Företaget som inte ville ha mina pengar
Vi lever i framtiden, i den tid då svävare och häftiga hemmarobotar skulle höra till vardagen. Nu när vi väl är i framtiden så har vi förstått att den inte riktigt ser ut på det viset vi trodde innan millenniumskiftet. Något som däremot har blivit verklighet är digital distribution av film, musik och spel. Det är väldigt bekvämt att kunna hyra film över nätet, streama senaste Kent-plattan över Spotify och köpa spel över Steam osv. Men här är det något som har slått snett på våra kära företag som mer än gärna vill ha pengar av oss för deras tjänster. Bor man nämligen i “fel” land eller i “fel” världsdel så vill de helt plötsligt inte ha några pengar även om i princip distributionen av varan är gratis i de fallen där de använder sig av torrentliknande teknik. Även i övrigt understiger kostnaden för distributionen ändå priset som försäljningen drar in.
I går twittrade Impulse Driven om att de sålde Command & Conquer 4 för 192 kronor. Det kände jag att det var såpass bra pris att jag kunde lägga mina sparade CSN-pengar på. På med datorn och loggar in på mitt konto enbart för att mötas av texten “Sorry, this item is not available in your region”. Seriöst! Vad är det som begränsar mig att köpa det här spelet för mina pengar? Varför är mina pengar mindre värda än amerikanska pengar? Jag vet att det inte är Impulse’s fel utan att ansvaret i det här fallet ligger på EA. Men om jag skulle jobba som försäljare av en digital vara som enbart kostade den servertrafik som det skulle kräva för mina kunder att tanka ner varan så skulle jag inte begränsa mig till att bara sälja den till 300 miljoner amerikaner. Det känns som ett stort tjänstefel att begränsa sig på det viset. Jag är inte tillräckligt tekniskt kunnig men jag antar att distributionen av 4.5 GB data inte kostar mer att distribuera över till Europa än det kostar att skicka från LA till New York, men jag kanske har fel?
#FAIL
Kategorier: PCQuake 2 avklarat
Jag bor oftast ganska många dagar ute i vår sommarstuga under just sommarhalvåret. Här har jag de gamla spelmaskinerna som har gått i graven för att ha hemma. Så brevid Amigan och NES:en står en gammal PC där jag spelar om gamla spel. Har iofs uppgraderar datorn till en core2duo nu men den klarar ändå inte de absolut senaste spelen.
För några veckor sedan så spelade jag då igen Quake 2, vilket jag även twittrade om lite då vad jag ansåg om det spelet. Som jag ser det så är det fortfarande ett av de bästa fpsen som finns med bäst återspelningsvärde. För vilket annat fpsspel som släpps i dag spelar ni om en gång till? Jag gör det aldrig längre. Quake 2 spelade jag om flera gånger även då det begav sig så att använda retrokortet emot mig fungerar inte. Spelet hade högt återspelningsvärde redan då.
Att sedan ID Software släppt källkoden till motorn fri är något väldigt nice. Det finns nu mängder av nybyggda ramverk för att köra igång de pak-filer som hör till Quake 2. De har dessutom passat på att förbättra motorn till dagens datorer med widescreen, antialiasing osv. Med hjälp av dessa så finns det inte längre någon anledning att inte spela igenom quake 2 längre. Så har du aldrig kört det, eller aldrig klarat det så är det bara att sätta igång nu. Om jag skall betygsätta quake 2 i dag så ger jag det 5 aftonstjaernor av 5 möjliga 
Bristen av inlägg
Ja bristen av inlägg här för tillfället beror på att jag är ute på praktik i min lärarutbildning och har tack vare det häcken full med saker att göra. Det här gör att jag knappt hinner spela några spel eller ännu mindre hinner att skriva om dem. Men ännu en sak som sätter käpparna i hjulen är att jag håller på att spara pengar till en ipad vilket gör att jag helst inte vill köpa några spel innan jag har råd med en sådan. Starcraft 2 var ett undantag eftersom man fick en betakey med förhandsbeställningen. Får se hur bra jag klara av att motstå spel som Alan Wake och Super Mario Galaxy 2. Aja, bara så att ni vet att jag lever och mår bra
Space Miner avklarat
Då har jag precis tagit ner sista bossen i det underbara lilla spelet Space Miner. Det tog 5.5 timmar för mig att köra igenom det hela. Det hela är egentligen ett så simpelt spel som Asteroids med uppgraderbart skepp i en öppen hubbvärld med ett gäng quests. Den beskrivningen tycker jag själv stämmer in rätt bra på spelet. Själva kontrollen i spele är efter en inlärningskurva på kanske en halvtimme riktigt bra.
