Unreal Tournament
• Theme Park/Hospital
• Dungeon Keeper
• Day of the Tentacle/Monkey Island
• Civilization 2
• Final Fantasy 6, 7
• Return to Castle Wolfenstein
• Gamla Medal of Honor
• Call of Duty 1
• DRM i form av manualer som man skulle leta ord i

Efter Xboxen

• Halo 1, 2, 3, Wars,
• Civilization Revolution
• Gears of War 1, 2, 3
• God of War 1, 2, 3
• Modern Warfare 1, 2, 3
• Duke Nukem Forever
• Grand Theft Auto 4
• Nya Medal of Honor
• The Settlers 5, 6, 7
• Dragon Age 1, 2
• Sonic and his friends * 15
• Super Mario Sunshine, Galaxy
• Zelda Windwaker
• Portal
• Command and conquer generals, 4
• Red Alert 3
• Wolfenstein
• Final Fantasy 13
• Warcraft 3
• Heroes of might and magic 5, 6
• Starcraft 2
• The Witcher 2
• Mass Effect 1, 2
• Syndicate FPS
• Xcom FPS
• DRM i form av ständig onlineanslutning

Det är många spel som jag glömt i de här listorna. Men de här var de spelen jag kom på under de 5 minuter som jag la på att skapa dem. Visst hittar man ett och annat guldkorn i listan på spel som kom efter Xboxen lanserades. Men jag känner att ytterst få spel från den listan kan ersätta något av spelen på den tidigare listan.

Så av den här analysen kan jag med lite vilja dra min egen slutsats att det faktiskt var Xboxen som förstörde spelen. Beviset ligger framför er att läsa och begrunda, jämföra och testa.

Jag minns det som i går. Det där spelet med guldkartongen stod och väntade på mig uppe på kompisens övervåning. Om jag bara kunde lyckas övertala honom att jag kunde få spela det, om än bara en kort stund. Han hatade det, han ville bara spela andra spel som hade svart eller grå kartong. Jag förstod inte hur man kunde ogilla spelet i guld. Spelet det handlade om var givetvis The Legend of Zelda till Nintendos 8-bitars maskin.

Jag fick aldrig spela det den där gången. Bara lukta på det och drömma mig in i spelen genom de få bilder som fanns på baksidan. Mitt främsta argument för att övertala min pappa när jag själv önskade mig det var att han skulle kunna ta hjälp av kartan så att han aldrig skulle komma vilse i spelet. Jag vet inte om det var det som övertalade honom och mamma att köpa spelet till mig den julaftonen för länge sedan.

Zelda är en spelserie som för mig alltid har handlat om upptäckarglädje. Att man får springa runt helt fritt i världen och upptäcka nya fantastiska platser. Jag kan aldrig glömma den kvällen när jag ropade på mamma och pappa att de skulle komma för att se när jag kunde åka flotte ut till ett palats. Jag hade letat efter den här flotten i så sjukt många timmar att det här tillfället var ett av de starkaste spelminnena jag någonsin har upplevt.

Serien levde vidare i och med Zelda 2 där upptäckarglädjen var precis som i första spelet. Det var med en liten tvist eftersom halva spelet utspelades från sidan. Efter det kom ett av tidernas bästa spel, alla kategorier, Zelda – A Link to the past. Det var allt jag någonsin kunnat önska mig. Det var hur snygg grafik som helst, samma spelprincip som det första spelet. Och jag fick glädjen att utforska hela Hyrule ännu en gång, både i den ljusa världen och i mörkervärlden.

Efter det här spelet kunde väl ingenting gå galet. Nintendo visste ju hur de gjorde sjukt bra spel och överträffa dem gång på gång. Men sedan släpptes Ocarina of time. Det blev ett stort magplast för mig. Allt utforskarglädje var som bortblåst. Man var låst och inträngd i små trånga gångar. Visst var det liknande i de tre tidigare spelen. Men där fungerade illusionen att det var en öppen värld att utforska. I Ocarina of time fanns inget av det kvar. Nintendo hade lyckats förstöra mitt Zelda. Mitt Zelda som jag älskade nästan över allt annat. Jag hatade Nintendo.

Av denna anledning så köpte jag eller spelade jag aldrig uppföljaren Majoras Mask. Jag vägrade köpa en Gamecube för att spela Windwaker. Jag köpte ett Wii och gav Twilight Princess en chans. En chans jag tycker att spelet tog, men det var ändå långt i från de tre första spelen i serien. Efteråt har jag även spelat Windwaker som även det var ett bra spel kort och gott.

