Cannon Fodder 1 och 2 tillhör ett av mina absoluta favoritspel från Amigatiden. Ni minns den där tiden då alla spel som kom ut var världens bästa spel. Men för att göra den tredje delen någorlunda rättvisa körde jag först någon timme de gamla spelen på min underbara Amiga 1200. Ja, bara för att få in känslan lite med temalåten och allt.

Ja, för just den låten finns ju inte kvar längre. Men om man bortser från den så är faktiskt sig väldigt mycket likt. Känslan när man klickar runt sig med gubbarna är nästan oförändrad. Och det är givetvis både positivt och negativt. Förväntar man sig ett spel som känns 2012, så ska man inte spela Cannon Fodder 3. Om du däremot förväntar dig ett spel från tidigt nittiotal med grafik från tidigt 2000-tal så har du kommit rätt.

Varje nivå börjar med den numera klassiska helekopterscenen där man flyger ut till platsen. Därefter går det som vanligt oftast ut på att döda de allra flesta av fiendesoldaterna. Självklart finns det en mängd tunnor utplacerade på banan som mer än gärna vill bli sprängda i luften.

Det kommer inte upp i originalens glans, men då mina förhoppningar på trean var bottenlåga så kommer det ändå undan med att vara ett helt ok spel. Helt klart värt att köra igenom en vår som denna när det ändå bara släpps skit. Och för knappa 200 kronor får jag ändå tycka att det är ett ok köp.