Visst blir det en del grindande om man vill ha det bästa av det bästa innan man går ut i den sista fighten. Men man kanske inte skall sträckspela ett sådant här spel även om det är exakt det jag gjort Det är ett klart rekommenderat köp för er som har en iPhone och gillar liknande spel!
Fargoal testat
Ligger nu i sängen och skall strax sova. Tänkte bara berätta lite kort om mitt första möte med ett så kallat roguelike-spel. Först skall jag erkänna att jag inte ens kände till sådana här spel överhuvudtaget och ändå ser jag mig som en aktiv dator och tvspelare sedan mitten av åttiotalet. Men men, allt kan man ju faktiskt inte plocka in. Det här spelet är alltså en dungeoncrawler av den gamla skolan och det känns ganska rejält. Spelet går egentligen bara ut på att dra gubben i den riktning man vill att han/hon skall gå i. Är det en fiende i vägen så sköts stridscenen automatiskt. Givetvis finns det lite mer inslag men i princip går det till på det viset.
Så varför ligger jag då och spelar det här spelet istället för tex Dungeon Hunter som jag ännu inte klarat av? Ja, dels för att det var gratis i dag men även för att det var lättillgängligt. Det krävs inte nördkunskaper och hundra timmar att lägga ner på spelet. Det är verkligen perfekt att bara plocka upp medans man väntar på bussen i 2 minuter och sedan lägga ner det för att fortsätta senare. Så jag kan absolut rekommendera spelet speiellt nu när det är gratis. Och jag hoppas jag inte trampat någon roguelikenörd på tårna med min okunskap av dessa spelen i fall jag totalt har missuppfattat de här spelen
Natal separerar kvinnor och män
Det finns en funktion i Natal som kan identifiera om spelaren är en kvinna eller man. I Youtubefilmen jag har klistrat in här så demonstreras det hela och på de två försökspersonerna så fungerar det utmärkt. Det är ju otroligt vad man kan göra med Natal tänker man kanske lite spontant. Men börjar man fundera lite på vad Microsoft har för baktanke med en sådan här funktion så blir man genast lite milt äcklad.
Jag ser skräckscenariot med riktad reklam beroende på vilket kön man har. Jag anser att man inte kan rikta reklam mot ett kön då personens intressen inte sitter i vad man har mellan benen. Med tanke på hur långt Microsoft har kommit i sitt jämställdhetstänk (ta bort sexuell läggning så försvinner problemet exemplet på live) så känns risken stor att vi kommer att få fluffig hästspelsreklam om det visar sig att man är en kvinna och cool bilspelsreklam om det visar sig att man är en man.
För om det inte är riktad reklam eller spelrekommendationer man är ute efter med den här funktionen så kan jag inte förstå varför den skall existera. För inte tänker väl Microsoft tvinga oss att spela med samma kön som vi själva är i spelens värld? Nej, det tror jag inte på. Kanske man försöker tvinga oss på en avatar i Live som har samma kön så att inte “missförstånd” skall kunna uppstå. Nä för tänk om jag spelar med en manlig avatar som kvinna eller tvärtom vad rörigt det skulle bli.