Men Zelda kommer aldrig att bli så bra som det en gång var. Det kommer aldrig att putta ner något av de tre första spelen från tronen. Jag kommer aldrig att förlåta Nintendo för att de förstörde en briljant spelserie med ett riktigt uselt spel vilket gjorde att spelserien aldrig tog sig tillbaka till sina rötter igen. Nintendo får gärna motbevisa mig, för jag kommer ändå att hålla mina korkgluggar öppna för kommande titlar. Tills dess spelar jag med glädje om A Link to the past, som inte behöver någon remake för att hålla rent grafiskt. Det är redan så fantastiskt som det kan bli, på samtliga plan.

Som många av er som läser den här bloggen vet är att jag föredrar att spela på PC framför alla andra format. Men ändå äger jag samtliga stationära konsoler den här generationen. Jag tänkte här försöka förklara varför eftersom jag i de flesta inlägg alltid har en kritisk underton mot konsoler i allt jag skriver.

PC är något som alltid funnits hemma hos mig som spelmaskin. Men någongång under 2006 började jag bli intresserad av Nintendos konsol. Jag ville också stå och vifta i tennis och slänga iväg bowlingklot i bowling. Det var ju som om man spelade det på riktigt. Och som många andra så inhandlade jag mig ett Wii under vintern 2006. Min första konsol sedan Playstation 1.

Men tiden gick och jag började tröttna på att vifta över tennisbollar till andra sidan nätet. Jag började bli sugen på att spela fotbollsspel. Köpte ett Fifaspel till Wii men boev så besviken att jag ganska snart efteråt köpte ett ps3 så att jag kunde avnjuta Fifa som det skulle avnjutas.

Att valet föll på ps3 istället för en 360 var enbart för det kommande Final Fantasy 13 som skulle revolutionera allt jag visste. Jag var under den här tiden ganska inne i konsolsfären. Jag köpte till och med ett fps till den(Killzone 2). Men, det var nog någonstans här som jag började förstå atr alla spelgenrer gör sig inte lika bra på konsol som till PC.

Killzone 2 var på sin höjd nästan lika snyggt som det flera år gamla Doom 3. Spelkänslan var betydligt sämre och jag hatade att inte kunna sikta så snabbt som jag föreställer mig att man kan med ett gevär. Istället var man på konsol fast med en styrspak som gjorde att det kändes som att styra en byggkran istället för ett smidigt litet vapen.

Efter en personlig tragedi så köpte jag mig en 360 för att plåstra såren lite och komma på andra tankar. Spelet som lockade mest där var Fable 2 och Gears of War. Spel som jag gillade riktigt mycket och som funkade hur bra som helst med en gamepad.

Nu när jag sitter och tänker tillbaka på mina felsteg och analyserar lite omkring dem har jag lärt mig att var spelmaskin har sina fördelar och nackdelar. Givetvis finns de flesta fördelarna på PC eftersom man med en enkel Xboxkontroll kan göra om den till en 360 med snygg grafik. Men spelen är ofta exklusiva på konsolerna. Så för de glada stunderna med Mario och Zelda är ett Nintendo ett måste även i framtiden. Xboxen och Playstationet känns inte som att de har tillräckligt starka spelserier för att berättiga ett köp av båda konsoler i framtiden. Och det mesta av Xboxens spel verkar komma till PCn förr eller senare ändå. Intressant är det också om ryktet att spela 360-spel i Windows 8 blir verklighet. Då är steget lätt att dumpa hårdvaran Xbox helt och hållet ganska lätt.

Så vad är det egentligen jag vill ha sagt med det här inlägget? Egentligen kan jag väl sammanfatta det med att sportspel och tredjepersonsspel spelas utmärkt på konsol(men minst lika bra med PC och 360-kontroll) medan FPS och strategispel spelas bäst på PCn.

Det är det i alla fall om man skall tro Ben Cousins som är ny VD på det nya svenska spelföretaget Easy. Företaget är ett nystartat företag från människorna bakom Battlefield Heroes. Företagets VD säger att den här spelmodellen med microtransaktioner är framtiden inom spelvärden. Lite senare i samma intervju säger han att målgruppen är framför allt män mellan 15 och 35 som spelar mycket spel. Det som får mig att gå igång är hur otroligt motsägelsefullt det är att säga att man vill utveckla framtidens spel samtidigt som man vill exkludera kvinnliga gamers. Alltså jag måste påminna att vi snackar om ett svenskt spelföretag som är grundat 2010.

Jag funderar lite på saken och googlar mig runt lite i ämnet. En av de första sökträffarna jag får är ett forum där någon frågar på fullaste allvar “Varför gillar inte tjejer data/tv-spel?”. Det är från 2007 men det är ingen ursäkt. Men det kanske är en förklaring till varför spelstudior med manliga chefer inte förstår att tjejer spelar precis lika mycket som män. Jag personligen kan inte förstå varför spelsmaken skulle sitta mellan benen?

Men kan det har med att män som grupp är en mer köpstark grupp även om jag hatar dela in folk i grupper beroende på attribut de själva inte valt. Jag tar mig fram till en studie av arbetslösheten i Sverige gjord av ett par elever på Linköpings Universitet. Den ger mig att arbetslösheten är större bland män än kvinnor under samtliga åren (2002-2008). Så är det då den här “köpstarka” gruppen människor som Easy kommer att vända sig mot?

Sofia Hård skriver en intressant krönika i Sundsvalls Tidning där hon diskuterar tjejer som spelar. Som slutkläm har hon att det är synd att det tog ungefär 20 år att ta oss dit. Men frågan som jag ställer mig är om vi verkligen är där vi vill vara nu. Att man som spelstudie, inte kalsongtillverkare, riktar sig mot män 15-35 år och inte spelare oavsett kön och ålder är för mig en gåta. Jag kommer inte att stödja Easy i deras kamp för överlevnad i en tuff bransch. Då måste de visa att de vill sälja produkter till alla människor, inte bara män!

Tidigare i dag blossade det upp ett storskaligt krig på twitter där ena ringhörnan bestod av glada PC-ägare och i andra ringhörnan glada konsolägare. Nu kunde det här ha slutat riktigt sliskigt med pajkastning och rejäla glåpord. Men Ni förstår, tjusningen med Twitter är att man själv väljer de man vill argumentera mot och de är oftast mycket schysta personer. På forum kan ju vilka anonyma troll som helst blanda sig in i diskussionerna. Säger jag kanske Ni nu tänker som själv inte öppet sprider vem jag är. Men skillnaden här är att det gör jag för att jag vill att mina åsikter är de som skall räknas och inte vilket kön, hudfärg, ögonfärg, hårfärg, tjocklek och andra fysiska attribut jag blivit skapad med.

Men nu åter till huvudtanken här. Med ett par korta väl valda ord berätta för världen det de egentligen redan vet. Att PC är på alla sätt bättre än vilken konsol som helst. Jag radar här upp fördelarna.

Fördelarna med PC som spelmaskin

• Snyggare grafik
• Bättre spelkontroll
• Alltid minst 60 FPS i full HD
• Billigare spel
• Steam och andra onlinetjänster är bättre än Live/PSN
• Diablo 3

Nackdelarna med PC som spelmaskin

• Inga?

Den här uppställningen är givetvis min egna och vad jag personligen anser. Det finns inga absoluta sanningar men jag anser att jag i alla fall får lov att utrycka mig då jag har samtliga stationära konsoler den här generationen.

Tänkte att jag skulle kommentera de olika punkterna när jag ändå håller på. Att det är snyggare grafik på PC är väl kanske ingen punkt direkt att debattera. När hårdvaran hela tiden uppdateras så är det inte konstigt att det blir snyggare spel, punkt slut.

Med bättre spelkontroll menar jag givetvis tangentbord och mus framför gamepads. De enda spel jag kan komma på just nu som spelas bättre med gamepads är sportspel såsom NHL och Fifa. Alla FPS och 3personsskjutare spelas allra bäst med mus och tangentbord. Men eftersom PCn inte är lika inlåst som konsoler kan man givetvis stoppa in en gamepad i den också för de som vill. Då kan man givetvis även passa på att flytta den till TVn för att de som har det som argument skall bli nöjda.

Eftersom spelen till PCn är skalbara i grafikinställningar så kan man alltid (oftast) se till att man får minst 60fps vilket är den magiska gränsen för ett flytande mjukt spel. Att sätta ner grafiken innebär dock inte alltid att punkt nummer ett med snyggare grafik går förlorad. Nej, eftersom nedsatt grafik på en PC fortfarande är bättre än på en 4-5 års gammal konsol så har man sitt på det torra även där.

Billigare spel är heller ingen punkt direkt som är öppen för diskussion. Det är billigare spel på PC eftersom det inte finns någon ägare till plattformen som tar in pengar för att utgivare skall få lov att sälja sina spel på deras plattform.

Jag är en flitig användare av Steam men även andra onlinetjänster såsom Impulse, Direct2Drive, GoG.com och gamersgate. Fördelen med PC här är givetvis möjligheten att kunna välja butik själv. Det jag gillar med Steam är den enkelheten att man kan få hem kompletta spel och inte behöva tänka på att installera dem själva. Det bara fungerar. Sedan i jämförelse med PSN/Live så kan man faktiskt köpa kompletta spel här och inte bara enkla billiga “indie”-spel. Sedan skall vi inte snacka om alla de reor som alla dessa onlinebutiker har både på sommaren och vid jul. Då pressar de verkligen priserna rejält. Nyligen var tex Tales of Monkey Island nedsatt 86%! När hade Microsoft någon sådan rea? De brukar väl oftast kapa priset från 800 points till 560? Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har inte sett någon bättre rea.