Vad är då nästa steg? Att den läser av min hudfärg (för det tvivlar jag inte på att den kan) och ger mig rekommendationer baserad på den? Kan jag få träningsspelsrekommendationer om jag är tjock? Varför i hela världen skall Natal bry sig om vilka fysiska attribut jag har överhuvudtaget när jag skall spela ett spel? De har nämligen ingenting med hur jag spelar mina spel eller vilka spel jag spelar.
Kategorier: Xbox 360
Prickar av några avklarade spel
Jag har uppdaterat listan på avklarade spel nu med 4 “nya” spel. Det första är Call of Juarez (ja, det 2-3 år gamla orginalet) vilket jag köpte billigt på Willys som ett rent impulsköp. Jag gillade det så mycket att jag hittade uppföljaren Bound in Blood för 99 kronor som jag också bara var tvungen att beställa. Tyvärr var Bound in Blood inte riktigt lika vass som originalet men än dock spelvärt. Kanske 7/10 eller 6/10 svårt att säga.
Jag har även klarat av kampanjen i Settlers 7 som varade i ungefär 25 timmar. Har dock ännu inte spelat någon multiplayer men skall gå på det så småningom. Ja vad kan man säga, jag står fast vid att det är ett av årets bästa spel och jag har svårt att se att de spelen som skall komma under 2010 kan slå det. Det enda är väl om Diablo 3 kommer i år redan, men det tror vi ju inte på. Starcraft 2 kanske kan tangera Settlers 7 men knappast putta ner det från tronen. Ja vi får se, jag blir gärna överraskad av något spel
Därefter har jag klarat singleplayerkampanjen på Bad Company 2. Den var helt okey, som vilken Call of Duty, Medal of Honor-kampanj som helst med det enda undantaget att det var sjukt vackert på sina ställen. Kändes nästan som att man spelade Crysis eller dess uppföljare i bland. Men det är ju i multiplayer det skall upplevas och där är det en klar 10/10! Ni lär inte se mig i multiplayern dock, kanske blir Ni träffade av mitt skott och svär lite över snajpern som bor i busken 
Settlers 7 – Ett av årets bästa spel!
Nu har jag spelat Settlers 7 i ungefär 12 timmar och jag har ännu inte hunnit halvvägs i kampanjen och jag har heller inte hunnit testat multiplayer eller skirmish heller för den delen. Så att det finns mycket att göra i det här spelet är något som är sant. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att det fanns lite flirtar från Settlers 2-tiden. Jag måste få ändra mig lite där. Spelet andas Settlers 2 på 2010-talet rakt igenom. Det är lite annorlunda mekanik bakom spakarna med det här spelet är verkligen Settlers 2 i dag! Jag känner mig som 12 år igen och vill bara spela vidare hela dagen. Och det skulle jag gjort om jag inte vore vuxen och hade andra saker som måste göras
Det första som slår en när man startar upp spelet och när man skall placera ut sina första byggnader är att det fungerar lite annorlunda. Alla byggnader tillhör en huvudbyggnad. Så det finns tex en byggnad som är som en hubb där du kan sätta på tre “gamla” byggnader. Så en sådan huvudbyggnad innehåller alltså tex en träplanterare, en såg och en skogshuggare. Sedan är den byggnaden fullbyggd och du får bygga en ny sådan huvudbyggnad. Det här tar en liten stund innan man blir vän med och innan man gillar hur det fungerar. Resurshanteringen är på sina ställen något förenklat sedan tidigare Settlersspel. Du har inte en hammare, en såg osv som verktyg utan du har en tool som går till alla dessa yrken. Det förenklar men tar egentligen bara bort en tidigare jobbig micromanagment som jag i dag inte har tid att sitta och pilla med.
De som har spelat Settlers 5 kommer känna igen de zonerna som kartan är indelad i. Istället för att man bygger torn som tar över en viss mark så finns färdiga zoner med ett torn på plats redan. Dessa tar man över på gammalt Settlers 2 vis genom att markera att soldaterna skall anfalla. Så inget RTS-tjaffs med att man styr gubbarna själva vilket fallet var i Settlers 5. Alla sådana torn kan sedan uppgraderas för att få större motståndskraft ifall man skulle vända ryggen till i några minuter. Man kan även förstärka dem med kyrkans män så att mina soldater i den zonen blir tåligare mot attacker (som en översatt guldfunktion från Settlers 1).