Diablo 3 tog jag mest med som en riktig killerapp som inte har något motstycke på konsol. Några kanske ropar Halo andra God of War, men i samma klass som Diablo 3 kommer de aldrig att komma upp. Det baserar jag på det tidigare spelet Diablo 2. Och om så bara Diablo 3 blir hälften så bra så står mitt påstående sig fortfarande.

Nu blev kanske inte den här texten så liten som jag utlovade i rubriken men det är helt enkelt eftersom det finns så mycket att skriva om den här saken och jag har bara skrapat lite på ytan. Och diskussionen är inte slut med det här inlägget. Den kommer att fortsätta eftersom alla har sitt sätt att se på saken. Inget sätt är fel utan det handlar mycket om tycke och smak. Ja förutom vissa tekniska aspekter och prissättningen på spelen. Det är den enda faktan jag lagt fram, resten är bara mitt tyckande. Även om jag tycker att alla andra också borde tycka så

Jag har praktik i min utbildning just nu och är därför sjukt trött när jag kommer hem. Så något spelande orkar jag inte med tyvärr. Och är det på det viset, så är man verkligen trött på riktigt! Praktiken tar dock slut i morgon så nästa vecka kanske jag är människa igen. Funderar på om jag skall köpa New Super Mario Bros Wii eller Asassins Creed 2. Har antagligen bara råd med ett utav dem den här månaden. Just nu känns det som att det lutar åt Marios håll då AC2 känns mer som något man har spelat liknande de senaste 10 åren medans Marioliknande(2D-sidoscrollande) spel inte översvämmar marknaden direkt.

Ja det kanske inte kommer som en chock att det här spelet var en mycket simpel tower defense klon. Som i vilket annat TD-spel som helst så skall man sätta ut sina “torn” i det här fallet Final Fantasy-gubbar för att skydda sina kristaller mot de otäcka monstrerna. Det finns bara 13 banor och jag blev väldigt förvånad när det bara tog slut helt plötsligt. Kan ha tagit max en eller två timmar att köra igenom det hela. Jag vet ju att det skall komma en R2 alldeles strax och även en R3, men jag trodde att jag skulle få lite mer än 13 banor. Jag läste på lite om R2 nu när jag ändå skriver om det och det verkar vara ytterligare 13 banor med betydligt svårare monster och banor. Jag kan ju nämna att jag inte behövde köra om en ända bana i R1. Och då är jag ändå inte speciellt bra på tower defense-spel. Det är ett helt okey spel, men Defense Grid är betydligt mycket bättre så står du och väljer av dessa två så kör på Defense Grid!

Under sommaren så kommer jag att bo ute på vår sommarstuga. Detta är långt ifrån alla bekvämligheter som vi annars är vana vid. Däremot har jag en gammal p3 733mhz där samt att jag kommer att ta med mig mitt Wii. Så här är alltså chansen för mig att spela igenom alla de gamla spelen som man av någon anledning aldrig har hunnit eller orkat. De spelen på PCn som jag hittills har tänkt lira igenom är Doom1 och Doom2. På Wiin har jag laddat upp med Tetris, Bubble Bobble Plus för att nämna några. Att ta mig igenom Super Mario Galaxy är också ett givet mål. Jag tror jag har kommit till 45 stjärnor ungefär så det finns lite att jobba på där.

Hejsan!

Nu har jag äntligen fått upp min alldeles egna blogg. Här kommer jag att skriva om allt jag känner för. Det kommer att bli en hel del om spel eftersom det är ett stort intresse jag har. Jag har nyligen införskaffat mig ett Xbox 360 så nu har jag samlingen med nextgen konsoler komplett, med det räknar jag PS3, Wii och 360n.

För att presentera mig lite kort så är jag en 29 åring som har spelat spel sedan mitten av 80-talet. Mitt första minne av spel var på en kompis gamla Vic-20. Jag vill minnas att det var Space Invaders eller något liknande vi spelade. Själv har jag gått igenom NES, SNES, Amiga, PC, PSX, PS3, Wii, DS och Xbox 360. Alla har jag kvar och den enda som tyvärr inte fungerar i dag är Snesen. Nesen rullar på som aldrig förr och mina gamla Zeldasparningar sedan 20 år tillbaka är intakta och fullt spelbara. Dock har jag införskaffat de flesta av mina Snes-spel på VC, det ända som jag saknar där är nu Super Mario All Star. Det är en skam att dessa ännu inte har släppts. De kunde ju i alla fall släppa dem lösa tillsammans med orginalet. Det hade jag lätt köpt i vilket fall!