I kampanjen så vinner man kartan genom att få poäng. En karta kan man tex vinna genom att få 5 poäng. Dessa poäng samlas ihop genom att tex ha fler soldater än sina motståndare, ta över en viktig punkt på kartan osv.
En sak till, spelet är övergudomligt vackert! Jag kör på fullt kräm på alla effekter utom AA och det flyter på riktigt bra. Min burk är drygt 2.5 år gammal. Förvisso var det en toppburk på den tiden men det har hänt en hel del sedan dess
Nu undrar givetvis en hel drös angående det beryktade DRM:et som spelet är förgiftat med. Jag har faktiskt inte ens märkt av att det lilla Ubisoft-programmet har legat i bakgrunden och körts. Det har inte varit några avbrott i spelet alls och då har jag ändå en ganska ostabil ComHem-anslutning som brukar hänga upp sig ett par gånger om dagen i korta stunder (5-10 sek). Kanske kan vara en tolerans på korta stunder?
De som kommer över DRM:et och vill ha ett sjukt bra och roligt spel som säkert kommer ge fler timmar än något Final Fantasyspel kan ge gör helt rätt i att investera i Settlers 7! Jag menar, hur billigt är egentligen inte 369 kronor för ett nytt spel som bara kampanjen gissningsvis räcker i över 30 timmar? Skönt för oss som köpt konsolspel ett tag att komma ifrån 600 spänn
World of Settlers
Det låter kanske som en dålig titelstöld av World of Warcraft men så är icke fallet. I morgon släpps Settlers 7 och i och med det släppet så tänkte jag uppmärksamma det som jag en gång i tiden gav Settlerscommunityt. Det hela började redan 1997 då Settlers 2 var sedan ett tag ute och vi alla väntade på Settlers 3. Då skapade jag grunden till vad som nästa år skulle bli webbsidan World of Settlers. Min tanke med sidan var att den skulle bli den största och mest innehållsrika sidan om hela spelserien Settlers. Jag behövde dock hjälp för att driva sidan och hjälpen kom i från min kusin som också var ett hängivet fan av Settlers. Vi samlade alla nyheter vi kunde hitta på nätet och packeterade alla kartor med bild och information.
På den här tiden var dynamiska webbsidor ännu något som inte nått min medvetenhet och inte heller begreppet databaser. Sidan uppdaterade vi med ett program som hette Luckmans Webedit 3.1. En texteditor där vi uppdaterade index.html manuellt med nya nyheter och flyttade den sista nyheten till ett arkiv. På så sätt en manuell wordpressblogg Vi lade olika dagar efter när vem av oss skulle gå ut på nätet och leta efter nyheter. Det kostade ju pengar att surfa på den här tiden (förutom den fasta kostnaden alltså). Och att tanka hem kartor på någon mb var ett stort projekt, för att inte tala om att tanka upp den sedan på vår server.
Sidan kom i ett antal olika utföranden med den sista och slutgiltliga layouten i bilden längst ner i inlägget. Sidan levde till september 1999 då den gick i graven på grund av att jag och min kusin var trött på att driva sidan på det här tidsödslande sättet. Sidan hade som bäst ungefär 1000 besökare om dagen vilket jag anser är väldigt mycket för att vara 1999 och att spelet i sig inte var Quake eller något annat storspel. Det var en smal sida med inte så jättemånga konkurrenter. Och när vår största konkurrent Settlers 3 Village gick i graven så hade jag nått mitt mål att bli den största Settlerssidan på nätet.
Och det är med ett stort leende som jag tittar tillbaka på koden och sidorna vi hade igång. Jag är glad att allt som gjordes då finns sparat på min hårddisk. Det är som att gå tillbaka och spela ett gammalt spel man spelade som ung när man går igenom alla texter och nyheter man har skrivit med åren.
Jag var väldigt stolt när vi kom med i en kortrecension i Internet World. Där fick vi betyget 7/10 vilket jag var väldigt nöjd med. Det som drog ner betyget var att språket på sidan var aningen mycket svengelska vilket jag personligen får ta på mig då jag verkligen är urusel på engelska. Jag hade dock en person i Australien som hade tagit kontakt med mig över ICQ och ville hjälpa mig med att “översätta” mina halvtaskiga texter. Han var ett Settlersfan i 50-årsåldern vilket får anses som ganska ovanligt på den tiden att 50-åringar spelade datorspel. Tyvärr gick han bort i cancer någongång under 1999 då jag fick beskedet av hans son som kontaktade mig över ICQ. Jag har fortfarande kvar ICQ-loggarna från vårt sista samtal och det ger mig rysningar att läsa igenom dem nu 11 år senare.
I morgon släpps som sagt Settlers 7 och efter att ha testat demot i ett par timmar så känner jag att de flörtar lite med Settlers 2. Dock känns det inte som att de når riktigt ända fram, men det känns som en klar förbättring sedan Settlers 5 som vi inte ens vill nämna. Så nu hoppas jag att spelet dyker upp i brevlådan i morgon.
Kategorier: PC, RetroEn kärleksförklaring till Final Fantasy 13
Är Final Fantasy 13 ett riktigt Final Fantasy? Det är frågan som många som spelat spelet ställer sig och andra. Vi som gillar spelet måste då försvara oss och vårt spel som vi älskar. Ja, älska må vara ett stort ord men när man använder det i spelsammanhang så får det en liten mindre betydelse än i verkliga livet och visst tycker jag att man kan använda ordet när det kommer till spel som är fullständigt fulländade. Final Fantasy 13 är ett sådant fulländat spel. Andra spel som har uppnått den statusen i mina ögon är Final Fantasy 7, Benefactor, Civilization, Settlers, Doom, Dungeon Keeper och ett par till.
Det är alltså inga små spel som jag kvalar in till de här allra största någonsin. Jag har spelet Final Fantasy 13 i lite drygt 21 timmar nu och jag har nog precis passerat det här stället som alla säger är där “tutorialen” slutar och det roliga spelet börjar. Jag vet inte om det är så dock, men efter att ha läst lite om vad som händer precis i den övergången så tror jag mig är rätt ute. Så med det sagt, så har jag alltså gett Final Fantasy 13 min kärleksförklaring innan det bästa ens har börjat. Det här gör mig givetvis ännu mer upprymd och enda anledningen att jag sitter här istället för i soffan var bara för att jag var tvungen att skriva av mig från mina känslor.
Det är som en riktigt bra film som man inte kan dela med sig av sina känslor då man sitter hemma själv och spelar. Samtidigt förstår jag om min fru inte skulle orka med att sitta bredvid och titta på en kanske 50 timmars lång film, eller vad nu spelet kommer ta att klara.
Som kanske en del av Er vet så har jag spelat World of Warcraft i 5 år. Dock ganska nyligen fick jag av ekonomiska och tidsmässiga själ lägga det där åt sidan (för ett tag iaf). Så jag har saknat det taktiska tänkandet och de ibland riktigt svåra bossarna från Blizzards mästerverk. Helt plötsligt gör jag inte det längre. Bosstriderna i Final Fantasy 13 är något in i hästväg underbara. De kan ta upp åt 15-20 minuter att klara och det gäller att inte trycka fel en ända gång för då är det bara att starta om striden från början.
Och det är bara mig själv jag har att skylla på i fall “vi” skulle wipea. Nä, utmaning saknar spelet knappast, och jag blev ganska svettig efter senaste bossen jag mötte. Fick nog nöta den en 10 gånger innan jag fick ner den. Alltså, seriöst, nu vill jag inte skriva vidare, nu sticker jag till soffan igen! Skall bara slänga in en tvätt i tvättmaskinen också och sen blir det åka av!